Olika sovtider

Nej alltså jag tycker ju barnen ska lägga sig tidigt o få sina timmars sömn som små barn behöver o därmed få egentid då.

Annars är det bara egentid varannan helg......????

Egentid på morgonen när barnen sover, och de vuxna är utvilade? Så är det ofta när man har stora barn som inte lägger sig före föräldrarna.

Men se detta som ett test. Ska ens relation hålla måste man kunna lösa problem där man har helt skilda åsikter. Det finns bara tre alternativ där ni fortsätter träffas och sova över med barnen; ditt sätt, hans sätt eller en kompromiss.

Jag tycker absolut att alla barn bör lägga sig samma tid. Man kan inte göra skillnad på barn i ett hem. Ni får väl kompromissa. Att lägga dem kl. 20 på helgen kan jag tycka är lite tidigt. Att vara uppe till halv tolv är överdrivet. På vardagar är det ju viktigt att lägga sig i tid. Kan ni inte lägga alla barn kl. 20 på vardagar samt söndagar då barnen ska upp tidigt dan efter. På fredagar är de säkert trötta och somnar tidigt också. Så kan de få vara uppe länge på lördagarna. Typ till 22 eller tills de somnar i soffan.

Varför kan man inte ha olika rutiner menar du? Vi hade väldigt olika rutiner när vi flyttade ihop. Jag och mina barn hade i princip inga medan min nuvarande man och hans barn hade väldigt tydliga regler och rutiner. Inget av det var fel eller något som behövde åtgärdas, däremot måste man förstås vara kapabel att förklara - särskilt för mindre barn - varför det är som det är. Så småningom slipades de största skillnaderna mellan våra två olika familjer ned och vi närmade oss varandra i mattider och andra ordningar i det gemensamma hemmet.

Jag är för att rutiner och regler kan se olika ut mellan individer och millimetersrättvisa är inget jag förespråkar vanligtvis utan behov ska styra men just läggtider tycker jag bör vara samma om barnen är ungefär lika gamla. Det blir ju väldigt rörigt och konstigt anser jag om alla lägger sig på olika tider. Hur förklarar man det för ett litet barn att man gör skillnad? Och vad är egentligen anledningen till att man gör skillnad? Som i detta fallet att man vill umgås med ett barn lite mer än det andra? Hur ska de förstå det?

Barn är ju inte omedvetna om att de tidigare inte bott med den familj de nu ska bo med. Också väldigt små barn kan förstå skillnader mellan hur olika familjer (dagis, farföräldrar, morföräldrar och så vidare) gör. Två hopflyttade familjer blir inte per automatik en bara för att de vuxna beslutat sig för att leva ihop. Det är i mitt tycke orättvist och märkligt att begära det av barnen.

Jag för min del tycker inte att det var rörigt alls med olika tider, och inte heller kände jag att det inkräktade på någon sorts "egentid", vi har haft mycket tid för varandra min man och jag trots att barnen varit närvarande. Alla behöver inte vara ensamma med varandra för att den gemensamma tiden ska kännas värdefull och av hög kvalitet.

Vi har alltid lagt oss vid olika tider, ända tills barnen flyttade hemifrån (bara ett barn kvar nu). Däremot närmade vi oss som sagt varandra på en rad andra punkter. Ett exempel är mattider, men det har genom åren funnits många andra exempel också.

Skulle också ha löst det så. Försök umgås mest utan barnen kanske?

Nej det kan säkert vara svårt i början men såsmåningom bör man ju kompromissa i en familj. Det förstår nog barnen också.

Vad gäller egentid så har väl människor olika behov antar jag. I vår familj umgås vi gärna med barnen och upplever inte att vi måste ha egentid direkt. Men ts har väl ett annat behov.

Jag tycker dock inte att man ska behöva kompromissa om allt. Vissa särdrag från den familj man är i grunden ser jag inget fel i att behålla om de inblandade faktiskt vill det. De sammanflyttade vuxna brukar ha krav på att få vara sig själva också, och det är inte självklart att det ska kompromissas med. Så då tycker jag att barnen, som inte ens valt situationen, också ska ha den möjligheten.

Så när frågan kom upp angående något som vi gjorde väldigt olika så sa jag som det var till barnen: "Ja, precis. Så gör de och inte vi. Men så har vi ju inte heller levt tillsammans alltid, därför har vi andra vanor och gör saker på ett annat sätt. Deras sätt är inte mer rätt eller fel än vårt, det är bara olikt vårt."

Det finns ju jättemånga grejer man gör annorlunda. Hur mycket som helst. Ibland kan man ju tänka sig att adaptera en idé eller ett tillvägagångssätt man tycker är bra, men sådant man redan gör och som man tycker funkar skitbra och gillar ser jag ingen anledning att förändra faktiskt.

Köper inte alls detta. Det kan sluta med långa jobbiga nattningar.
Hur man förklarar det, att alla har olika sömnklockor och man somnar lättast och sover bäst om man lär sig lyssna på vad kroppen själv känner. Det förstår även mindre barn.

Än viktigare är att få barnen att förstå att det är inte något med rättvisa, utan att man är olika, att det gäller även vuxna. En vill lägga sig tidigt en annan sent. En behöver sova 8 timmar, en annan bara 6 timmar, ett barn behöver sova 12 timmar, ett annat barn behöver inte mer än 10 timmar.