Vilka barn har mest rätt till egna rum?

Inte råd? Kanske går det att adoptera bort 12- och 15-åringen? Om mamman inte vill så kanske hon kan ta dem på heltid så att ni får plats och har råd.

Ja, det är ju jävligt det där, att de vill vara med sina pappor och sluka utrymme, livsluft och pengar.

Vad gött. En riktig Harry Potter-skrubb med andra ord. Vad konstigt att hon är missnöjd med ett så härligt rum. Galet. Bortskämd och otacksam, typiskt "första-kullens-skitungar", har det för bra helt enkelt.

Nej, det finns förvisso inte inskrivet i något styrdokument som är definierat av FN men jag tycker att det bör vara så i de fall där inte barnen själva valt att dela.

Särskilt viktigt tycker jag att det är, borde vara, i nyfamiljer. Jag kommer aldrig att förstå mig på själviska vuxna som vill bo tillsammans och som ser till att få det som de önskar - ett sovrum att dela - medan barnen tvingas göra detsamma trots att deras önskemål i många, de flesta, fall ser helt annorlunda ut.

Att envisas med att göra en fusion av konstellationer av människor som innebär att någon eller flera sover och lever i ett förråd eller en klädkammare och förväntas ha sitt umgänge där och dessutom vara tacksam över att ha det så tycker jag personligen är höjden av stupiditet.

Av allt du kunde svarat på och/eller kommenterat så är detta det viktigaste för dig?

Vi kanske redan nu kan utesluta varje annan lösning än den ni redan har? Det är så det brukar vara i trådar som behandlat det här ämnet. Så här brukar det se ut:

Inte råd med större
Omöjlig planlösning
Inte råd med sängskåp
Ljus och ljuskänslig
Vardagsrum litet som ett skafferi
Inte råd med större
Omöjlig planlösning
Inte råd med sängskåp
Opererad rygg där läkarna bestämt sagt ifrån bäddsoffa
Vardagsrum litet som ett skafferi
Hörselgångseksem som omintetgör användning av öronproppar
Inte råd med större
Omöjlig planlösning

Ja, så där håller det på i en aldrig sinande ström av cirkelargument och total motvilja för något annat än det inledande förslaget. Du är verkligen inte unik, ts. Om du dessutom råkar vara gravid med ännu ett barn så är du ännu mindre unik.

Å andra sidan inser vissa andra inte att det faktiskt ibland är synd om ett sk. styvbarn och att de verkligen kan lida och inte alltid bara gnäller för att de är bortskämda jävlar som går runt och försurar vuxna kvinnors liv som den satans abortpropaganda en del anser dem vara.

Det har jag aldrig sagt och verkligen aldrig tyckt.

Hur kommer det sig att du återigen svarar på och lägger dig i inlägg skrivna av mig som inte över huvud taget riktat sig till dig? Det slutar ju alltid med att du hamnar i affekt och påstår en massa saker om mig som helt saknar verklighetsförankring.

Familjer med den här sortens problem brukar inte ha råd med sådana möbler. Men ts och/eller hennes man är kanske händiga, vem vet.