Jag börjar - Bästa är att jag gillar dom.
Sämsta är att man hela tiden står med bakbundna händer och får knipa sin käft med risk för att inte klassas som en elak kossa.
Fyll gärna på med era åsikter...
Det bästa: jag får vara med barn men jag slipper mycket av det slitiga - vakna tidigt för att lämna på dagis, stressa till och från jobbet osv (så är vår uppgörelse, jag tar inte hand om de här sakerna)
Det sämsta: att jag behöver prioritera bort så mycket av det som varit viktigt för mig (var och hur jag bor, vad jag gör på semestrar och ledig tid, att få vila och återhämtning efter jobbet, ha tid för vänner osv) för att vara del i en familj som ändå inte helt känns som min och där jag inte har en okomplicerad kärleksfull relation till barnen utan det kräver konstant arbete från min sida.
Det bästa är att det är en helt underbar tjej som bor här på heltid.
Det sämsta är exet som bara klagar hela tiden.
Bäst: fler i familjen att älska
Sämst: att vi träffas för sällan, förr varannan vecka nu är de utflugna 
Bästa är att mina och hans barn trivs ihop och har bra sällskap av varandra. Hans ena är också en otroligt bra storasyster till vårt gemensamma barn.
Sämsta är att man inte riktigt kan säga ifrån och ha de regler som jag helst vill ha och som jag anser att dom behöver då sambon är alldeles för slapp många gånger... Det är en jobbig tonår just nu.. Med hans barn inte mina! för mina vet sedan tidigare gränserna och vet att det finns konsekvenser...
Det bästa är att man har något att göra, det är lite mer fart hemma (på gott och ont) och man får göra roliga barn grejer. Åka till äventyrsbad tex kan man ju göra ändå men det är ju roligare med barn som verkligen tycker det är skitkul!
Det värsta är väl när man har oturen att andra föräldern är en skithög. Att hela tiden behöva stå ut med en part som ska förstöra, förnedra, håna en själv och sambon och som hjärntvättar barnen.
Sen hade jag och sambon problem att komma överens om saker. För mig är det lite självklart att stora barn åtminstone plockar undan efter sig själva , medan han gjorde ALLT och barnen såg det som självklart. För mig är det lite konstigt att en förälder tackar en 13 åring för att denne tar bort sin egen tallrik efter maten...Jag tycker det borde vara självklart för ett så stort barn att själv tacka om de slipper för att de har bråttom tex.
Det sämsta: känslan av att känna sig utanför och barnets mamma samt att det är helgumgänge = barnet hinner inte landa utan är härjig och jobbig och lagom när hen har landat och blir go ska hen hem igen.
Det bästa: att hen åker hem igen så det blir lugn och ro igen Tyvärr är det den känslan jag har iom alla problem och att det är så sällan. Det går inte att ha oftare för de bor så långt borta, alternativet är att ha hen på heltid och så får mamman deltid. Kommer ju inte att ske eftersom hen har bott med mamman sedan födseln och mamman är inte en dålig förälder.
Det sämsta: känslan av att känna sig utanför och barnets mamma samt att det är helgumgänge = barnet hinner inte landa utan är härjig och jobbig och lagom när hen har landat och blir go ska hen hem igen.
Det bästa: att hen åker hem igen så det blir lugn och ro igen Tyvärr är det den känslan jag har iom alla problem och att det är så sällan. Det går inte att ha oftare för de bor så långt borta, alternativet är att ha hen på heltid och så får mamman deltid. Kommer ju inte att ske eftersom hen har bott med mamman sedan födseln och mamman är inte en dålig förälder.
Det bästa är att man är fler i familjen. Jag är väldigt familjär så det är bara roligt. Det sämsta är att det finns ett ex. Jag har eg inga problem med henne som person eller så. Bara det faktum att hon för alltid är en viktig del i barnets liv precis som hans pappa. (och mitt livs kärlek)
Bästa: De bor hos mamman.
Sämsta: De är elaka rakt igenom.