Vad gör ni när ni mår dåligt? Hur orkar ni?

Jag tror att du måste göra något som du tycker är roligt! Dvs söka utbildning till ett yrke där det finns något du brinner för. Du ska INTE må så dåligt som du gör! Oftast är ju våra jobb okey. Även om det inte är exakt det vi faktiskt vill göra. Man halkar in på något jobb och fortsätter med det. Har man tur har man bra arbetskamrater även om jobbet inte är det roligaste. Då väger det upp.

Frågan är om du inte skall gå till arbetsförmedlingen och försöka få till en utbildning.

Man väljer själv hur man mår och hur man ska se på sitt liv och vardag, samt har eget ansvar att ändra det som inte fungerar.

Så sluta gnäll och agera!

Jag mådde som på jobbet. Men jag tog första bästa möjlighet till förändring genom att söka nya arbetsuppgifter. Jag trivs oerhört bra nu. 

Det är jätteviktigt att man inte slutar försöka hitta något annat och under tiden måste man bara bita ihop och göra det som måste göras. En förändring kan bara du skapa. 

Hoppas inte att du hamnar i depression eller annan psykisk ohälsa, hela din "verklighet" kommer kastas omkull.

Oempatisk kommentar :( Så talar en okunnig som inte kan sätta sig in i andra människors mående.

Varför vantrivs du på jobbet? Vad är det som ligger bakom det hela? Är det uppgifterna? De som jobbar där? Hur länge pågår praktiken? Ta upp det med din handledare så kanske det går att fixa.

Ingen är tvungen att vara glad 24 timmar om dygnet. Det är okej att vara ledsen, det är okej att vara sur eller arg och deprimerad. Det är okej att känna ångest för det gör vi alla ibland. 

Det är just handledaren som är problemet. Jag blir inte handledd, jag blir lämnad ensam med orimligt ansvar. Han är min raka motsats rent personlighetsmässigt

Praktiken har varat sedan januari och vaaarje dag har jagvelat hoppa av och övervägt att skita i att ta examen över huvud taget.

Det ska pågå till första veckan i juni, minst. Ev. längre.

Jag mår så dåligt. Och känner mig otillräcklig och ensam. Och jag får liksom inget stöd.

Så hur ska jag stå ut?

Detta tar knäcken på mig.

Jag har pratat med kurator och studievägledare men allt känns skit. Jag har bitit ihop i 4 månader men jag vet inte när detta ska ta slut så jag tappar hoppet

Be att få en annan handledare. Säg att ni är så motsatta personligheter att det helt enkelt inte fungerar och att handledningen är urusel. Självklart ska du ha en handledare som fungerar. Så traska iväg till chefen.

Som en med svår depression, ångest och PTSD, och som dessutom levt med social fobi hela livet, kan jag garantera dig att nej, man väljer definitivt inte själv hur man mår och ser på sitt liv och vardag.

Praktiken är via utbildningen. Och de ger mig ingen annan. Varken plats eller handledare. De är bara skyldiga att tillhandahålla en plats per elev och det är inte en godkänd anledning att vi är olika som person enligt dem

Min lärare håller med om att det finns brister men han gör inget åt saken. Jag får liksom inget stöd och kommer inte vidare. Vill heller inte gå miste om csn Då har jag ingen inkomst.

Vad utbildar du dig till?

Jag fick jättemycket ångest av praktik och mina första jobb. Så benade jag ut vad det jobbiga var.

Jag klarar inte att jobba med människor alltför stor del av tiden. Gnäll och intriger och konflikter ger mig ångest. Jag tycker inte om att känna mig låst heller.

Idag har jag ett jobb som jag styr över själv så länge jag levererar. Till 80 procent ensam vid datorn. Stress och press, men sådan jag fixar. Kan jobba 18 h en dag och 2 en annan. Älskar mitt jobb!

Vad är dina ångesttriggers?

Om det är handledaren det är fel på och inte yrket i sig så skulle jag försöka bita ihop. När du ska göra utvärderingen av din praktikplats, var tydlig då med vad som var fel med den utan att gå till personangrepp på handledaren. Var även tydlig med vad du tyckte brast i stöd från skolan.

Om det är till juni så är det ju ändå inte så lång tid kvar på praktiken. 

När den är slut och du är tillbaks i skolbänken eller ska söka nytt jobb så är du ju en erfarenhet rikare på vad du inte vill ha för typ av arbetsplats och kollegor. 

Nej, man måste inte vara glad och utåtriktad hela tiden.

Vad är det för typ av utbildning och jobb?

Vad är det för slags ansvar? Du behöver inte berätta vad det är men ungefär förklara. Är det ett socialt jobb där du arbetar med kunder? När jag gick på praktik så visade de mig det nödvändigaste sen fick jag klara mig själv.

De tycker nog att du ska klara dig själv och det får alla göra när de väl får jobb.
När jag gick på praktik så visade de mig det nödvändigaste och sen fick jag klara mig själv. Se det som ett test och dessutom varar det ju inte för alltid. Du är tillbaka i skolbänken på nolltid. I framtiden så kommer du få arbeta med olika personer som är helt olik hur du är som person. Det finns de som trivs på jobbet och de som inte gör det. Och vem säger att en ny praktikplats hade varit så mycket bättre? Tänk på det roliga du ska göra efter praktiken istället. 

Jag vet att jag kommer behöva jobba med en massa olika folk men då är jag inte i beroendeställning, om du förstår. Utan då kan jag själv välja hur jag utför mitt arbete. Nu måste jag vara honom till lags för att bli godkänd och det medför att vara en helt annan person än den jag är.

Det är både ett socialt och administrativt yrke. Jag föredrar mer av det administrativa. Och den här platsen kräver att jag gör jättemånga saker som jag inte känner mig mogen för eller som rätt personlighetstyp för.

Kraven är inte anpassade till mig. Jag blir inte handledd/utbildad utan jag får periodvis i princip vikariera för honom, vilket är förbjudet.

På vissa ställen så finns handledare alltid till hands men många gånger så är handledarna för upptagna. De har också ett jobb att sköta. De kommer inte att finnas vid din sida hela tiden. Varför skulle kraven vara anpassade till just dig? Om det nu är förbjudet varför tar du inte då upp det med dina föräldrar eller rektorn?

Jag har tagit upp det med läraren och hon håller med mig men sen gör hon ändå inget åt det. Hon säger att hon vet att det finns brister.

Jag kan ju lägga till att jag är myndig och detta handlar om väldigt avgörande beslut i människors liv som jag lämnas att ansvara för själv. Och jag blir inte handledd i den utsträckning jag behöver för att kunna göra ett bra jobb. Och jag förväntas agera helt annorlunda än den jag är som person.

Vad är det för yrke?

Jag kan inte säga det.

Det är ett socialt yrke. Inte omvårdnad. Inte med vuxna. Inte undervisning. Min handledare är den enda i just den här rollen på företaget. De andra har helt annan utbildning.