• SaJoH

    sekundär barnlöshet och IVF våren 2017

    Hej. Är du som jag:
    - 35 år
    - ett barn som kommit till på naturlig väg
    - svårt att få det andra (vi har försökt 2 år), och insemination har inte lyckats
    - oförklarligt barnlös (alla (extensiva) tester och undersökningar visar att det inte finns något "fel", varken på mig eller min man)
    - på väg in i eller gått igenom IVF

    Egentligen söker jag bara personer i samma sits, personer att prata med om detta, som börjar bli ett riktigt trauma för mig nu. Min son (4 år) frågar efter syskon och det gör så ont i mig att berätta för honom att vi nog försöker "sätta fröet i mammas mage". Varje månads cykel slutar med ångest och blod. Jag börjar tappa modet - måla fan på väggen - "Tänk om IVF inte fungerar?". Jag är rädd för att allt ska bli en stor besvikelse och ett trauma för resten av livet, både för mig, mitt äktenskap och för min son. Jag vill att han ska få en livskamrat. Nu har vi satts i IVF-kö och det ska tydligen bli aktuellt om 6 mån (vårdgarantin är ett halvår där vi bor), men nu är jag riktigt nervös...

    Någon som har erfarenheter att dela med sig av? Pepp, tips, råd? Diskuterar gärna med er!

    Ledsna Johanna

  • Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017
  • SaJoH
    Mariana79 skrev 2016-12-10 18:29:53 följande:

    Hej du!

    Jösses vad likheter vi har :)

    Jag är 37, har en son som är 4 år som blev till på naturlig väg. Har försökt med syskon i 3,5 år. Gick igenom ivf i början på året som tog sig men det konstaterades på UL i vecka 12 att fostret hade dött fast kroppen trodde den ff var gravid och inte stötte ut det.. Fick skrapas..

    Var hos läkaren nu i torsdags för att prata om framtida ivf.. vi ska göra försök 2 i vår.. det blir int förrän i vår då jag måste gå ner i vikt innan nästa försök.


    Hej Marianna!

    Roligt att du svarade! Tråkigt att det första försöket gick som det gick :(

    Tog det länge att bli gravid med pojken? För oss tog det 11 månader, men det räknas väl som "normalt", så vi trodde inte att vi avviker på något sätt. Tydligen är det något som är fel (trots att vi är diagnosticerade som "oförklarligt  barnlösa"), men den medicinska vetenskapen är ännu för trubbig för att kunna klura ut det.

    Hur har du annars förberett inför IVF, mer än att gå ner i vikt? Jag försöker äta hälsosamt och röra på mig men har ännu inte prövat de "huskurer" som rekommenderas här på familjeliv.

    Hur var det första IVF-försöket för er?

    Jag känner mig hemskt nere just nu, för IVF känns som "sista anhalten", och om det inte fungerar så finns inget hopp längre... Katastroftankar, jag vet. Man borde vara mer optimistisk, men jag har svårt för att tro på att inte mensen ska komma varje månad, eftersom den "alltid gör det". Läste att chansen att lyckas med IVF ligger på ca. 30%...

    Sorry för min depressiva ton idag...
  • SaJoH
    dopsid1 skrev 2016-12-15 13:32:06 följande:

    Hej! Jag var exakt i er situation och vill bara skänka lite hopp!!! Jag är 38 år och vi hade försökt skaffa syskon sen 2013. Första barnet blev till på första försöket men med 2:n var det bara stopp. Efter drygt två år gav jag upp och tänkte vi skiter i det och kör ivf efter sommaren. Detta var i januari i år och som tur var så tjatade min man till sig en kärleksnatt ändå den månaden. Nu sitter jag här med min bebis och kan fortfarande inte fatta att det är sant! Så ge inte upp hoppet, oavsett om det löser sig naturligt för er eller om det blir via ivf så har ni chansen! Har inga knep att komma med, tvärtom, den månaden jag blev gravid struntade jag i allt! Var ute och festade med kompisar och knaprade ipren tex sånt jag hållt mig ifrån innan. Jag tror och hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig för er!


    Tack för att du skänker lite hopp! :) Kroppen är ett mysterium....
  • SaJoH
    Mariana79 skrev 2016-12-15 20:49:06 följande:

    Jag har pco.. haft flera år utan ägglossning och sedan har det kommit igång av sig självt och jag har ägglossat varje månad. Och så har det hållt på så i år efter år. Så äl-tester har varit ett måste för mig. Det tog ca 7 år för oss att få sonen. Men vi var mer eller mindre aktiva i perioder.

    När vår son var 1.5 år blev vi gravida igen, men det blev ett mf.. sen tog det sig inte förrän ivf försöket nu i början på året..

    Jag fick förmodligen ett väldigt tidigt mf nu senaste cykeln för jag plussade 1 dag före bim, men extremt svagt... så 4 gånger har det tagit sig men en gång resulterade i en liten pojk <3

    Jag har nog provat det mesta, a b c d och e vitaminer, q10, epa-glandin, munkpeppar, apriforce, pergotime...ringblomma the, progesteron, krom,

    Men när vi köra ivf så åt jag bara dvitamin, q10 och folsyra.. sedan åt jag typ efter GI då det ska vara bra för oss pco`are. Och gick minst 30 minuters promenad varje dag, drack givetvis ingen alkohol och endast 1 kopp kaffe om dagen.

    För att vara lugn och grundad i mig själv så meditera jag en hel del.

    Du ska inte vara ledsen över att behöva ta hjälp av ivf, för oss var det faktiskt lite av en befrielse att slippa hålla koll på äl och sex... det var skönt att lägga barnaskapandet i proffesionella händer... det låter kanske konstigt men efter alla dessa år av kamp så är man ju rätt slut...... :(

    Jag hoppas att du kan landa i känslan och känna dig lugn och trygg över hjälpen du kommer få :)


    oj, så du visste inte under den 7-års perioden att du ibland inte hade ägglossning?

    funderar också på meditation, men är bara så uppriven just nu, att jag bara googlar ivf-statistik och har ångest. trodde aldrig att ångesten skulle sluka mig såhär!

    Sitter och funderar på om jag borde testa ett ivf-försök privat innan maj då vi får landstingsvård (efter kö). Undrar om fertiliteten kan sjunka så mycket under 6 mån (är 35,5 nu) så att det påverkar chansen överlag.. Vill maxa möjligheten och inte ångra mig sedan!

    När börjar ni med nästa försök?
  • SaJoH
    Jessa01 skrev 2016-12-16 21:18:39 följande:

    Hej! Jag hoppas att det är ok att jag hoppar in här. För idag tog både jag och min man prover inför IVF som vi ska påbörja efter julledigheten.

    Det är så nervöst och det skulle vara trevligt att få följa andra i samma situation.

    Vi har en fantastisk son på tre år som vi fick efter mycket om och men- utan hjälp. Så jag visste att vi hade svårigheter. Men i våras fick jag reda på att jag har ingen, eller få, ägglossningar. Det hjälper ju inte till i försöket att få nummer två...

    Så nu börjar den jobbiga väntan tills vi får höra vad läkarna säger om våra prover...

    Var i processen är ni?


    Javisst, välkommen att prata! :)

    Jag väntar på ivf som ska påbörjas först i maj pga kötiden, men funderar på att ta ett privatförsök innan, känns som tiden rinner iväg bara ????

    är det bristen på ägglossning som är ert problem? hur gammal är du?

    hoppas ni lyckas nu efter jul!

    jag blir galen på att inte veta vad vårt problem är - vi är oförklarligt barnlösa.
  • SaJoH
    Mariana79 skrev 2016-12-19 13:12:18 följande:
    Nej precis eller rättare sagt det var först vid ivf'en som jag fick reda på att inte varje äl resulterade i att ägget lossnade. För äl testerna kan ge positivt resultat även fast ägget inte släpper.

    Jag tycker absolut att du ska söka privat. För du får väl ändå betala om du går via landstinget eftersom det är ert 2:a barn?

    Vi kör i gång i mars tror jag helst tidigare men det beror på vart jag ligger vikt mässigt.. privat har inte samma krav på bmi gräns vid ivf som landstinget har.. men för att våra förutsättningar ska vara så bra som möjligt så vill jag ha gått ner så mycket som möjligt.

    Ja, nu har vi bestämt att söka privat. Jag bor i Finland, så här får man hjälp av det allmänna (landstinget) med ivf oavsett om det är första, andra eller tredje barnet. Har precis bokat en konsultation med en privat klinik i början på januari. Den allmänna sjukvården kräver dock att man använder alla frysta embryon som plockats inom det privata innan man får komma till dem igen, trots att man stått i kö. Det innebär att man ev. måste betala för så många försök, kan bli dyrt. Men tiden är ju det man kämpar mot. Här kostar en ivf ca. 2 500 euro (alltså 24 000 kr) Fick precis mens idag, så jag är rätt nere...

    Hmm.. jag har också tänkt på det där med att ägget kanske inte lossnar varje månad. Då borde väl progesteronet inte stiga? När de testade progesteronet på dag 21 i cykeln så var det på 52, alltså tydlig ägglossning. Men det var ju iofs bara en cykel... Har man andra sympton i sådana fall, eller kan man ha regelbunden mens ändå?


    Kan vikten påverka chanserna vid ivf mycket?

  • SaJoH
    Jessa01 skrev 2016-12-20 11:26:07 följande:

    Jag har en fråga till er som redan genomgått IVF behandling- hur mår man av hormonerna?

    Jag har mått jättedåligt av Pergotime. Och jag är orolig för att "värre" hormoner kommer få mig att må ännu sämre...


    Jag undrar samma sak. Har inte testat ivf, men har gjort en insemination och där användes gonal-f för follikelfasen och progesteron för lutealfasen. Mådde jättedåligt av progesteronet i hela 10 dagar men kände inte mycket av gonal-f:et.
  • SaJoH
    Maniole skrev 2016-12-22 15:13:33 följande:

    Hej

    Här har ni en till där allt stämmer in. Som jag hade skrivit det själv.

    Har en snart 5årig dotter som pratar om syskon dagligen. Vi har försökt i 1,5år att få till ett syskon. I oktober sökte vi hjälp och jag påbörjade ivf i slutet av november. Fick tillbaka ett 5 dagars embryo i söndags. Så tummarna hålls hårt. Vi gick igenom den långa processen, med nässpray, sprutor osv.


    Hoppas det tar sig...! Håller tummarna!!!

    Hur mår du av medicinerna? Har ni fått någon diagnos ang infertiliteten?
  • SaJoH
    Maniole skrev 2016-12-30 08:35:14 följande:

    Diagnosen är okänd, skulle kunna tro att min man och jag inte riktigt är samkörda.

    Jag har mått bra av all medicin, kände inte av nässprayet och sticka sig i magen var enkelt. det var efter äggplockningen allt började. Mådde dåligt efter själva utplockningen som var 13/12, och har i princip inte varit på jobbet sen dess. Och efter återföringen den 18/12 så blev jag sämre. Åkte in akut i tisdags till sjukhuset och blev inlagd. Är överstimulerade och har nästan ingen vätska i blodet utan allt är i buken, ser väldigt gravid ut. Men enligt tester och allt så ser det ut som hcg värdet ökar och igår testade vi positivt hemma.

    Är tillbaka på sjukhuset idag för en hel del kontroller.


    Vad trist att du blev överstimulerad, men,

    GRATTIS till plusset!!! Hur mår du nu?

    Jag har precis varit på en privat klinik och de verkade tycka att vi skulle pröva med åtminstone en insemination till. Pga allt ser "bra ut". Läkaren talade om riskerna med ivf osv...

    Jag undrar... varför inte ivf direkt..? Vi är ju ändå 35 och har försökt 2 år..
  • SaJoH
    Jessa01 skrev 2016-12-25 10:15:43 följande:

    Tack Mariana79 och SaJoh för svar. Det känns skönt att veta att man inte är ensam. Även om jag inte önskar någon att gå igenom det vi gör.

    Nu firar vi lite jul och tar det lugnt.

    Mina pergotimehormoner har gjort mig helt uppstressad sista veckorna så jag ska bara försöka gå ner i varv. Avvakta mensen och köra vidare efter nyår.

    STOR KRAM TILL ALLA FIGHTERS DÄR UTE! GOD JUL :)


    Tack för peppet!!!

    Hur går det? Vi var precis på privat klinik och blev i princip rekommenderade att göra en till insemination, inte alltså ivf ännu. Lite förbryllad. Trodde det var bråttom, är ju ändå 35,5...
Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017