Vilka barn har mest rätt till egna rum?

Ni delar på ett rum, de två stora delar på ett rum och de två på ett annat och så inreder ni det minsta rummet till studierum för den som vill dra sig dit.

Men båda bonusbarnen som bor på halvtid har ju egna rum som det är nu. De som så småningom kommer att få dela är de båda barnen som bor på heltid.

Sedan förstår jag inte, skulle eget rum vara ett mått på hur väl man tar hand om sina barn?

På vilket sätt har två vuxna som delar sovrum med en treåring egentligen "sitt samliv ifred"? 15-åringen har däremot en säng i ett eget rum.

Nej, det menar jag inte. TS kallar det kryp in med en säng och byrå, fönster och en dörr att stänga om sig. Låter som de skulle kunna klara av att knulla där.

Jag delade också som 15-åring rum med mitt yngre syskon och hade min kille som sov över ibland. Man får anpassa sig.

Den här 15-åringen får väl välja mellan ett litet eget rum eller ett större delat. Låter rimligt tycker jag.

TS har inte nämnt någon skrubb, men om du menar 15-åringens kryp in så antar jag att det är för att en person på halvtid inte behöver mer än dubbelt så stor plats som två personer på heltid och att det inte får plats mer än en säng i det minsta rummet. 

Inte? Bl a så läser jag och ser på TV i mitt sovrum och så har jag nästan alla mina kläder där.

Det rymdes ju bara en byrå i det lilla rummet. Jag tycker det låter lite trångt för en person på halvtid med ett eget rum hos den andre föräldern, men att två som bor där permanent skulle få in alla sina kläder där låter inte realistiskt. Och att ha en säng för två när man tycker det är trångt för en. Man behöver ju en liten bit golvyta bredvid sängen för att kunna bädda och städa om du inte tänker dig våningssängar för föräldrarna förstås.

Jag förstår faktiskt inte inställningen att vuxna ska kliva tillbaka så fullständigt för barn utan tänker att alla får samsas om det man har. Det innebär att barn till mer välbeställda föräldrar har det bättre materiellt än barn till mindre välbeställda föräldrar, vilket i sin tur kan innebära att alla barn inte har ett eget rum.

Jag föreslog 2 personer per sovrum och ett rum som studierum åt alla.

Så föräldrarna ska ha kvar sina kläder i garderoberna i sitt sovrum och springa in och ut där varje dag och 15-åringen ska bo där när hen kommer och sedan ska alla använda rummet varannan vecka när hen är hos sin mamma?

Jag förstår inte varför NÅGON ska sättas i första rummet. Är vuxna några slags B-lagsmedlemmar i familjen? 15-åringen har redan ett eget rum. Det har också 12-åringen och 5-åringen. De som delar rum är föräldrarna och 3-åringen. Tre i ett rum när alla andra har eget. Alla möjliga förslag har kommit fram, men konstigt nog har ingen föreslagit att 12-åringen och 15-åringen ska byta rum med varandra - bara att 15-åringen och 5-åringen ska göra det samt föräldrarna 

Jag ser inte varför de inte kan ha det som de har det och skulle de flytta runt kan ALLA dela rum med någon och frigöra ett studierum som både barn och vuxna kunde dela på. Det ska inte vara någon UPPOFFRING att dela rum som barn och vuxna gör det hela tiden. Att ha eget rum är ingen mänsklig rättighet utan en extra förmån för de som har råd och plats.

Det har de redan. Sätt in en sekretär isf en byrå i 15-åringens rum så är det fixat. Menar du att vuxna aldrig behöver sitta vid ett skrivbord?

Fullblodsegoist som bara ser till föräldrarna? Föräldrarna är TRE personer i ett rum. Tonåringen är ENSAM i ett rum. Jo, diskutera går bra för mig i alla fall, men det innebär ju inte att jag automatiskt kommer att hålla med dig vilket väl är vad du vill.

Ja, föräldrar delar rum hela tiden. EXAKT så är det fast det jobbas skift och snarkas och roddas runt småbarn på samma yta och ingen plats för någon vuxen hobbyverksamhet. Det i sig räcker anser jag. De ska inte dessutom behöva trycka in sig två vuxna personer där en tonåring anser det trångt för gissa vilka fler som kommer om natten och vill dela på den i bästa fall enligt dig 150 cm breda sängen som man får krypa upp i från fotändan? En 3-åring minst och även troligtvis en 5-åring och kanske till och med en 12-åring. 15-åringen som bedömdes behöva ha mer plats för att knulla kan vi nog räkna bort i vuxensängen. Förutom trängseln, tänk dig luften därinne!

Nej, jag snackar inte omkull mig själv utan det är så det ser ut i många familjer, barnen pendlar mellan de egna och föräldrarnas sängar. Har du verkligen inte märkt det som kallar dig Anonym (Mamma)?

Så nu är ditt förslag att 4 personer, 2 vuxna och 2 barn som bor på heltid ska dela på ett gemensamt sovrum medan 2 personer som bor på halvtid ska breda ut sig i varsitt sovrum. Vad kommer härnäst?

För skiftarbetande familjer eller där det jobbas natt är det absolut en fördel att ha tillgång till ett extra sovrum att krypa in till när sovtider krockar. Vill och vill. Tonåringen kanske vill ha en egen loftlägenhet, men tonåringar får anpassa sig efter familjens budget precis som föräldrarna får göra.

Det tycker jag är bra, för alla möjligheter borde funderas över och inte bara de som innebär att de som bor på heltid får tränga ihop sig på olika sätt.

Kolla här:


">

Ja, det var tänkt som inspiration. Det finns budgetlösningar i form av sängskåp och så kan man snickera och sätta upp fiffiga hyllor själv.