Men det spelar ju ingen roll att du kommer äga 50% kan jag tycka, du blir ju ändå betalningsansvarig i slutändan.
Ärligt så förstår jag inte riktigt varför du har startat tråden, verkar som du redan bestämt dig för att ta lånet.
Men jag tycker du ska ta lånet och önskar dig lycka till och hoppas att det går bra för er!
Han kan ju flytta in med dem?
Du har ingen aning om hur ditt liv ser ut om att år.
Varför betalade du hans körkort?
Du säger att din pappa tagit tag i sig själv och jobbar på att bli bättre.
Att hans dotter som inte ens flyttat hemifrån löser problemen åt honom hjälper honom inte.
Han måste ta konsekvensen av sina handlingar vilket ger honom två alternativ:
1. Sälj fastigheterna utomlands och betala av så mycket som möjligt av bolånet
2. Sälj bostadsrätten och flytta till hyresrätt. Om din mamma inte står i hyreskö föreslår jag att hon ställer sig nu, så hon har någonstans att ta vägen när det skiter sig.
Att i din sits ta ett så stort lån som täcker en så stor del av bostadens värde är vanvett! Många ekonomer varnar nu för att bostadsbubblan snart spricker, och där jag bor (kranskommun) finns tydliga varningstecken.
Din pappa kommer knappast att kunna ta över ditt lån om tre år, utan då kommer ni i så fall få sälja bostaden då.
Om du ändå bestämmer dig för att ta lånet så ska du inte stå som 50% ägare om du lånar 2/3 av bostadens värde. Du ska stå för 67% och din mamma för resten. Om din mamma amorterar mycket kan ni skifta procentsatsen årligen.
Är det ingen av er som står i någon bostadskö? Dags att börja med det i så fall!
Jag förstår att du vill hjälpa till, men ställ i så fall kravet att fastigheterna utomlands ska säljas så att du inte behöver ta ett så stort lån.
Jag tycker inte du ska göra det. Om dina föräldrar äger 2 fastigheter så kan de sälja en av dem. Alternativt sälja bostadsrätten och flytta till en mindre. Om du flyttar hemifrån så behövs ju ett rum mindre.
Vad är det för värde på fastigheterna utomlands?
Kan de inte skriva över dem på dig som extra säkerhet?
Eller möjligen att du står på lägenheten + lån själv och istället tar hyra av din familj.
OM du tar lån på 2,4 miljoner på en lägenhet värd 3,5 miljoner så betyder det att du äger ca 70% av värdet på lägenheten just nu.
OM alla papper skrivs rätt, dvs att du betalar ENBART din del av lånet och föräldrarna enbart sin del av sitt lån (vilket kanske är 0 kr om skillnaden mellan lån och värde beror på värdeökning och/eller amortering från deras sida). Och att du har rätt att köpa ut dem och de har rätt att köpa ut dej med tex 6 månaders varsel (betala marknadsvärdet på den delen som de andra äger tex du får betala deras 30% om du tar över, de får betala dina 70% om de tar över).
Och om någon vill sälja så måste de andra gå med på det. Avgiften till föreningen delar ni jämt mellan alla som bor där (3 st nu), samma med el, försäkring, och annat som man inte kan välja bort (tv är tex val, förutom basutbudet).
Då och enbart då hade jag gått med på det.
Du har då fått din fot in på bostadsmarknaden, har eventuell värdeökning att se fram emot, har ett boende om de vill flytta - då köper du ut deras 30%, har möjlighet att flytta med 6 mån varsel utan problem.
DU har ett stort lån, tråkigt... Men du har jobb och bra förmåner på lånet. Du kan amortera av en stor del hoppas jag.
Det kanske känns surt för dej att betala på ett lån på 2,4 miljoner, samt amortera, men det får du ju igen när ni säljer eller när du tar över lägenheten.
Har du ingen möjlighet att betala räntor och/eller amortera så måste ni skriva i detalj hur detta löser sig. Tex att dina föräldrar betalar dej tex 10 000 kr/mån och att ägarförhållandena skrivs om varje månad:
Ex;
Ägarförhållande 1 mars 2017
TS: 2 400 000 kr Föräldrar: 1 100 000 kr
april TS 2 390 000 föräldrar 1 110 000 kr
maj TS 2 380 000 föräldrar 1 120 000 kr
april TS 2 370 000 föräldrar 1 130 000 kr
osv.
De köper alltså äganderätt värt 10 000 kr av dej varje månad, men du står såklart för alla kostnader som du har på ditt lån.
Det tar ju massor med år för er att komma upp i 50/50, men du kan ju inte ta ett lån och stå ensam på det och tro att någon annan ska betala på det , även om det är dina föräldrar
Jag bor också i Stockholm och varför skulle det inte finnas alternativ? Bor ni 4 personer i en 2:a, eller?
Förstår faktiskt inte varför du ska utnyttjas för att din pappa misskött sig. Vill han dra ner dej med?
För om ni följer ditt upplägg så får de ett superbra lån och det kostar inget alls för dem. Bara fördelar.
För dej - oro, vad händer om de inte skärper till sig som sagt? Risker - du kan stå med ett lån på 1,2 miljoner och inte ha en enda tillgång. Anseende - ditt anseende på banken riskeras om de strular till det igen.
Jag tycker att det är rent utnyttjande av dej om ni följer det upplägget.
OM dina föräldrar är ärliga med att de kommer att skärpa sig och de vill även dej väl i livet, så kommer de att gå med på ett upplägg som gynnar ALLA - inte bara dem själva.
Eller så har jag missuppfattat. Du har ju även skrivit att du kommer att stå som ÄGARE till 50% av lägenheten, trots att dina 1,2 miljoner i lån (50% av 2,4 miljoner) vara utgör ca 35% av värdet. Och de ska dessutom betala ALLT på lånet.
Det betyder alltså att de ger bort 50% av sin lägenhet till dej, utan att du gör något mer än skriver din namnteckning på ett papper.
Så när du väljer att flytta har du tjänat minst 1 750 000 kr på att skriva ditt namn...
Då tycker jag att du utnyttjar dem!
Mitt råd är som tidigare. Se till att komma in i bostadskarusellen!
Om du står som ÄGARE bör du göra det på den delen som din del av lånet utgör (ca 35% om du står på 1,2 miljoner, 70% om du står på hela lånet). Du betalar givetvis din del av räntan (hälften om ni delar på lånet) och amorterar lika stor del som dem om du står på halva lånet.
Det blir ett jättebra sparande för dej!
När du vill flytta - värderar ni om lägenheten och du har rätt till din procent av värderingen om de vill köpa ut dej. Annars kan du köpa ut dem eller säljer ni och alla flyttar.
Mycket enklare och fördel för dem - som slipper sälja nu och har mindre kostnader under hela tiden du vill bo kvar..
Fördel för dej som får ett bra sparande, är delägare i en bostad, kan ta del av värdeökningen, har en bostad om något händer.
då är det ju bara risker för dej.
Jag hade inte tyckt att det var OK att stå på ett lån på 1, 2 miljoner utan att ha några säkerheter alls.
OM du ska ha ett lån på 1,2 miljoner så borde du få en del i lägenheten som är värd dina 1,2 miljoner tex 35 % ägare av lägenheten.
Jag har skrivit flera förslag på upplägg tex att dina föräldrar betalar till dej varje månad för att sakta men säkert betala tillbaka dina pengar och få tillbaka fullt ägande på lägenheten.
Men att bara ställa upp på lånet utan att få säkerheten av att vara ägare till något som motsvarar summan - NEJ tack
då är det ju bara risker för dej.
Jag hade inte tyckt att det var OK att stå på ett lån på 1, 2 miljoner utan att ha några säkerheter alls.
OM du ska ha ett lån på 1,2 miljoner så borde du få en del i lägenheten som är värd dina 1,2 miljoner tex 35 % ägare av lägenheten.
Jag har skrivit flera förslag på upplägg tex att dina föräldrar betalar till dej varje månad för att sakta men säkert betala tillbaka dina pengar och få tillbaka fullt ägande på lägenheten.
Men att bara ställa upp på lånet utan att få säkerheten av att vara ägare till något som motsvarar summan - NEJ tack
Nej nej nej nej.
Jag tolkar det du skriver som "jag vill egentligen inte riskera hela min ekonomiska framtid för att hjälpa mina föräldrar ur en självförvållad situation, men jag har så dåligt samvete över deras situation att jag inte kan låta bli att ta över deras ekonomiska ansvar" (t.ex. brors körkort).
Vettiga föräldrar som vill sina barns bästa hade INTE gått med på att utnyttja sitt barn på det viset - speciellt inte utan att först ha gjort det de kan göra själva, dvs sälja lägenheterna utomlands. Ni rör ihop det för er själva - de har kvar lägenheterna "för er skull" medan du får riskera hela din ekonomiska framtid och ev. chans till boende med framtida pojkvän (för du skulle väl inte sätta din familj på gatan då?). Du lägger grunden till bitterhet för dig själv i framtiden, för att du subventionerat din brors liv och framtid på bekostnad av dig själv.
Det kan verka svårt att säga nej nu, men det är ingenting mot vad det kommer bli när du väl gått med på att stå på lånet, och sedan träffar någon och vill flytta ihop med honom och kanske skaffa barn... Och du tvingas välja mellan att bo med honom eller låta din familj bo kvar. Jag avundas dig inte TS, du verkar ha ett gott hjärta Jag tror dock du behöver prata med någon för du har tagit på dig ansvaret för deras ekonomiska situation och jag tror inte du mår bra av det egentligen.
Jag tycker inte du ska stå på bolånet över huvud taget. Låt dem sälja av lägenheterna, betala av en del av sitt bolån och kämpa på med den resterande delen tills de själva kan omfinansiera om några år.
Vill du hjälpa dem så fortsätt betala hyra till dem och ev. ge dem någonting (typ en resa) som uppmuntran om du vill. Det är absolut inte något du borde göra, utan bara för att lindra ditt samvete på ett mindre destruktivt sätt, som gör att du också kan dra dig ur om du märker att ingenting förändras med din pappa. Du skriver ju att du har svårt att lita på honom. Vad händer om han fortsätter att ta dåliga finansiella beslut efter att du "räddat" dem? Jag är rädd att han inte kommer lära sig någonting av det. De måste själva börja ta ansvar om det ska funka. Jag kan ärligt talat inte förstå att de är villiga att låta dig gå med på detta.
Jag gick till kurator (genom vårdcentralen) några gånger för att räta ut mina tankar ang. mina föräldrar. De stödde sig på mig på ett annat sätt (ej ekonomiskt) som inte fick mig att må bra, och jag fick hjälp att se klarare på situationen och även "verktygen" att stå upp för mig själv och säga nej. Jag hoppas du når dit där du tar ansvaret för dig själv, ditt välmående, och den familj du kanske vill starta i framtiden. Du har rätt i att livet är inte lätt för alla (skulle nog vilja säga att det inte är lätt för de flesta) men ibland ligger det svåra i att säga nej när det är rätt att säga nej.
Du är alldeles för ung för så stort ansvar. Din mamma borde inte lägga så stor börda på dig. Med tanke på din ålder bör dina föräldrar i alla fall vara 40+, att någon plötsligt förändras till det bättre vid 40+ är, helt ärligt, synnerligen ovanligt. Människor förblir ofta som de är vid 40, 50, 60, 70.
Vad jobbar din pappa med? Hjälp honom ta eget ansvar istället för att kratta manegen åt honom. Flytta hemifrån och ta eget ansvar för ditt eget liv. Då kan de sälja 4:an och köpa en 3:a. Din bror är 18, se över hans möjlighet att flytta hemifrån. Kan han ställa sig i kö till en studentbostad till exempel? När han också flyttar kan de köpa en 2:a istället. Säljer de fastigheterna utomlands får de ner lånet ytterligare.
Du hjälper dem inte genom att ta lånet. De är vuxna, hjälp dem istället att ta eget ansvar för sitt eget liv. Sätt ner foten!
OK nu växer en tydligare bild fram, och jag hoppas även den blir tydligare för dig själv.
Du har tack och lov inte gått i fällan än. Gå till föreningen och be att få namnbytet ogjort. Ang. lånet - finns det någon möjlighet för dig att göra det på ett "fegt" sätt där du kan få någon på banken att neka dig igen (om du berättar att du egentligen inte vill ta lånet) pga någon teknikalitet? Om inte får du bita i det sura äpplet och säga att du har bestämt dig för att inte skriva på deras lån.
Leta sedan efter eget boende. Som du ser finns det flera sätt för dem att lösa sin situation utan att blanda in dig: sälja fastigheterna utomlands (de är ingen "present" till er om du tvingas betala för deras liv nu), och sälja sin större lägenhet för att realisera vinsten och sedan flytta till mindre. Dvs. allt det man som förälder bör göra innan man drar in sina barn i sina problem (tro mig, jag som förälder hade hellre gått i personlig konkurs än att lägga en sådan börda på mina barn).
Straffar de dig genom att bli sura eller ledsna så hitta ett annat boende, bli inneboende eller vad som helst tills vidare för du ska inte behöva ta den här känslomässiga utpressningen. Du bidrar ju med hyra så länge du bor där. Att de är ledsna och får dig att känna som att du kan lösa det åt dem är oerhört manipulativt!
Det kommer hon inte få göra, förmodligen. Och jag hade inte litat på att de kommer sälja fastigheten utomlands. Varför har dom inte gjort det för längesen?! Så viktigt var det att bli skuldfri liksom...
Och det har du sett pappren på så du faktist vet?
Vad är dagsvärdet av denna fatighet?
Vadå inte kan säljas?