Inlägg från: Anonym (Kan hon bättra sig egentligen?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kan hon bättra sig egentligen?)

    Har "förlåtit" min Bipolära fru, men nu misstänker jag att hon är otrogen igen..

    Hej för att samanfatta det kort så är min fru bipolär och jag söker svar från dom som har det själv. Eller annhöriga till bipoära...

    Till saken är att jag verkligen älskar min fru. problemet hon har som jag tyvärr har upptäckt nu den senaste tiden är att när hon är i manisk period ( känns som det) är hon mer kall mot mig. Och hon söker sig gärna uppmärksamhet från annat håll.

    För en tids sedan så började en ny man på hennes jobb. Och dom har rätt tät kontakt. Har sagt att det gör väldigt ont att dom har kontakt och tål inte att han ringer privat tid. För det hände en exakt likadan situation för något år sendan och då lämnade hon mig....

    Men hon säger bara att jag är bara inte van att hon har manliga kontakter och att dom bara är nära vänner. Och hon känner sig bara ensam och han är bara som en tjej kompis....

    Problemet är att dom skickar bilder till varandra och smsar typ varje morgon och kväll.Och hon sminkar sig längre än vanligt. Och vill träna etc..

    Och mina varnings klockor ringer rätt kraftigt och det knyter sig i magen. Men det kanske beror på sen förra gången...

    Vad jag förstår nu är att vissa bipolära är mer otrogna när dom är i vissa perioder.

    Jag vill höra från andra i samma sitts för att få lite inblick. Och är det så att dom alltid kommer söka "nya" partners och sen gå tillbaka till sina "vanliga" partners när dom har landat så att säga. Så kommer jag inte att klara av detta.

    Känns som det är bättre att hitta en ny som verkligen har samma värderingar som mig.

    Problemet är att vi har varit ett par i många år och barn och allting annat. Har offrat verkligen allt för henne och hon går alltid i första hand och barnen givetvis, som det ska vara i en familj....

    Hon blir bara så egoistisk och empatilös ibland. Och nästa dag kärleksfull. Tänker på barnen som har genomlidigt en skilsmässa en gång redan.

    Och jag går fan inte tillbaka om det händer igen. För då händer det igen och igen. Men jag vill gärna tro det bästa. Och man har skyldigheter mot varann som gifta. Så terapi är ju att föredra. Om nu inte partnern vägrar förstås....

    Så ni andra som har flyttat tillbaka till eran partner som är bipolär. Har dom lyckats bättra sig eller varit otrogna igen ?

    Ni som är Bipolär (gäller inte alla) och som varit otrogna. Har ni varit det igen?

    Eller har ni sug att vara det igen?

    Ni som varit otrogna, skulle ni själva förlåta så lätt?

    Om man nu är vänner beter man sig väl inte så här?

    Jag vet att jag skulle ha lämnat henne för länge sen. Men har man barn Måste man se bortom hat och det man tror på. Men tillslut är gränsen nådd hur som helst....

    Tack för era svar...

  • Svar på tråden Har "förlåtit" min Bipolära fru, men nu misstänker jag att hon är otrogen igen..
  • Anonym (Kan hon bättra sig egentligen?)

    Tack Jesper för ditt svar. Uppskattas väldigt mycket. Varför jag stannar kvar är väl själva fan varför man utsätter sig för det. Men jag älskar väl hon för mycket och har bara min familj.

    Hon har tyvärr bara varit på familjerådgivning 2 gånger och då sa hon vad hon skulle göra om hon blev så där konstig igen så att hon ville skiljas...Och han hade då inget svar på det.

    Sen psyk har hon bara varit och installerat medicinen typ och där tippar jag på att hon har knappt pratat. För hon pratar sällan om hur hon är och beter sig. Hon har sagt dessutom att om hon säger vad hon verkligen tänker ibland kanske jag lämnar hon...

    Och detta små flirtandet är jävligt jobbigt helst när det går över styr och man betyder mindre än sin nye "vän" Och det är bra att veta hur dom kan vara egentligen så det blir mycket lättare att klippa livet ut.

    Nu kanske vi kan lösa detta innan det barkar för långt med hennes vän. Men hon är så jävla kall och egoistisk som tror på fullaste allvar att det är ok att ha en sådan relation.

    En normal människa förstår ju att det sårar otroligt mycket, och även om man nu inte har sex så kan man ju bli sårad endå. Helt jävla otroligt. Och jag är rädd att när jag tar upp detta och sätter lite press. Ja då är jag inte mycket värd. Hade varit helt annolunda om man vet att hon slutar och får ånger.....

    Sen känner jag att barnen kan faktiskt må ännu sämre om hon tar in nya män lite då och då och dom flyttar in helt plötsligt. Och ljuger om hur dom har träffats. Tog nästan 2 år för hennes äldre barn att förlåta hon för hon märkte klart och tydligt hur hon blev mot oss när hon umgicks med sin nye vän...

    Och nu när man läser detta rakt upp och ner kan man ju tycka att jag får skylla mig själv. Fast samtigt är det inte mitt fel. Skyddar bara dom jag älskar och vill att inte dom ska såras för mycket av situationen. För det är jag som är vuxen och ska inte bli likadan...

    Därimot vill jag ha råd och höra andras historier...

  • Anonym (Kan hon bättra sig egentligen?)

    Tack Prettovaring ???? Och ni andra för erat svar. Behöver mycket pepp och förståelse på hur dom verkligen fungerar.

    För exakt som Prettovarning sa så är det så att dom Dunder nekar och tycker typ att man är dum i huvudet och förstör för henne. Även fast man kan ha bevis från hennes mobil så är det mitt FEL att jag har snokat.

    Och det vanliga som brukar vara det klassiska.

    Är att hon vänder och vrider allting så det blir Mitt Fel istället. Så jag har sådana problem att prata med hon att jag inte klarar av att titta på hon i ögonen för att jag vet att hon bara skruvar på orden och vänder så det blir mitt fel endå.

    Ja det kommer väl bli så att hon kommer träffa nya igen och igen när hon har dom här perioderna.

    Men jag tycker endå att dom måste få dåligt samvete alltså att dom sårar sin partner eller tänker jag helt fel?

    Och att jag kan försöka få hon till rätta.

    Märker klart och tydligt att hon blir annolunda. Från att prata med sina vanliga kompisar och vänner till oss.

    Till att sluta helt att göra det. Är väl för att dölja så mycket som möjligt att dom planerar något annat med någon annan ny partner.

    Man känner sig så otroligt ensam och utlämnad och får skuldkänslor för att man är en dålig man eller nånting ditåt. Vet dock inte varför jag är dålig...

    Sen hade hon varit ärlig från början och sagt att hon är kär eller vad som helst i sin nya "vän" så skulle det kännas bättre. Men ljugandet blir jag mest förbannad och sårad över. För dom verkar inte förstå hur sårad man blir.

    Och Ringen man har på sig verkar inte betyda ett jävla skit. Ska kasta den så långt det bara går när allting är över....För en ring betyder något helt annat för mig...

  • Anonym (Kan hon bättra sig egentligen?)
    Rödtjärnens Anna skrev 2017-03-16 14:11:42 följande:

    Så länge hon inte har insikt och jobbar med sin sjukdom (genom rätt medicinering, ökade sjukdomskunskap och möjligtvis terapi/samtal på psykiatrin) så tror jag att det blir svårt för henne att sluta gamla dåliga mönster.

    Min sjuksköterska på psykiatrin brukar jämföra bipoläritet med diabetes. En diabetiker får aldrig slarva med medicinering, måste förstå sin sjukdom och jobba med den kontinuerligt så att man slipper tråkigheter (fysiska men av diabetes, relationsmässiga, ekonomisk, osv men av bipoläritet).

    Som bipolär i maniska skov saknar man helt gränssättning. Vilket gör att många bipolära drivs av lust och därmed startar otrohetsaffärer då de inte kan sätta någon moralisk gräns.

    Så länge en bipolär människa inte har insikt i sin sjukdom kan de inte avstyra ett bipolärt skov, och väl inne i ett sådant skov är det för sent att få personen att tänka "klart".

    Jag tycker själv inte att man som partner ska ta vilket skit som helst med en bipolär partner. Det är partnerns ansvar själv att sköta sin sjukdom. Man ska aldrig dalta med bipolära, en diagnos ska inte rättfärdiga ett beteende.

    Jag har själv varit bipolär II i ca 15 år. Levt i sambo- och särborelationer (sambo ca 11 år som bipol, särbo som 3 år) under nästan hela den tiden. Innan jag fick rätt diagnos har jag gjort mycket konstigt, dock inte varit otrogen. En hel del saker har slitit på mina relationer.

    Jag tycker att det är viktigt att min partner har stor kunskap i sjukdomen om vi ska leva ihop. Föreslår att om det finns möjlighet att man går en patientutbildning om bipolär sjukdom tillsammans (psyk i mitt landsting ger sådana utbildningar kanske inte finns i alla). Att man pratar öppet med sin partner om sin sjukdom, och att man tillsammans hittar strategier då skov är på gång. Det kräver också att man som bipolär är villig att jobba med sig själv, att medicinera (och ändra det som inte fungerar) och på så sätt försöka förstå hur ens sjukdom fungerar.

    Bipolära kan inte bara gå till psyk, få en medicin och tro att de är botade. Men vad jag upplevt är det många bipolära som tror det.

    Även om jag är bipolär så lever jag ett bra liv idag. Jag har lärt mig att stoppa mina skov i tid så jag inte hamnar i mani/depression, det gör jag genom ett Bea samarbete med personal på psykiatrin. Jag arbetar deltid och lever ett lugnt samboliv, och för första gången vågar jag skaffa barn (blir mamma i sommar), nu är jag så stabil. men det här varit en väldigt lång väg dit... men tror att alla bipolära kan komma dit.


    Ja du har nog helt rätt i det du säger att hon måste arbeta med sina problem för att kontrollera sig bättre. Men hon vill ju inte det, eller hon äter medicinen och sen kan hon söga att hon mår dåligt ibland. Men aldrig när det börjar barka iväg som det verkar göra nu...

    Hon är glad och uppåt ibland sen när hon kommer hem är hon trött och less. Men ringer någon speciell och säger att dom ska hitta på något.

    Då blir hon hur pigg som helst. Och det hon brukar säga, är att hon känner sig först ensam så då söker hon sig till andra.

    Sen när man sätter lite press och förslag på vad hon ska göra (krav) då känner hon sig kvävd och kärleken börjar ta slut för hon helt plötsligt. Och då vill hon lämna.

    Ska försöka prata med hon, men min magkänsla säger att hon kommer bli sur och skylla ifrån sig igen. Eller att hon vill skiljas bara för att hon vill vara hellre med sin nya "vän"...

    Och tack för att du skrev, sen är ju alla olika och alla är ju inte otrogna eller otrogna igen...Och grattis till att du blir mamma ????
Svar på tråden Har "förlåtit" min Bipolära fru, men nu misstänker jag att hon är otrogen igen..