Jag är en tjej på 24 år som alltid varit frisk och levt hälsosamt. I veckan fick jag reda på att jag har diabetes typ 1 och min värld har rasat samman, nu måste jag ta insulin varje dag.
Är så rädd och ledsen.. finns det fler i samma situation här?
Jag förstår dig utifrån att själv vara nära anhörig till en son med typ 1. Det är oerhört tufft att få diabetes. Något annat kan jag inte säga, då skulle jag ljuga.
Har du stöd av din familj? Det är väldigt viktigt att din familj och närmsta vänner involveras från dag 1 för att stötta, underlätta, lära sig dina symptom, få förståelse för hur komplext diabetes är och att följa dig på denna resan som börjar med kaos men som faktiskt kan leda till kontroll, acceptans och välmående.
För det går att hitta ett förhållandevis bra sätt att leva med diabetes när du väl en dag har tagit dig igenom faser av bla sorg och ilska för att slutligen landa i en acceptans där du tar diabetesen i handen och sluter fred.
Kram
Jag förstår dig utifrån att själv vara nära anhörig till en son med typ 1. Det är oerhört tufft att få diabetes. Något annat kan jag inte säga, då skulle jag ljuga.
Har du stöd av din familj? Det är väldigt viktigt att din familj och närmsta vänner involveras från dag 1 för att stötta, underlätta, lära sig dina symptom, få förståelse för hur komplext diabetes är och att följa dig på denna resan som börjar med kaos men som faktiskt kan leda till kontroll, acceptans och välmående.
För det går att hitta ett förhållandevis bra sätt att leva med diabetes när du väl en dag har tagit dig igenom faser av bla sorg och ilska för att slutligen landa i en acceptans där du tar diabetesen i handen och sluter fred.
Kram
Det är en tuff diagnos och den har inget med din tidigare livsstil att göra. Vad bra att du redan har en hälsosam livsstil!
Du kommer att få lära dig mycket om kost och hälsa i samband med ditt insjuknande och därigenom känna dig lite tryggare.
Min kära lilla släkting (tonåring) som har diabetes typ 1 klarar sig mycket bra idag med hjälp av insulinpump och apparat som talar om exakt hur mkt insulin hon ska ta. Det är en jobbig sjukdom, men hon har varit helt fantastisk med en positiv attityd och massor av kunskap. Vi runt omkring henne stöttar henne till 100%.
När man drabbas av en diagnos är det helt normalt att sörja det liv man trodde att man skulle få, att vara rädd och gråta osv. Det går över i acceptans och kanske en dag att du vaknar och känner att livet är helt okej ändå - trots din sjukdom!
Det positiva i din situation är att du är vuxen, din kropp har haft 24 bra år och du är mogen nog att ta till dig all information som du nu kommer att få.
Lycka till!!