Hur mycket ansvar har era tolv åringar?

Vad säger pappan?
Om pappan också tycker det är problematiskt, hur vill han lösa problemen?

Det låter onekligen som om flickan är väldigt bortskämd från början (får allt på ett silverfat och behöver inte 'jobba' för något), men det är ju inte flickans fel att hennes föräldrar misslyckats med att uppfostra henne, glömt bort att lära henne att inget i livet är gratis, eller lärt henne att allt hon gör har konsekvenser.

Dessutom tycker jag att det är väldigt orättvist att jämföra en 12-åring med pubertet och i steget in mot tonåren, med en 7-åring eller 9-åring.

Rent krasst är det nog läge att börja om från noll.
Förklara och visa exakt vad det är ni vill ha av henne (ja, du kan tycka det är självklart, men det betyder inte att hennes definition på städa rummet är samma som din).
Gör upp tydliga och detaljerade scheman och fyll i varje fullgjord uppgift.
När alla uppgifter är avklarade får hon sin mobil betald, sina nya skor, sin månadspeng etc.
Om sakerna inte blir gjorda så drar ni in på saker, ingen betald mobil, inga nya kläder, lägre månadspeng, utegångsförbud osv. 
Gör hon extra saker för hemmet/familjen eller presterar extra bra i skolan/hobbyn så kan hon kanske tjäna in extra månadspeng eller få den lite dyrare jackan eller vad det nu kan vara.

Du vet, normal barnuppfostran.

Nu tycker jag att du läser lite väl bokstavligt, "eller vad det nu kan vara" kan ju vara att få stanna uppe längre, gå på bio (om det inte räknas som monetär belöning), extra egentid med pappa, ha kompisar att sova över, eller 25987456322859441 andra saker.

Och jag tycker bestämt att alla barn ska lära sig att nä, mobilen är inte gratis, månadspengen är inte ovillkorlig, shopping av kläder och skor är inte en självklarhet osv. Vill barnet ha mobil får barnet jobba för den, genom att sköta sina sysslor och uppföra sig som folk. (Och självklart ska alla barn få ha dåliga dagar, det har vi alla, men det ska finnas en normal-nivå på hur man uppför sig.)

Självklart har du rätt.
Det jag hänger upp mig på är att TS make inte ställer krav på sin dotter, utan hon får allt hon kan tänkas vilja ha utan minsta motprestation.
Jag inser att jag är en gammal bitter-kärring, men när jag var ung... Inte fick man kläder varje månad, eller månadspeng, eller någonting alls, om man inte skötte sig. Tack för maten, duka av bordet, göra sina sysslor osv. 

Men oj, stackars stackars lilla flicka!
Du har ju inte nämnt det traumat alls, att hon innan 10-års ålder inte hade någon kontakt alls med pappan, och sedan för 1,5 år sedan blev inslängd i en familj hon inte känner! Självklart kommer ett barn som utsatts för trauma reagera väldigt starkt, väldigt oberäknerligt och vara svåra att förstå sig på.

Sarkasm å sido... Flickan har bott hos er i 1,5 år och glidit runt på en räkmacka. Under 1,5 år har flickan fått allt utan minsta krav på motprestation, gränssättningar eller annat.