Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Känner igen mig i det där, vissa dagar känns "äh men de här klarar la jag" medans vissa dagar känns "åååh jag orkar inte meeeer". Idag är en sån dag när jag vill lägga mig och sova bort resten av tiden, men det skulle ju betyda att man kan sova! haha "Nää jag e inte bitter" ;P
Förra gången klarade jag mig till vecka 39 mot bristningar, sen kom en massa på en gång. Hoppas det går bättre denna gången, än så länge ser det lugnt ut. peppar peppar! 
Det förstår jag absolut! själv är jag sjuskriven så jag har mest sambon att gnälla av mig till och han förstår inte riktigt heller - inte så lätt för män att förstå mensvärkssmärta eller så direkt ;) 

Vad kul! Jag har en dotter sedan tidigare, hon fyllde 3 i år :) Nu väntar vi en lillebror :) 
Jag har bf 17/11 så det börjar närma sig, även om sista tiden känns som en evighet! Just nu känns det som om jag har alla krämpor som finns, haha, men de kunde vart värre ändå. Ont överallt, sjukskriven för foglossning och huvudvärk sen v 18 så jag klättrar lite på väggarna här hemma, hade gjort iaf om jag kunnat ;) 

Mariro: Vad jag har förstått så brukar det försvinna efter förlossningen. Jag har något liknande, men har inte undersökt det. Det är sååå lite på mig och jag har inte vart besvärad av det. Men du borde få mer information om det på undersökningen, du får gärna uppdatera här då! :)

Aamanddal: Jag tror det är som ems86 säger, att bebisen trycker eller har tryckt väldigt mycket där. Jag kan få jätteont vissa dagar när bebisen tryckt, och ibland kan det hänga i länge om bebisen inte ändrar position. Jag var tillochmed inne hos mvc tidigare i grav för jag var stensäker på att jag fått havandeskapsförgiftning eller något för jag hade jätteont under flera dagar uppe på magen, men de va tydligen bara bebisen som orsakat det :)

ems86: Skönt att höra! Förstår vad du menar, nu får sista tiden gå fort tycker jag! :) Vissa dagar är hemska medans andra går an, igår var en väldigt dålig dag. Min sambo kom hem från jobbet, fixade mat och efteråt frågade han "hur mår du egentligen? du ser väldigt tom ut idag" och jag började störtlipa. Jag är inte den som gråter i vanliga fall, så jag antar att det behövde komma ut lite helt enkelt för efteråt kändes det bättre!
Idag var jag hos min läkare för att förlänga min sjukskrivning och frågade om jag kunde få citodon (min bm rekommenderade mig att be om just den förra mvc-mötet) och det fick jag, så nu hoppas jag på att åtminstone huvudvärken kommer bli bättre! Ett litet ljus i tunneln iallafall! :)

Ja, men lite så! Känns som om jag hållt inne väldigt mycket tills igår och att få släppa ut allt var jätteskönt. Sambon var iofs ganska mållös, han sa "jag visste att du mådde dåligt, men såhär dåligt trodde jag inte du mådde!" så han kände sig nog ganska uppgiven över att vara så maktlös. Men han finns där, och det räcker. haha jag känner igen mig, häromdagen så sa jag till sambon att jag var på dåligt humör och han frågade inte varför; jag blev jättesur! att klockan var mycket och han går upp halv 5 på morgonen så han redan halvsov när jag sa det tänkte jag ju inte på då, haha!

Ja verkligen! Jag är ganska skeptisk till tabletter - inte för att de inte hjälper så utan mer för att jag inte vill bygga upp något beroende eller äta för mycket så man bygger upp något immun mot det så de inte hjälper sen när man verkligen behöver det - men det här var guld för mig! Visst blev jag lite snurrig och borta i huvudet en stund, men huvudvärken försvann nästan helt och för första gången på månader kunde jag sitta i soffan utan att känna "fasiken, jag vill bara sova nu" utan faktiskt känna mig ganska pigg ändå.åh spännande!! Du kanske sagt innan, men jag kommer inte ihåg så jag frågar ändå; varför ska du få en igångsättning?

Har du provat gaviscon? den hjälpte mot min halsbränna! skitäcklig men bra, haha!

Förresten, är det någon som druckit hallonbladste under graviditeten tidigare?
Jag har hört mycket bra om det men drack aldrig något under förra grav, och nu börjar det ju faktiskt närma sig! Någon som provat och vet hur det gått?

Jag är lite osäker på den fronten faktiskt. På vissa ställen står det att man kan börja efter v 32+ medans det står på andra sidor att man ska börja efter v 35, men då vet jag inte om de menar 34+ eller 35+?

Jag är också sugen på att testa, läst en del om att de ska hjälpa vid förlossning och att man ska få mindre avslag (och med tanke på att jag hade avslag i 3 månader förra gången vore det guld, hah!)

Ja precis, läste att man skulle fortsätta dricka det en månad över förlossning också för att det skulle hjälpa till med mjölk-producerandet eller något så amningen gick bättre. Vilken dunderdryck om det funkar! ;D
Känns som om man borde kunna börja smått i v 36-37 någongång när barnet ändå börjar bli färdigbakat och se hur det går. Vad jag förstod det som skulle man vänta till v 38 om man fick ökade sd av det.

Ja, rent och löstée, inte i påse - samt att man inte skulle blanda med mjölk osv för bästa effekt.

Nu var de min tur att vara lite seg på att svara, men helger är alltid lite mer fartfyllda veckorna - särskilt när sambon ringer på fredagen och säger att avgasröret lossat på hans bil och när vi ska tvätta på lördagmorgon och ser att vi har översvämning i hela tvättrummet med enormt vidrigt avloppsvatten som kommit upp ur golvbrunnen - yeeeeey!

Men jag har mått bättre iallafall sen jag började med de nya tabletterna. Blir dock illamående en stund när effekten börjar avta, men de går an så länge jag tajmar in det med hur jag äter. Det var INTE en bra idé att äta precis innan och jag kaskadspydde upp en hel pizza som min snälla pappa precis hade bjudit på, men nu har jag lärt mig hur lång tid de tar och när jag kan äta så problemet är löst ;)

Annars kan jag faktiskt sova mycket bättre, och jag är mycket mer avslappnad på dagarna. Kan känna mig lite borta i huvudet efteråt men inte alls så farligt. Lite ont ibland, men det värsta försvinner faktiskt!

Elisa77: okej, men vad skönt att få ett snitt beviljat då! Vilket bra sätt att tänka - det känns som en evighet till lön, men som om tiden går jättefort tills man ska betala räkningar igen så väldigt smart att tänka på "det tråkiga"! :) när du la upp det så kändes de inte alls lika länge!

Jag har tänkt att börja boa snart, nu börjar de ju faktiskt närma sig lite och plötsligt känns det som om man har massor att göra! Vaggan står i sovrummet, men den är varken på plats eller bäddad än, så vi har inte kommit så långt än ;)

Miaairam: förstår att du är orolig, men bra att du kollar upp det! Härligt att höra att allt ser bra ut! :)

Jag har ju fått citodon som jag enligt läkaren ska ta 1-2 tabletter 3 gånger per dag vid behov. Idag var jag på Mvc och min bm frågade hur det gick med tabletterna. När jag sa att jag tar ca 4-6/dag sa hon att jag ska hålla mig till samma mängd per dag istället så länge jag behöver. När jag sa att jag bara vill ta i nödfall sa hon att kroppen mår bättre om den vänjer sig vid en viss mängd istället för att jag ska hoppa och ta 6 st en dag medans jag bara tar 2 en dag. Hon tyckte att jag skulle ta 2st 3 ggr om dagen istället tills jag mådde bättre permanent.

Men kan det verkligen stämma? Är det verkligen bättre att ta mer/dag än att hoppa mellan olika mängder?

Ja, tycka är hon bra på! ;) Men de kan nog stämma det du säger, lite logiskt låter det allt :) däremot känns det ändå dumt att ta 6 st om dagen om jag klarar mig på 4 st. Jag får testa mig fram, tack! :) 
Jo, tänker mest så eftersom citodon är väldigt lätt att bli beroende av och att de kan bli jobbigt att sluta tvärt sen när lillebror väljer att titta ut eftersom jag inte får ta dom under tiden jag ammar. Sen är jag skeptisk till att äta för mycket tabletter övh eftersom kroppen bygger upp ett immun och jag vill ju att de ska hjälpa om jag blir allvarligt sjuk, inte att de behöver pumpa i mig onödigt starka saker då liksom. 

Ja, jag sa att jag blivit mycket tröttare men att de antagligen berodde på tabletterna, men jag fick ta ett blodprov för att kolla så allt var okej med sköldkörteln ändå. Annars såg allt bra ut :) Det enda är väl att SF-måttet inte följer min egna kurva, men jag ligger fortfarande över "normal-strecket" så hon tyckte inte att jag behövde oroa mig. Hon sa att han hade sjunkt ner vääldigt mycket och att de berodde på det, men lite orolig blir man ju allt ändå eftersom SF-måttet knappt ändrats på 4 veckor nu. Men får lita på att det är okej ändå, bm sa att de inte var någon fara iallafall :) 

Ja, nu börjar vi närma oss! Jag har helt plötsligt fått något ryck och känner att jag måste förbereda så himla mycket!
Kläder måste tvättas, vaggan ska bäddas, saker ska köpas, bb-väska ska packas (samt en väska till de stora barnen om något händer när vi har dom) osv osv. Sånt som egentligen kan vänta några veckor, men nu KAN det ju faktiskt ske när som helst och då vill inte jag komma hem till ett helt ofärdigt hem och börja tvätta bebiskläder de första jag gör! Jag vill bli redo nuuuu!

och jag har faktiskt en konstig fråga, men hur känns det när man är förstoppad? Jag har ju haft magknip innan, men vet inte riktigt hur det är när man är förstoppad. Jag har ont, likt magknip-känslan, både i magen och ländryggen (jag känner oftast av i min rygg när jag behöver bajsa annars..) men jag känner inte det där "trycket" som jag brukar känna och jag har försökt bajsa i fleeeera timmar men det händer ingenting, känns helt tomt och inte ens en liten fis vill titta ut.. Är det så det är att vara förstoppad? Jättekonstig fråga kanske, men jag brukar aldrig vara förstoppad!