BF Juli 2017 ny

Jag har en till fråga som kan vara dum, det står i gravid kalendern att jag är i v.14 imorgon men det kommer stå 13+0, så jag blir osäker vilken vecka är jag verkligen i?

Magen indragen så mycket det går. Vecka 13+3

Gick bra på ultraljudet idag. De växer som det ska och är lika stora. Som det ser ut nu blir det två pojkar!

Ni som äter vitamin tabletter, vilka har ni? Jag köpte Apotekets egna kosttillskott för gravida, men de tabletterna är så jäkla stora. Har svårt att svälja tabletter, så får bita sönder de i 3-4 delar och svälja, och de smakar apa. Därför blir det inte att jag tar dessa nu. Känner att jag behöver, eftersom jag inte äter så mycket och inte så varierat.

Finns det några andra tabletter som är mindre och lättare att svälja? Järntabletterna jag har är rätt små och runda, och de kan jag svälja.

Idag går jag in i vecka 13! Så glad att missfallsrisken nu har minskat med 65% :D dock verkar jag vara en av dom som fortfarande har illamående, typiskt!

Jag för min del tänkte ge tygblöjor en chans denna gång. Sa jag iofs med förra barnet också, men blev aldrig av.

Någon som använt tygblöjor?

Kände bebisen tydligt både i går kväll och i kväll, så mysigt! Känns som att någon petar på mig inifrån.

Det känns så orättvist. Det föds ca. 100.000 barn i Sverige varje år. Av dessa är 300 enäggstvillingar...bara där är chansen liten. Av dessa 300 är det ca 30-40 st som får tts. Hur stor är chansen att man ska drabbas? Så jäkla orättvist, men det känner väl alla som förlorar barn i graviditet och även efter.

Livet är ju inte rättvist.

Nu får man kämpa på för våran Olle som blev kvar, och jag önskar så att han klarar sig. Åh herregud vad älskad han ska bli.

Edvin ligger kvar i magen, och vet inte alls hur man ställer sig till det vid födseln sen... Vill man se honom om han legat död i magen i flera månader? Hur funkar det? Begraver man någon som dött i vecka 17? Eller tar sjukvården hand om honom?

Är det någon här inne som inte känner fosterrörelser än? Känner mig helt knäckt, har inte känt min bebis sen igår kväll och är så rädd att han också dött. Men kanske är svårare att känna nu när det bara är en?

Folk är knäppa. När jag väntade mitt tredje barn frågade folk varför vi ville ha en till när vi redan hade en av varje? Som att det var könet och inte barnet som var viktigt, jag blev så trött på alla knäppa kommentarer. Har två decemberbarn också, då fick vi höra vilken fruktansvärt dålig planering vi hade! Då brukade jag säga att det var ju tänkt att ett barn skulle komma i augusti men jag fick missfall, då hade de iaf vett att se skamsna ut.

Nån mer som fortfarande håller det hemligt? Jag har två veckor till rul och tänker inte säga nått innan det. Det börjar bli svårt att hålla in magen nu. På jobbet går det bra att dölja under arbetskläderna, men på gymmet är det värre! Tips på mat som inte får magen att svälla upp så mycket?

Låg i badet ikväll med händerna på magen o kände små puffar mot händerna. Helt overkligt men så mysigt och speciellt. Har inte känt några tydliga rörelser tidigare, bara lite diffust. Kommer säkert bada varje kväll nu!

Okej. Samma känsla som jag har angående att berätta för chefen. Hon kommer inte tycka det är lyckat om man ser till verksamheten. Men förväntar mig att bli respektfullt bemött iallafall.

Härligt med rörelser. Då kommer det säkert tydligare snart!

Läskigt med hemmafödsel. Är min mardröm om jag inte är beredd. Jag har tur så vi har bara 3 mil på hyfsade vägar sommartid. Och det är skönt! Och jag slipper oroa mig för att det ska Vara fullt och det är en lättnad.

Men är sjukt att dagens sjukvård ska vara såhär.

Mina förlossningar har varit väldigt bra och jag tycker det är skit häftigt att föda barn. Visst gör det ont, men för mig är det en smärta som "inte är så farlig".

Alla upplever ju det så olika.

Nu denna gången är jag så himla kluven med allt. Det finns ju en risk att han behöver plockas ut tidigare och då blir det ju snitt, och konstigt nog känns det bra. Har alltid varit rädd för snitt, men nu vet jag inte om det t.o.m skulle kännas bättre? Jag är helt vilsen hur jag känner, men jag gör väl som jag brukar göra när det gäller att föda barn..

- det blir som det blir, tar situationen som den kommer, litar på de som kan.

Det har ju funkat innan.

Har senaste dagarna en inre kamp med mig själv. Jag är så förbannat arg och besviken på att jag inte får mina tvillingar. Jag är fortfarande med i en tvilling grupp på Facebook och det kommer så söta o fina kort titt som tätt på nyfödda tvillingar..herregud vad gulligt. De ligger där så små, söta och nära varandra.

Jag blir rent ut sagt avundsjuk.

Jag är verkligen glad för de som får sina tvillingar, det är inte det, men bara så sjukt leden och besviken att jag blev fråntagen något så fint och unikt och något jag längtar efter. Så jäkla besviken.

Oj det lät snabbt o härligt! Måste ha varit svårt att fatta vad som händer! Förstår att du kände dig lite.snuvad. Fick ni vara länge på sjukhuset sedan?

Okej vad skönt att der gick smidigt! Måste kännas konstigt att komma dit och redan ha gjort allt man ska ha gjort ;) alltså fött redan:)

Oj vad tiden flyger förbi nu! Känner den lille så väl nu o ibland sparkar den så hårt så jag liksom hoppar till .

Börjat känna av "växtvärk" mer den här veckan o magen är lite knasig igen ihop med halsbränna då o då.

I helgen är d dax o köpa lite mammakläder då nu alla tröjor o byxor börjar bli väldigt små .

Underbart att känna bebisen hela tiden och längtar verkligen till RUL den 28e.

Haha min mamma berättade förra veckan att mik morfar tydligen var tvilling o sa att jag kanske väntar två eftersom jag känner det så väl men jag skulle bli väldigt förvånad om det var så :-P.

Annars tycker jag att min mage e ganska liten så förstår inte alls hur vissa kan säga att ojoj vad tjock du blitt.

För övrigt slutade jag på mitt jobb i fredags. Fick ett erbjudande om att gå hem med full betalning i ett år så d tog jag. Ville därifrån ändå.

Det innebär att sambon kommer kunna vara hemma med mig o bebis första tre månaderna o d ska bli så underbart

Wow det måste varit häftigt att föda hemma och läskigt samtidigt?

Jag tror att det är just att man inte vet hur lång tid eller hur mycket smärta man kommer få stå ut med som skrämmer en. Eller så är det för mig iaf.

Än så länge har jag bara sammandragningar som spänner så det är ju skönt. Vet att det finns andra som känner smärta redan när kroppen övar.

Har iofs 3.5 veckor kvar så får se hur det blir.