BF Juli 2017 Södra Stockholm
Hello damer! Hur har era sf-mått sett ut än så länge? Mitt låg på 28 cm nu i v 25+, tydligen över kurvan. Så nu ska jag göra en ny glukosbelastning och tillväxtultraljud.
Hello damer! Hur har era sf-mått sett ut än så länge? Mitt låg på 28 cm nu i v 25+, tydligen över kurvan. Så nu ska jag göra en ny glukosbelastning och tillväxtultraljud.
23cm i vecka 25(24+6). Vad innebär SF måttet egentligen? Hur stor bebisen är eller hur stor livmodern är?
Jag mår ok men har inte förberett så mycket inför ankomsten. Nu har vi ett rum till bebisen men det är fyllt av flyttkartonger och skräp. Prioriterar de stora barnens rum. Så en vagn och en spjälsäng och lite kläder, det är allt vi har. Jag har typ helt glömt vad man behöver till en bebis första tiden.. blöjor, bh-inlägg typ?.
Hur mycket kläder ska man egentligen köpa i storlek 50 och 56? Tänker på bodys, pyjamaser och byxor typ. Ni som har barn sen innan, hur mycket har ni upplevt att det har behövts i dom storlekarna? Vill inte köpa för mycket men inte för lite heller :-P
Just ja.. de där värmegrejerna. Ja något för amning ka ske man ska skaffa. Och blöjor. Och flaska + ersättning, vi kommer varva så att mannen kan vara med och mata. Han är noga med det och jag gillar det. Och kanske ett sånthär babynest. Om det kan funka. Båda killarna har typ sovit i min armhåla och haft en tutte som napp. Men vore ju skönt att slippa. :/)
Hej på er!
Ja, verkligen lugnt i tråden :). Kanske blir mer när vi närmar oss bf? Det har väl varit en mellanperiod kan man säga.
Nu i vecka 29 känns det som allt kommit på en gång. Känns betydligt mer i bäcken och ena höften låser sig och smärtar. Jag är trött och sliten. Mkt mindre ork på jobbet. Börjar tveka att jag ska orka ända till 9/6. I det här tempot? Stressa iväg på morgonen, lämna två barn, sen ett krävande jobb, till fots hela dagen. Inte mkt till fru på kvällarna haha.
Det som gör att det känns extra tungt nu är att jag sovit dåligt sista nätterna. Har (haft det av och till under graviditeterna) värk på höger sida ungefär under bröstet. Det molar och värker. Inte superont men tillräckligt för att väcka mig och svårt att hitta bra läge. Känns alltid bättre på dagarna när jag är uppe.
Har tidigare hört att det antagligen är gallan. Bm sa också att det är väldigt vanligt. Inget man kan behandla under grav utan bara ta smärtstillande. Men håller det i sig vill jag kolla upp det. Frågan är vart man vänder sig?
Satt precis och kollade på "När livet vänder" om en kvinna med förlossningsdepression. Det är ngt man verkligen inte vill hamna i.
Ni som har barn sedan tidigare, hur har ni mått psykiskt efter ni fått barn?
Ska tillägga att jag börjat jobba deltid! Så halva dagar som iofs är skittufft fysiskt, hoppas jag kunna fortsätta med. Men hade känt annorlunda om jag inte varit sjukskriven ett tag redan, tog det i en annan ordning helt enkelt. Låter klokt att varva ner ett tag innan förlossningen.
Det här med att må dåligt efteråt är jag inte rädd för. Mår dåligt under graviditeterna men förra gången släppte det i samband med förlossningen. Var i högriskgruppen för förlossningsdepression och -psykos men det tvärvände istället. Gissar på att jag mår dåligt av hormonerna/svängningarna, då verkar allt mer logiskt. Är det något specifikt du oroar dig över, Narie?
Hur man mår efter be isen kommit är ju svårt att förutspå.
Efter första förlossningen fick jag en rejäl förlossningsdepression. Dök rätt in i mörkret direkt efter förlossningen. Fattade ingenting. Fattade inte att jag överlevt (förlossningen alltså, en närardödenupplevelse tyckte jag). Fattade inte att det var mitt barn. Fattade inte hur jag kunde förväntas ta hand om det här barnet. Bebisen skrek konstant från att han kom ut till han blev 6 månader typ. Kolik. Total sömnbrist. Vi grät på nätterna ihop. Han hade ont i magen, jag i själen. Kunde inte ta till mig honom ordentligt förens jag slutade amma (som jag tyckte var superjobbigt).
Med andra barnet upplevde jag typ eufori när han kom! Skrek av glädje när de la honom på mitt bröst. Mådde jättebra och var glad och lycklig. Han var en nöjd och nyfiken bebis som sov bra. Jag och mannen var rutinerade och allt var lättare.
Så.. får se hur det blir med trean här!
För oss har det inte varit några problem att introducera flaska med de tidigare barnen. Pappan har tagit den biten till en början. Sen när jag skulle fasa ut amningen funkade det bra även för mig. Dessvärre så började tvåan rata bröstet relativt snabbt när vi hade börjat med flaska. Han hade inte tålamod till att invänta utdrivningsreflexen, då blev jag stressad och det blev en ond cirkel. Kämpade ett tag men sen gav vi upp och det blev enbart flaska.
Sen kan det ju bli så att trean totalt vägrar flaska.
Oj, då förstår jag oron, hur länge höll det i sig? Var det amningshormoner eller "pressen" över amningen som var jobbigt? Att man blir låst liksom. Då låter det som att delamning är värt ett försök, men börjar man med flaska på en gång eller väntar man tills amningen kommit igång?
Vårt första barn fattade aldrig hur man skulle göra med flaska eller napp. Det gick inte ens att mata med sked eller kopp. Men jag trivdes med att amma och blir inte så påverkad av sömnbrist (men gravidtrötthet däremot...), dessutom sov hon rätt bra. Det blev bara problem när jag var sjuk och det inte kom någon mjölk, hon tuggade bara på flaskan, försökte inte ens haha. Men skulle vilja ha möjligheten denna gång vid behov.
Men jag tänker att man kan prata med och förklara för barn på 8 och 5,5. En 2,5-åring förstår ju inte på samma sätt om man inte orkar eller "kan just nu", och kräver mer passning. Så det är en fördel som du skriver
Hej på er!
Hur går det för er alla?
Själv har jag legat vaken sen halv sex, vaknat o inte kunnat somna om. Känns trångt och obehagligt i magen.
Vaknade också kl 6 idag! Brukar vara så trött på mornarna ju! Men har alla ungar i sängen också. En på vardera sida och en i magen, haha! Mannen var ute på en spelning igår.
Jag funderar tätt mkt på mitt läkarbesök på tisdag på Danderyd. Vad de kommer säga. Om set blir bråkigt. Om jag får mitt snitt beviljat osv. Hoppas inte.
Narie, hur går det med magen/ gallan?
Ja, jobbar heltid. Och har med mig yngsta sonen som jag kännt och jämtar varje dag på dagis, han bytte inte när vi flyttade och dagis ligger nära mitt jobb. Ersättningsbussarna för tvärbanan är SÅ dryga. Ofta får man stå. Så jag har tröttnat rejält. Bestämt mig för att gå på fl tidigare än jag först tänkt. Släpper jobbet mentalt mer och mer för varje dag. Sånt dom kändes viktigt tidigare känns helt oviktigt nu. 2,5 v kvar sen ska jag ta det lugnt och fixa inför bebisen!
Hur går det med ditt jobb som ändå är så fysiskt? Planerar du fortfarande att köra terminen ut?
Hej på er i tråden!
Har ju bara hängt i juli-tråden men kul att sosozo skrivit :). Känns avlägset den där första tiden av graviditeten.
Jag har bf imorgon men kommer säkert gå över en vecka som tidigare. Igår hade jag värkar i flera timmar efter färdknäpp, trodde det var dags att ringa in. Men icke! Idag känns det lugnt i magen igen. Men spännande att få en föraning.
Hur går det för er andra?
Halloj!
Här märks det ingenting, lite mensvärk då och då men inte mer än så! Lillkillen är fixerad sen flera veckor tillbaka och jag längtar fruktansvärt mycket och tycker det är jobbigt att vara gravid nu, hehe, även om jag försöker njuta!. Har bf29 men på tisdag ska jag in för mätning av tillväxt + flödet och få en bedömning! hoppas på igångsättning innan nästa helg
Wow BF imorn! Tänk att vi snart är i mål ändå! Så coolt. Hoppas värkarna håller i sig snart för dig och det blir på riktigt. Ska du föda på SÖS eller hur var det?