Nu har jag gjort det, jag gjorde slut ikväll
Nu har jag gjort det, mot tjejen jag verkligen älskar och känner mig så bunden till.
Vi har haft en relation sen cirka 2 år tillbaka, hon är 8 år äldre än mig och har en söt liten dotter sedan tidigare. Den här tjejen var verkligen ljuset i mitt liv, det gick inte en sekund och går fortfarande inte utan att jag tänker på henne. Vi hade en så fin relation i början, men nu mot slutet så började vi bli distanserade. För och vara korrekt så var det jag som tog distans, distans i hopp om att rädda henne från mig, ge henne ett liv där hon slipper handskas med en massa frågetecken. Med frågetecken menar jag att den här tjejen inte ens har träffat min familj, hon har varit så nyfiken på och träffa dom. Tråkigt nog så har min familj valt att inte ta till sig henne, dom har inte ens gett henne en chans? Jag är säker det beror på att hon är äldre och har barn sedan tidigare. Detta gör mig så ledsen för jag har träffat bägge hennes föräldrar som är jätte trevliga mot mig och har omfamnat mig. Under relationen levde jag som dubbla liv, ett liv med min flickvän och det andra med familj o.s.v. Jag bokstavligen skäms, hur kan man neka en person som för mig gör min vardag så bra, p.g.a. av att hon är äldre och har barn sedan tidigare? Jag skäms över att i nästan två år så har hon inte träffat någon i min familj. Jag har flertalet gånger suttit i min ensamhet helt knäckt över detta och inte vetat vad jag ska göra. Det ska ju inte vara så, personen jag älskar ska vara med mig överallt. Jag har försökt och övertala mina föräldrar så mycket och ge henne en chans, men det har inte fungerat utan snarare bara gjort det värre.
I slutändan så valde jag att avsluta vår relation, för jag älskar den här personen, men jag ser ingen framtid i att leva dubbla liv, jag tänker när vi skaffar barn, ska jag åka iväg med barnen till farfar och farmor medans mamma får vara hemma? eller ännu värre att mina barn inte skulle bli accepterade. Ja föreställ er själva tusen olika scenario flyger runt i huvudet.
Jag såg på min flickvän hur hon led av detta, att det gjorde henne ledsen och förvirrad och förstod inte varför dom inte vill träffa henne? Jag visste aldrig vad jag skulle svara, vad svarar man?
Ikväll så valde jag att göra slut, jag vill inte utsätta henne mer för mig, det är inget liv för henne och vara tillsammans med en person där föräldrar/familj inte accepterar omständigheterna. Jag vet om att jag har ingen rätt och göra detta val åt henne då det är hennes, men fan jag gjorde det trots allt.
Vi pratade och så ikväll, och hon var så ledsen, att se henne så ledsen, det var något av det värsta jag någonsin har varit med om. Hur kunde jag göra så här mot henne? Jag älskar henne så djupt, jag har aldrig för i mitt liv älskat något som jag älskar den här tjejen. Men nu är det slut....
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag känner mig som det största svin som finns, även om jag behandlade henne som en prinsessa i alla lägen, så spelar det ingen roll nu. Då jag har brutit allt det vi byggde upp.
Vad ska jag ta mig till, den här känslan jag har i mig som jag inte ens kan beskriva tar kål på mig...jag känner mig tom, det finns ingenting kvar, allt som fanns begravde jag för några timmar sen...
Jag älskar dig så mycket att det gör ont, nu när jag har gått miste om dig, så inser jag hur mycket du betyder för mig.