Har "förlåtit" min Bipolära fru, men nu misstänker jag att hon är otrogen igen..

Det ligger faktiskt en del i vad Elin säger, jag är anhörig till familjemedlem som har Biopolär diagnos, tillsammans med bokstavskombination diagnos. Ibland är det svårt att säga vad som är det ena eller andra, eller vad som triggar igång "skoven". Men min upplevelse är att det är en oerhörd egocentrisk diagnos, som inte kan botas med fakta, om dom fått för sig något. Och ja, i perioder även känslo kalla och med obligatoriskt bekräftelse behov. Faktumvis är just det väll ett av kriterierna när man gör undersökning för diganosen. Sen är det naturligtvis olika hur svår diagnosen är och hur påverkande det är på övriga familjen/anhöriga. Men jag skulle säga att har någon den diagnosen är det absolut ett skäl till kontinuerlig samtals kontakt med öppen psyk, för det finns så mycket som är "galet" och dysfunktionellt i den personen. Faktumvis är jag förvånad att du ändå har stått ut så länge, och det säger mer om dig än om henne.

Tyvärr, är min erfarenhet att just det här bekräftelsebehovet verkar aldrig upphöra, men däremot går det att lära sig att hantera det och rikta det mot "rätt" håll, istället för att hålla på som hon gör och små flirtar både hit och dit. Just det där "flirtandet" verkar också vara välldigt vanligt i borderline diagnoser, men det är direkt dödande för en relation givetvis. Det där verkar dom inte förstå själva, och det är jättesvårt att mottivera någon att söka hjälp för att få verktyg att klara sig, när dom själva inte inser ATT det är ett problem. Kanske tom är det så, att dom MÅSTE få gå på "pumpen" för att vakna upp? Även om jag är tveksam till det utifrån vad jag upplever med diagnosen. Dessutom verkar dom ha välldigt svårt att släppa sina X- som ofta/enkelt, ändå på något sätt stannar kvar i bilden som någon slags medberoende, speciellt om man har barn. Så frågan i det perspektivet är vad som är askan och vad som är elden. För även om man nu mentalt "överlever" separationen, som är ett garanterat kaos av sällan skådat mått, dom klarar sig inte själva - det är bara så - och ganska vanligt att det kommer in/ut nya partners som andra byter strumpor, och det drabbar i slutändan barnen som inte får någon stabil situation att leva i med sin mor/far. Och det är ett ständigt kämpande för andra parten, som får ta större delen av bördan och reda upp röror som den egentligen vare sig är upphov till eller ens ansvarig för. Tex skola.

Det är ingen avundsvärd situation du sitter i, måste jag säga. Men samtidigt kan det inte fortsätta som det är nu, för det kommer sluta med att du blir "uppäten" emotionelt och mentalt själv. Kan hon tänka sig familjerådgivning? Har hon idag någon kontakt med öppenpsyk? Även om hon har diagnosen, med medicinering går "kanterna" i diagnosen i vart fall att fila av och maniska perioderna bli något mindre krävande på sin omgivning. Men små flirtandet MÅSTE bort om ni ska överleva. Hon måste förstå och hantera sitt bekräftelsebehov på annat sätt, det bara är så.....