Olika sovtider

Varför kan man inte ha olika rutiner menar du? Vi hade väldigt olika rutiner när vi flyttade ihop. Jag och mina barn hade i princip inga medan min nuvarande man och hans barn hade väldigt tydliga regler och rutiner. Inget av det var fel eller något som behövde åtgärdas, däremot måste man förstås vara kapabel att förklara - särskilt för mindre barn - varför det är som det är. Så småningom slipades de största skillnaderna mellan våra två olika familjer ned och vi närmade oss varandra i mattider och andra ordningar i det gemensamma hemmet.

Barn är ju inte omedvetna om att de tidigare inte bott med den familj de nu ska bo med. Också väldigt små barn kan förstå skillnader mellan hur olika familjer (dagis, farföräldrar, morföräldrar och så vidare) gör. Två hopflyttade familjer blir inte per automatik en bara för att de vuxna beslutat sig för att leva ihop. Det är i mitt tycke orättvist och märkligt att begära det av barnen.

Jag för min del tycker inte att det var rörigt alls med olika tider, och inte heller kände jag att det inkräktade på någon sorts "egentid", vi har haft mycket tid för varandra min man och jag trots att barnen varit närvarande. Alla behöver inte vara ensamma med varandra för att den gemensamma tiden ska kännas värdefull och av hög kvalitet.

Vi har alltid lagt oss vid olika tider, ända tills barnen flyttade hemifrån (bara ett barn kvar nu). Däremot närmade vi oss som sagt varandra på en rad andra punkter. Ett exempel är mattider, men det har genom åren funnits många andra exempel också.

Jag tycker dock inte att man ska behöva kompromissa om allt. Vissa särdrag från den familj man är i grunden ser jag inget fel i att behålla om de inblandade faktiskt vill det. De sammanflyttade vuxna brukar ha krav på att få vara sig själva också, och det är inte självklart att det ska kompromissas med. Så då tycker jag att barnen, som inte ens valt situationen, också ska ha den möjligheten.

Så när frågan kom upp angående något som vi gjorde väldigt olika så sa jag som det var till barnen: "Ja, precis. Så gör de och inte vi. Men så har vi ju inte heller levt tillsammans alltid, därför har vi andra vanor och gör saker på ett annat sätt. Deras sätt är inte mer rätt eller fel än vårt, det är bara olikt vårt."

Det finns ju jättemånga grejer man gör annorlunda. Hur mycket som helst. Ibland kan man ju tänka sig att adaptera en idé eller ett tillvägagångssätt man tycker är bra, men sådant man redan gör och som man tycker funkar skitbra och gillar ser jag ingen anledning att förändra faktiskt.

Köper inte alls detta. Det kan sluta med långa jobbiga nattningar.
Hur man förklarar det, att alla har olika sömnklockor och man somnar lättast och sover bäst om man lär sig lyssna på vad kroppen själv känner. Det förstår även mindre barn.

Än viktigare är att få barnen att förstå att det är inte något med rättvisa, utan att man är olika, att det gäller även vuxna. En vill lägga sig tidigt en annan sent. En behöver sova 8 timmar, en annan bara 6 timmar, ett barn behöver sova 12 timmar, ett annat barn behöver inte mer än 10 timmar.

Det är därför man har ett intervall när man skriver hur många timmar ett barn behöver, så upp till två timmar är inom normalspannet

Jo, och ibland kan man behöva styra om vanorna. Jag har ju varit den mamman som fått blickar eftersom vårt barn inte la sig klockan 19 utan mer än gärna vid halvnio och vaknade pigg och utvilad morgonen därpå.

Man vill kanske inte vänja om sig vid eller kompromissa. Detta hade varit en väldigt viktig sak för mig som jag inte hade gett vika kring, och kanske är det så också för ts partner (och ts kanske inte heller vill kompromissa om detta) och då får de söka alternativa lösningar som de i tråden fått förslag om att göra.

Det ena av mina två barn har alltid haft ett litet sömnbehov medan det äldre av de två haft ett betydligt större sömnbehov. Jag hade absolut inte kunnat tänka mig att mitt barn med det mindre sömnbehovet skulle ligga i sängen i flera timmar för att det finns andra som har ett större behov av att sova.

Tydligen helt otänkbart för din del. Min nattuggla har varit som hon är hela livet, hon behöver helt enkelt inte mycket sömn. Var likadant när hon var fem som det är nu. Hon får definitivt mycket gjort i alla fall.

Jag är medveten om forskningen, men som med allt annat så finns det många variationer inom normalspannet. Vad gäller min dotter behöver ingen oroa sig för hennes hjärna och intellektuella kapacitet, den är mycket långt över medel.

Det är inte fråga om att de ska vara upp så länge de orkar, det är frågan om att de ska känna igen tecknen på att de är sömniga. Så de väljer att gå och lägga sig när de märker att kroppen behöver det. Sedan kan man behöva hjälpa barnet att tolka tecknen. När man gäspar då är det tecken på att kroppen vill sova.