blairw skrev 2016-12-04 15:35:17 följande:
Men för att ni blir upprörda så missar ni ju också vad jag mer har skrivit: jag har flera gånger skrivit att jag vet inte själv hur jag personligen rent känslomässigt ställer mig till allt detta. Jag vet faktiskt inte om jag själv skulle kunna gå igenom en abort alls (tror jag måste hamna i det läget för att verkligen veta), jag vet inte alls hur jag ställer mig till sena aborter, och framförallt inte till situationenen där en bm möjligen måste sitta och hålla ett foster som andas. Jag är inte känslokall, jag känner allt detta och känner massvis med empati för dessa bms och såklart för kvinnorna som går igenom det och hela situationen i sig. Men, det är av absolut vikt att de som tar beslut angående detta INTE agerar på känsla. Känsla får såklart spela en roll, men det kan inte trumpa vad vi ser på svart och vitt framför oss. Det kan inte enbart i sig själv trumpa alla den vetenskap som finns.
Som en kännande människa reagerar jag instinktivt kring detta, känslomässig reaktion. Men som en logisk människa (vilket vi också är) så vet jag flera saker. Jag vet att vi som människor i vår evolutionära utveckling reagerar instinktivt med att vilja skydda det som är litet och oförsvarsbart (t.ex. synen av eller att bara föreställa sig ett aborterat foster som ligger och kippar efter andan). Men jag reagerar fortfarande. Men jag vet också som logisk människa att enligt rådande vetenskaplig forskning så känner inte foster smärta förrän långt senare, de har inget medvetande förrän senare, de reagerar bara instinktivt och reflexmässigt - inte med mening. Så rent vetenskapligt, ett foster i v.21 eller 22 som ligger och kippar efter andan eller vars hjärta slår efter att blivit aborterat, den varken känner, har ont eller förstår vad som händer. Dens reaktion (att hjärtat fortsätter slå eller att den fortsätter andas) är inte att den medvetet kämpar för sitt liv, det är en biologisk reaktion som alla levande varelser har - människor, djur, plantor, svampar osv. Det i sig betyder inte att den lever i den fulla mening som vi menar att människor lever.
Men vetenskapen säger aldrig "Detta är den absoluta sanningen", den säger "detta är vår bästa sanning just nu med den kunskap vi besitter". Det betyder att vetenskapen och de som följer vetenskapen hela tiden är mottagliga för ny information, för ny kunskap. Om dessa nuvarande sanningar angående när ett foster är livsdugligt, när ett foster är medvetet, när ett foster kan känna smärta, när ett foster gör mer än att reagera - om dessa sanningar så småningom ändras t.ex. pga vi får bättre teknologi som skulle kunna sänka åldern för livsduglighet, ja då kommer ju såklart vetenskapen, lagarna och mina åsikter förändras.
Angående det med felmarginalen, så har jag för mig att vad jag refererade till var att överlevnadschansen i v.22 fortfarande är närmare till 0% än något annat. Sen frågade jag den som pratade om det om denne hade någon siffra på hur ofta de "gissar" fel och hur stor skillnad. Men fick inget svar på det. Inte hittat något själv heller, men har i ärlighetens namn inte letat mer än kanske 10-15 minuter. Ska kika lite mer idag möjligjen, hittar jag något så uppdaterar jag!
Detta angående att en del ångrar sig, det händer säkerligen att folk gör. Precis som det finns de som ångrar att de inte gjorde abort. Det är såklart sorgligt och jobbigt, men jag står fast vid att svaret inte är att ha en mer restriktiv abortlag. Och ställer mig högst tveksam till att det problemet ens skulle påverkas av att ta bort möjligheten till sen abort, framförallt inte då 98.5% av alla aborter sker innan v.18. Isåfall skulle du behöva ta bort möjligheten till abort överhuvudtaget, det är en helt annan diskussion än den som förs i denna tråden. Jag kan hålla med att det borde finnas mer möjlighet till att få samtalskontakt och hjälp innan en abort, men anser inte att det borde vara ett tvång.
Och även om ett önskat barn kan bli aborterat, även om ett foster som aborterats hade kunnat få en bra uppväxt med lyckliga föräldrar så är det inte relevant för abortlagen i Sverige. Det kanske låter jättehårt och elakt, men det är återigen pga hur abortlagen i Sverige stiftats. Om det handlade om att ett foster skulle kunna få det bra och föräldrarna skulle anpassa sig, då blir det svårt att argumentera för att fri abort skulle vara lagligt överhuvudtaget. I den retoriken skulle endast abort där fostret är gravt skadat eller den gravida håller på att dö tillåtas. Du kan dra en gräns för fri abort vid säg t.ex. v.12 om du vill, men det går inte ihop med det argumentet. Det finns inget att basera just vecka 12 i det argumentet, isåfall erkänner du själv att ditt argument inte håller. Förstår du hur jag menar?
Jag har läst dina inlägg som fakta och har förstått att jag inte vet din personliga känslomässiga inställning till abort.
Jag tycker allt du skriver är logiskt och jag förstår också att gränsen som är satt är satt på så sätt för att om man sätter gränsen tidigare behövs väldigt många argument för att inte sänka gränsen ytterligare.
Rent logiskt och faktamässigt skulle det vara konstigt att ändra gränsen till t ex vecka 20 utan att ha någon anledning, för då måste så många argument besvaras om varför just den veckan, och inte tidigare eller totalförbud.
Därför hade det varit intressant att se om det finns någon statistik på felmarginal på fostrets ålder för det känns som att det kunde vara ett giltigt argument för att sänka gränsen lite.
Det är det jag försöker säga, att jag förstår allt du skriver, jag förstår logiken i beslutstagandet, men som både gravid och mamma har jag svårt att känslomässigt acceptera det (och känslor har inte alltid logik). Jag har inga bra argument för att sänka gränsen till vecka 12, men det är min instinktivt känslomässiga personliga gräns för abort.
Kanske vänder du någon med dina faktainlägg, men förmodligen inte dom som deltar i "debatten". Inläggen verkar vara baserade på mestadels känslomässiga anledningar och erfarenheter. Men jag tror många läser dina inlägg och säkert någon som fått en annan syn på det, iaf delvis.
Jag har lärt mig en hel del av dina inlägg, och kan bättre förstå varför lagen ser ut som den gör, men som sagt, mina modersinstinkter har ändå väldigt svårt att acceptera abortgränsen, i mitt dagsläge.
Så tack för dina inlägg, jag läser, jag förstår, jag håller med faktamässigt och lokigmässigt, men jag är av annan känslomässig åsikt.
