Bonusbarn som inte sover själv

Jag var i den situationen under en period för något år sen. Barnet kom in varje natt under flera veckors tid. Så störigt då det påverkar allas sömn. Ibland kunde pappan till barnet lägga sig själv på soffan och låta mig och barnet ligga kvar i vår säng. Detta fick mig att gå i taket. Barnet ska sova i sitt rum och om den kommer in på natten får pappan gå tillbaka med barnet till dennes rum och så får de sova tillsammans där isåfall. 

Jag tycker du ska vägra flytta på dig och kräva att han lägger sig med sitt barn i dennes säng tills den somnar alternativt hela natten om så krävs. Det finns ingen anledning att din sömn ska förstöras pga detta.

Min sambo hävdade att barnet ville komma och sova med oss och att det måste va okej att han lämnar sängen så vi kan sova. Problemet för mig var ju att barnet aldrig låg still och höll på att låta och slå omkring i sängen. Sen hade jag ingen lust att sova med barnet heller. Då tyckte min sambo att jag kunde lägga mig på soffan istället så kunde de sova i sängen tillsammans. Då framförde jag att de lika gärna kunde flytta sig själva till barnet säng så behövde ingen sova på soffan.

Säg ifrån och sätt ner foten när saker inte passar dig. Barnet måste inte sova i er säng. Kommer hon på natten så är det för att sova med sin förälder och då kan de sova i hennes säng istället för i er. Det går liksom inte för din sambo att argumentera emot det. Klagar han på storleken på barnet säng så får han gå och köpa en större säng som möjliggör för att de två kan sova i hennes rum tillsammans.

Det är väl att sova med föräldern snarare än att sova i förälders säng. Föräldern kan gått och väl gå med barnet till dennes säng och sova där om det är viktigt att barn och förälder sover tillsammans. Varför ska alla drabbas negativt av att barnet vaknar varje natt? Barn behöver inte tanka mer trygghet för att den har två hem, mycket märkligt påstående. 

Spelar ingen roll hur stor sängen är. De vuxnas sömn kommer ändå störas.

Mina föräldrar är tillsammans än idag. När jag kom in till mina föräldrar brukade min pappa lägga sig på soffan eller i min säng, så sov jag med min mamma. 

Hade jag haft egna barn som kommit in på natten hade jag antagligen inte argumenterat på samma sätt som när mitt "bonusbarn" kommer. Jag hade säkert fått min sömn störd men jag hade nog haft en annan vilja att faktiskt dela säng med barnet när hen kommer in. Men med bonuskonstellationer blir det, och mycket annat, annorlunda och man får försöka lösa det på annat sätt. Kommer ett bonusbarn in så  anser jag att bonusbarnet och föräldern går tillbaka till barnets rum och sover där. Olika relationer, olika uppoffringar och olika viljor. Jag tycker inte det är konstigt alls. 

Haha, så man ska tåla allt bara för att man "visste att barnet fanns när man flyttade ihop"? Ts har ingen skyldighet att forma sig själv efter vad han säger. Ts sambo visste att han flyttade ihop med ts och de flesta normala människor borde väl förstå skillnaden mellan egna barn och andras barn. Kanske inte superkul att få sin sömn störd varje natt av hans barn och dessutom tvingas sova på soffan pga detta. Det går alldeles utmärkt att lösa detta genom att mannen och barnet flyttar till barnets säng när barnet kommer på natten. Det enda rätta enligt mig.

Varför ska det inte styras upp om någon part vill det?

"Ny styvmamma"...

Finns det någon som vill sova med någon annans barn i sängen? Fattar inte hur det kan vara en avgörande faktor och tas som massiv kritik om man som "styvförälder" inte vill hänga med någon annans barn 24/7 inklusive att behöva sova med dem! Ensamtid någon?

Jag tycker alls behov ska ses över. Barnet, föräldern och icke-föräldern. Den bästa kompromissen när barnet kommer in till de vuxnas sovrum men alla inte kan sova i samma säng är att barnet och föräldern går till barnets rum och sover där. Alla blir då nöjda och detta är alltså för mig det enda alternativet. Altervativet att "styvföräldern" sover på soffan eller tillsammans med barnet medan föräldern sover på soffan, är inte ett alternativ!

Jag får i princip aldrig ensamtid från hans barn så jag föredrar verkligen att åtminstone få sova själv istället för att barnet ska ta all uppmärksamhet dygnet runt i alla avseenden. Men vi är olika.

Instämmer.