kastrullen skrev 2017-05-07 08:25:54 följande:
Idag är det dags för spruta nr 10, och förhoppningsvis näst sista sprutan. Imorgon är det dags för andra ultraljudet och blodprover och sen hoppas jag att jag får ta ovitrelle och plocka ägg på onsdag.
25 dagar har gått sen vi påbörjade behandlingen, allt för att få så många ägg som möjligt. Det är lite läskigt när jag inte vet hur det går. Tänk om vi inte får några ägg? Eller tänk om dom inte befruktas? Men, får vi ut ägg (kanske ett guldägg) som befruktas och stoppas tillbaka så är det 3 veckor kvar innan vi vet om vi lyckats bli gravida. Det är spännande och läskigt på en och samma gång.
Efter alla månader när mensen oönskat kommit så har jag ställt om till att inte hoppas för mycket, det gör mindre ont då. Nu vågar jag inte riktigt hoppas, särskilt när jag tänker på allt som kan gå fel även om vi får dom bästa möjliga förutsättningar.
Hur tänker ni andra?
Åh vad jag känner igen mig! Ska ta ovitrelle ikväll och vara utan medicinering imorgon för utplocket på tisdag. Det är spännande och jag har fått lite nytt hopp men samtidigt vågar jag inte riktigt vara glad. Jag vet inte om jag skulle orka de nedslagen. Efter alla månader med hoppet som livslåga så vill man inte tappa de igen.
De få som vet vad jag går igenom är så positiva och tror att allt ska gå bra men jag orkar inte de. Blir de bra så kommer jag bli överlycklig men blir de dåligt så vill jag inte ha byggt upp för mycket. Jag hoppas bara att jag vågar pusta ut lite om jag skulle bli gravid så jag inte går och är orolig då med.
