Ångesten som får mig att spy

Jag är inte många år och har redan nu blivit less. Jag är en person som ständigt bär på mycket ångest. Jag stressar över skolan, saker som måste planeras, saker som är oplanerade och allt annat. Men något som jag inte kan hantera är att sova med folk. Jag får näst in till panik av tanken att jag ska sova bredvid någon, speciellt min pojkvän då vi ofta sover nära. Jag har aldrig upplevs klaustrofobi men beskriver det alltid som så. Om det är planerat några dagar innan får jag förväntansångest och på själva kvällen kommer ångesten över att inte kunna somna. Att vara ensam uppe över natten och inte ha något att göra, rädsla att få panikångest. Jag har varit hos kuratorn på skolan, X antal gånger men aldrig valt att prata om just detta problem då jag inte vet hur jag ska förklara mig, har endast nämnt det.
"Hej jag har ett stort problem, jag vågar typ inte sova över med min pojkvän så jag spyr alltid innan, under, eller när han inte ser, när vi sover över." 
Jag vet inte, detta har pågått i ett och ett halvt år och vi har sovit över många gånger men det resulterar alltid i att jag kräks. Jag kämpar varje gång men det känns som att jag hela tiden misslyckas då jag varje gång kräks.
Jag vet att det sitter i mina tankar. Så fort tanken slår mig att vi ska sova, att vi ska ligga bredvid varandra, att han ska hålla om mig, att jag inte kan ta mig någon stans, då går kräksreflexerna inte att hålla tillbaka. Han vet alltid och är jätteförstående, samtidigt som han inte säger så mycket men det är väll inte så konstigt, vad ska han säga? Men det känns jättejobbigt då jag först och främst behöver all mat jag får i mig. Min vikt är under de den "borde vara", och har alltid varit. Men också för att, varför kan jag inte sova över med min pojkvän? Han som jag älskar mest i hela världen och som får mig att känns mig så trygg? Varför kan jag inte lyckas som alla andra förhållanden? 
Men det känns tråkigt då sova över inte är något mysigt eller något jag längtar efter utan något som jag gör för att ständigt kolla om jag kanske denna gången lyckas. Om jag kanske har ändrat mig. 
Har sedan tidigare haft mycket problem med att sova. Jag vill inte sova själv (konstigt nog) och jag är jätterädd att vara uppe länge för då blir jag rädd för att jag aldrig kommer somna. Natten skrämmer mig och jag är rädd.