Ledsen över att bästa vännen är gravid

Jag känner igen mig i känslan att man inte riktigt blir glad när man hör andra som blivit gravida med en gång... Har en tjejkompis som upprepade gånger sagt hur jobbigt de kändes när de försökte bli gravida och tyckte de va jobbigt att det tog sån tid - det tog två försök innan hon var gravid, två!? (Alltså cirka två månader) sen har jag två vänner som "råkat" bli gravida då de glömt ett p-piller eller att använda kondom en gång.... En gång, och de blir gravida ändå! Här kämpar jag med prolaktinvärden och korta lutealfaser........

jag har inte rätt att klaga för jag har inte försökt så länge än heller, men förstår att detta kommer nog ta ett tag...

Lycka till med din IVF och hoppas att du snart får informera dina vänner om en graviditet

Tack för ditt svar!

Jag tror inte heller att detta är särkilt ovanligt, men det känns ändå bra att höra att någon annan känner likadant. 

Hej, 

Känner att jag måste skriva av mig då jag tyvärr inte tror att någon av mina vänner (förutom min familj) förstår hur jag känner och reagerar. Vill därför inte vända mig till dom...

Jag och min man har under 1år och 5 månader försökt bli gravida, jag har samtidigt kämpat med min vikt. Vi fick igår äntligen start besked för IVF och jag kommer börja med första sprutan på lördag. Min bästa vän fick barn för lite mer än 1 år sen och de började förska på nummer 2 i somras. När hon var hemma hos mig i lördags så pratade hon om hur jobbigt hon tycker det är med försöken och att hon har så oregelbunden mens. Igår när jag ringde henne för att berätta att nu ska vi börja med IVF så berättar hon att hon är gravid, hon hade tagit ett graviditetstest i tisdags. 

Efter att vi lagt på blev jag jätteledsen jag vet att jag borde vara jättegald för hennes skulle men just nu klarar jag det bara inte. Jag känner att livet är orättvist och jag är bara trött på att hon har varit orolig och klagat för att det är jobbigt och sen blir hon gravid på ett par månader (förra barnet tog 6 månader). Jag får också känslan att hon tycker att hon förstår hur jag känner men det gör hon inte. Jag tror inte någon som inte har varit i sitsen vet hur det känns i denna bergodalbana. Sen blir jag arg på mig själv för att jag låter detta ta bort glädjen jag kände igår av att vi äntligen ska få börja med IVF. 

Det gör att situationen känns ännu jobbigare är att jag känner att jag stöter bort min vänner för att jag inte orkar prata barn/graviditet. Mina 2 närmaste vänner är nu gravida och det är allt som det pratas om och har gjort det senast 1 1/2 åren. Jag vet att jag borde säga ifrån men jag orkar inte och vill inte ta ifrån dom deras glädje och vissa dagar går det bra. 

Som sagt behövde skriva av mig :)

Hej,

Vet du, jag förstår hur du känner. Det kunde varit jag som skrev det inlägget!

Jag och min sambo har försökt få barn i snart två år och stundvis så är det asjobbigt när man får reda på att någon i ens närhet är gravid. Eller vem som helst egentligen.

Jag har inga bra råd att ge (eftersom jag sliter med samma tankar och frustration själv), men jag tillåter mig själv att få känna det jag känner. Det är självklart att man får dåligt samvete när man inte kan glädjas fullt ut för någon annans graviditet. Men jag tror det handlar mer om att man faktiskt är glad för deras skull, men att man är mer ledsen för ens egna att det aldrig tar sig. Livet är orättvist och det är lov att känna så när man är i vår situation.

Lycka till med IVF:en!