Bonusbarn som inte sover själv
Anonym (Va) skrev 2017-01-17 11:48:59 följande:
Eller så går TS och lägger sig i barnets säng.Läs mitt svar ovan.
Inlägg från: ungbrunett
|
-
Varför ska ts lägga sig där när barnet och pappan lika gärna kan göra det? Rent krasst, som gäst enligt dig, har väl ts ännu mindre i barnets säng att göra än i SIN EGEN
-
Haha, kunde inte sagt det bättre själv.Miss Skywalker skrev 2017-01-17 14:16:08 följande:
Då är frågan varför du började kalla ts för gäst med en fientlig ton. Det låter snarare som en öm punkt hos dig. Brukar dina gäster dela säng med din man?
-
Hur kan du anklaga mig för att vara fientlig när det är du som driver vidare din ståndpunkt som inte går i linje med verkligheten?Anonym (Va) skrev 2017-01-17 14:04:07 följande:
Inte nödvändigtvis. När vi har gäster sover barnen inne hos oss och gästerna i barnens sängar.
Du framstår som fientligt inställd mot mig i dina inlägg, är det för att jag träffar en öm punkt?
-
HahahaPåven Johanna II skrev 2017-01-17 14:33:07 följande:
Jag för min del undrar hur det blir när man som vi båda har barn sedan tidigare men inga gemensamma, är vi varandras gäster då, eller? Vid matbordet skulle det kunna låta så här:
Jag: "Ta först du, du är ju gäst här."
Maken: "Nej men inte ska väl jag ... du är ju också gäst här!"
-
Du har ju själv inte svarat på en enda fråga. Du har inte träffat en öm punkt, varför skulle du? Min sambos barn kom in till oss senast inatt och det ogillade jag skarpt då han lät henne sova kvar i vår säng och själv flytta till hennes säng. Vilket jag avskyr och han vet om. Jag har min ståndpunkt i frågan om detta samt frågan om att jag skulle vara gäst i barnets hem eller "deras" hem. Så är inte fallet. Hemmet är vårt. Varför har du ett behov av att försöka få redan eventuellt laddade eller känsliga situationer att bli ännu värre? Nu betraktar jag mig inte som en gäst så jag tar inte åt mig men jag ogillar skarpt sättet du framför detta på. Som att barnet och pappan har all makt och att jag som "styvmorsa" skulle vara en andra klassens medborgare. Ogillar din människosyn och attityd mot detta, och anar, som någon sa ovan, att du är en bitter separerad mamma (alternativt en mamma som lever ihop med barnens pappa och inte har någon form av insyn eller erfarenhet i dessa frågor).Anonym (Va) skrev 2017-01-17 15:17:50 följande:
Du kan inte besvara en fråga med en fråga. Eller, kan det kan du ju, men det är bara korrekt om man inte vill besvara den ställda frågan. Så ska jag tolka det som att du inte vill besvara frågan jag ställde?
-
Har du följt tråden eller? Det är väl inte svårt för pappan att köpa en större säng om barnet har behovet av närhet på natten?Anonym (Mee) skrev 2017-01-17 17:29:20 följande:
För att barnets säng kanske är för liten att sova två i. Därav är det såklart smidigare om ts sover där.
Om dom har barnet varannan vecka så gäller det Max 6 nätter per månad! Kan man inte "stå ut med det för sin partners barn har man valt fel partner och bör gå vidare! Det gäller ju en familjemedlem!
-
Till barnet rum, alltså.ungbrunett skrev 2017-01-17 17:36:58 följande:
Har du följt tråden eller? Det är väl inte svårt för pappan att köpa en större säng om barnet har behovet av närhet på natten?
-
Fast det funkar ju inte att ts, pappan och barnet sover i ts säng. Att ts och barnet ska sova i ts säng är ej ett alternativ. Inte heller att ts ska behöva flytta sig från sin säng. Enda alternativet är att pappan gör självklara uppoffringar för SITT barn och lägger sig med barnet i barnets säng. Får barnet och pappa inte plats så rekommenderar jag att han köper en större säng till barnet som gör att han och barnet kan sova där tillsammans 3 av 4 nätter. Finns inga andra alternativ. Eller du kanske tycker att ts ska flytta sig?Anonym (Mee) skrev 2017-01-17 18:28:36 följande:
Det är helt onödigt eftersom dom redan har en säng i flickans rum!
-
Och antar att han är en sån där exemplarisk förälder som alltid prioriterar sitt barn i första hand, som alla föräldrar här tjatar om. Därför bör det inte vara en stor uppoffring för honom att inhandla en ny, större säng till sitt barn för att barnet ska få bra och trygg nattsömn tillsammans med sin pappa.Anonym (Mee) skrev 2017-01-17 18:28:36 följande:
Det är helt onödigt eftersom dom redan har en säng i flickans rum!
-
Missade att du faktiskt sagt att ts ska lägga sig i barnet säng! Detta är ju så sjukt! Ska ts 3 av fyra nätter tvingas flytta från sin säng för att lägga sig i hans barns rum för att barnet kommer på natten? Vilket skämt! Finns det någon som seriöst skulle gå med på detta? Skulle aldrig falla mig in! Barnet ska sova i sin säng och om barnet kommer in på natten så gör barnets pappa de saker som krävs och tar barnet tillbaka till sitt eget rum. Allt annat är fullkomligt uteslutet. Fine att man visste att det fanns ett barn med i bilden men det betyder inte att jag under några omständigheter lämnar min säng för det. Återigen pappas uppoffringar och pappas sak att lösa.Anonym (Mee) skrev 2017-01-17 17:29:20 följande:
För att barnets säng kanske är för liten att sova två i. Därav är det såklart smidigare om ts sover där.
Om dom har barnet varannan vecka så gäller det Max 6 nätter per månad! Kan man inte "stå ut med det för sin partners barn har man valt fel partner och bör gå vidare! Det gäller ju en familjemedlem!
-
Jag vill också ligga kvar i sängen i mitt sovrum! Jag vill också slippa dela säng med barnet! I barnets rum finns en säng som de båda får plats i, man och barn. Blir den för liten så är det lätt ordnat att fixa en större säng! Vad är egentligen problemet? Tror du att man kan tvinga någon att lägga sig i någon annan säng mot sin vilja? Ts och hennes sambo har helt olika förutsättningar och helt olika ansvar gentemot barnet. Han ska respektera hennes önskan om att få sova i SIN säng och han får ta eventuella "smällar" av att "tvingas" sova tillsammans med sitt barn i barnets rum.Anonym (Tiki) skrev 2017-01-17 20:19:14 följande:
Hon vill ligga kvar i 140-sängen i det sovrum hon och hennes sambo delar och slippa dela säng med barnet. I barnets rum finns en 90cm säng som mannen kan ta med barnet till.
-
Jag är av åsikten att en kärnfamilj och en bonusfamilj aldrig kan jämföras. Det är helt olika förhållningsregler och således spelar det exempelvis för mig ingen roll hur vi hos oss hade gjort om det var ett gemensamt barn och inte enbart hans barn. Det är totalt ointressant. Jag ser det enbart som en "börda" om barnet kommer på natten och ska sova i vår säng. Min sömn blir minst lika förstörd av att överhuvudtaget behöva bli väckt, men även av icke alternativen att antingen sova på en hård soffan eller tvingas ligga kvar i sängen med ett oroligt, sparkande barn. Jag som "styvförälder" VILL inte sova någon annanstans än i MIN säng, med eller utan min sambo. Det ska räcka som argument för att han tittar på andra lösningar: dvs gå tillbaka med barnet till sitt rum med eller utan köp av större säng. Det är DERAS angelägenhet, barnet och pappans, och inget som jagAnonym (Tiki) skrev 2017-01-18 00:24:49 följande:
Suck, om folk lärde sig att läsa...
Mina inlägg grundar sig i att jag reagerade på Brummas inlägg när hon ifrågasatte om anonym (va) hade olika måttstockar beroende på om det var en bio eller bonus/styvförälder (vilket en nu vill definiera sig själv som) som stördes av det närhetssökande barnet.
Hon skrev "Hur är det - om jag som förälder (jag lever alltså med mina barns pappa) behöver sova och inte klarar av att få den sömn jag behöver eftersom barnen stör min sömn - är det då ok att söka andra lösningar än att "härda ut" och låta barnen sova hos mig och min man?"
Jag tror, som jag flera gånger skrivit att i de flesta biofamiljer med "nattvandrande" barn så skulle en förälder tycka att det är OK att flytta till en annan säng/soffa i huset och inte kräva att partnern och barnet skulle lämna sovrummet så att hen fick sova kvar där ostörd. Jag tror också att om en förälder lägger sig på annan plats skulle den förälder som blev kvar i sängen med barnet också tycka att det är OK att hen fick sova med barnet. Därför blir situationen i en biofamilj en annan än när ex.vis du förklarar att du som icke-förälder inte vill ge upp din stora säng för att barnet och pappan skall få sova där de gånger barnet kommer utan att de skall flytta sig.
Jag har inte skrivit att någon skall tvingas till något men de två familjekonstellationerna bio och bonus ser olika ut och bedöms därför på olika sätt.
vill eller ska blandas in i. Styvfamiljens lott, man kan inte förvänta sig samma saker som i en kärnfamilj och det inbegriper även att min sambo inte kan förvänta sig samma uppoffring av mig som styvförälder än om jag vore förälder. -
Jag håller med dig. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig att personer som hävdar att föräldrars partners är gäster i barnets familj eller hem (och säkert trycker på exet också) faktiskt menar det. Det kan ju enbart vara bittra människor som vill få någon annan (sitt ex nya exempelvis) att må dåligt och känna sig fel, annars tar man inte till den typen av uttalanden. På samma sätt som liknande människor hävdar att jag som ny partner aldrig kommer vara lika viktig för mannen då hon minsann själv gav han hans första barn och således alltid kommer vara lite mer speciell, och liknande saker som sägs enbart för att såra. Jag har frågat min sambo om han känner att hans ex alltid kommer ha en speciell plats i hans liv för hon gav honom ett kärleksbarn (som många här på fl framhäver) och han kunde inte sluta garva åt det oerhört bisarra påståendet. Det går ju bara inte att ta "du är gäst i barnets familj/hem" seriöst.Påven Johanna II skrev 2017-01-18 09:06:56 följande:
Det är ju ännu mer bisarrt.
Definitionen av ordet gäst lyder: "Person på besök, speciellt då personen blivit inbjuden". Det är alltså en människa, kan vara omtyckt eller inte, som i något läge förväntas gå hem till sitt - vilket du ju också poängterade att du tyckte att ts skulle göra. Eller snarare hoppades på att pappan skulle se till att hon gjorde. Så vem av min man och jag ska gå hem till sig, tycker du? Vi har båda barn sedan tidigare, har levt ihop i över tio år, och har barn som skulle vrida sig av förlägenhet över dumheten i ett påstående att vi är gäster i varandras familjer.
Jag tycker inte heller att det är självklart att det blir en familj av ett sammanflyttande. Det är inte självklart att relationerna faller sig så och det kan krävas både mycket ansträngning, motivation och vilja för att det ska bli så men från det till att tycka att en ny partner för evigt skulle gå runt och inneha en gäststatus i familjen är befängt.
-
BioBonus skrev 2017-01-18 15:30:51 följande:
Man kan inte vara "gäst" i någons familj. Du har missuppfattat innebörden av ordet. Är det TS som äger hemmet så kanske man kan påstå att barnet är "gäst" i hennes hem, men barnet bor ju där emellanåt så det är ju barnets hem också.
Är det barnet säng? Nej, det är det ju inte, så barnet är definitivt "gäst" i TS säng. Och med din logik så är det ju uppenbarligen gäster som ska flytta på sig, så barnet får väl gå in till sin egen säng igen helt enkelt :) Och vill pappan så får han ju följa med och antingen sova vidare där, eller gå tillbaka till sin säng när barnet har somnat.
Vilket f.ö alltid var min och barnens pappas lösning då vi inte sov bra någon av oss med barnen i sängen.
-
Håller med här fullt ut! Även om jag tror att barn kan vakna om natten av olika skäl och att det inte finns några garantier för att de sover kvar alltid om man lär dem att det är tryggt där. De kan behöva komma ändå, vid enstaka tillfällen kan tilläggas då jag håller med dig om att de barn som kommer ofta har några andra bekymmer. Håller även med dig om det där med att "tanka närhet"..Anonym (Mamma) skrev 2017-01-18 17:36:28 följande:
Lär barnen från bebisålder att det är TRYGGT i sängen så slipper ni dessa barn som ska vakna om nätterna.
Det är inget fel att barnen kan o vågar sova i sin egna säng utan att en vuxen måste ligga i vakta.
O skippa snacket om att "tanka närhet" det gör man inte när man sover för så SOVER man
-
Jag sitter inte och jagar kärnfamiljen, uppenbarligen. Har inget intresse av att fokusera på styvfamiljen förrän jag eventuellt får egna barn med min sambo. Om det nu någon gång sker. Vilket vi inte vet. Men där och då har jag en vilja att fokusera på min familj. Där min sambos barn ingår, varesig jag vill det eller inte. Men tills dess får de ha sin familj för sig själv, och någon mamma är jag inte. Bonus eller ej.smulpaj01 skrev 2017-01-19 05:44:58 följande:
Så länge du fortsätter med din sambo kommer du aldrig uppleva vuxenliv i en kärnfamilj. Så fokusera på styvfamiljen istället
-
Hur menar du? Jag tänker att utgångspunkten är en annan, och att detta påverkar alla. Sambon kan inte förvänta sig att jag tar något nattvak, den uppoffringen är hans och inte min. Hade jag haft ett eget barn hade jag självklart gjort detta, men nu när det inte är så så ser jag inte min roll i detta. Vi får alla anpassa oss här på olika sätt, och i detta fall kräver jag, så länge jag sover i min säng om natten, att barnet sover i sitt rum oavsett vad. Behöver barnet sova med sin förälder görs detta i barnets rum. Det är en uppoffring som han får göra. jag ser det som en del av föräldraskapet att göra sådana uppoffringar och den enda som är förälder av oss två är han. Jag å min sida accepterar det faktum att han har ett barn med allt vad det innebär och gör stora uppoffringar varje dag utifrån detta faktum, med andra ord ser mitt liv väldigt annorlunda ut nu jämfört med hur det såg ut innan jag träffade honom. Jag ser det som att alla i styvfamiljer på olika sätt gör stora uppoffringar, men jag ser det som hans skyldighet som förälder att vara den som drar det tyngre lasset, såsom att rucka på sin egen bekvämlighet och lägga sig med barnet i hennes säng istället för att jag ska lägga mig på soffan så att de kan sova i min/vår säng. Är det fel, tycker du?Brumma skrev 2017-01-19 07:15:12 följande:
Blir lite frustrerad när jag läser detta samtidigt som du tidigare ifrågasätter varför bonusfamiljer och kärnfamiljer behandlas olika.
Om du anser att de aldrig kan jämföras kan du inte heller förvänta dig att andra behandlar det med annan utgångspunkt än vad du själv har.