Mariro

Äldre 14 Oct 17:09

587 svar

Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Kroa skrev 2016-10-14 16:26:24 följande:

Nej jösses, jättesvårt att inte känna efter för varje känning man får, särskilt nu när man börjar närma sig mållinjen.

Jag vet att jag var supernervös av samma anledning när jag väntade första barnet. och varje gång man frågade någon om hur man skulle veta när de var dags så fick man alltid samma svar - "det känner du!" och jo, de gör man ju iofs men de svaret hjälpte ju inte direkt då.

Nu i efterhand tycker jag att första förlossningen var mycket enklare än andra eftersom det kan skilja så mycket - t.ex. så har förstföderskor oftast mycket längre latensfas (alltså den allra första fasen när du börjar öppna dig) och vid den tiden får man sammandragningar som kan oftast är ganska svaga och börjar som oregelbundna, när de väl börjar bli dags blir sd/värkarna regelbundna och jag tror de säger att man ska åka in när det är 3-5 min mellan varje värk som förstföderska.

Svårt att veta hur ont de ska göra, men när jag fick mina värkar kunde jag inte prata under tiden jag hade en värk, jag var tvungen att stå upp och vicka på höfterna och fick koncentrera mig och andas mig igenom värken. Under latensfasen gjorde de ont, men jag kunde ändå prata osv under tiden.

Nu är ju inte alla förlossningar likadana (tyvärr..) men det är väl så man säger att en förlossning börjar om man är förstföderska (rätta mig om jag har fel)

Dagarna innan min första förlossning hade jag konstant ont i ryggen i flera dagar. Sen fick jag en hinnsvepning av min bm när jag var i 39+0 och samma dag fick jag svag mensvärk som höll i sig. Morgonen efter vaknade jag och fick mensvärk igen, men då varade den bara i någon minut för att sedan försvinna och komma tillbaka igen på oregelbundna intervaller.

På kvällen hade jag 5-6 minuter mellan värkarna och de hade börjat göra mer ont, ringde in till förlossningen som sa att jag fick komma in på en kontroll. Vi kom in vid 23 och jag hade öppnat mig 2 cm, gick en promenad utanför för att påskynda det lite.

Vid 1 hade jag bara öppnat mig en halv cm till, men eftersom klockan var så mycket och vi hade 1 h resa till förlossningen fick jag ett rum att sova i, strax efteråt blev värkarna så starka att jag inte kunde sitta eller stå still när de kom, jag var tvungen att dansa/vicka på höften mig igenom värkarna - trots att de gav mig sömnpiller, alvedon, morfinspruta osv så kunde jag inte sova alls.

Klockan 7 gjorde de en ny undersökning och jag var då öppen 5 cm, och fick komma in till en förlossningssal där lustgasen väntade på mig (guld!)

Vid 10 var jag öppen 7 cm och då tog hon hinnorna (vattnet hade alltså inte gått innan dess) och jag fick även epidural som tog bort mycket av smärtan.

Sen föddes hon vid 15 i vecka 39+2 :)

Så min första förlossning var väääldigt långdragen, men jag är ändå nöjd med den faktiskt. Sen glömmer man otroligt nog väldigt mycket när förlossningen väl är över, man kommer inte riktigt ihåg hur ont de gjorde eller hur jobbigt det var - och det är ju sååå värt det när pyret väl ligger där på magen efteråt!! (även om min flicka la sin första bajs under tiden de lyfte upp henne för att lägga henne på min mage så jag låg där med bajs över halva kroppen, haha!)

Ja det verkar ju vara det vanligaste svaret, "du vet när det är dags", men som du säger, det hjälper ju liksom inte, det är alldeles för abstrakt. Det känns också som att ju kortare tid det är kvar, desto längre känns det.

Tack för din berättelse, kan vara bra att ha som riktlinjer, sen när det väl är på g. Jag kan dock tycka att 3-5 minuter mellan värkarna innan man åker in känns så himla tätt inpå. Tänk att fastna i bilkö (bor i Sthlm) och föda i bilen... hjälp liksom. Även om förstföderskeförlossn kan bli utdragna. Många tankar som snurrar runt. Ser fram emot att få läsa din nyaste förlossningsberättelse också, alltid lika spännande!

Hoppas att du får må riktigt bra nu när det är så nära mål :)

Mariro

Äldre 16 Oct 09:23

#307

Helen3 skrev 2016-10-15 16:27:44 följande:

Känner med dig! Har också haft foglossning sen tidigt och går nu med kryckor. Jag är född -88, så 28 år :) bor norr om Sthlm. Du då? När har du bf?

Jag tror att jag har foglossning (förstföderska), svider, bränner och drar i ljumsken, speciellt när jag kliver upp på morgonen eller har suttit länge... gör svinont. Så känner verkligen med er som behöver använda kryckor. Jag bor i Stockholm och är född -89 :)

Mariro

Äldre 16 Oct 10:05

#309

Hörrni tjejer, jag har en fråga till er, gällande svärföräldrar och det kommande barnbarnet. Hur har det varit för er? Har de varit intresserade och ringt er, frågat hur det går, hur man mår osv? Alltså frågat er direkt och inte genom sina söner? Så har det nämligen varit för mig, jag är i v 32 nu, och jag har fått totalt tre samtal från mina svärföräldrar (varav ett var ett födelsedagsgrattis och ett på uppmaning av min sambo), där de frågar hur jag mår. Vi har träffats nyligen men det frågas liksom inte något alls, totalt ointresse vilket för mig är sårande. Det är första barnbarnet för dem och i början (då jag var lite avvaktande för man vet inte vad som händer under de tidiga månaderna) ville de berätta för alla de kände, vilket jag inte kände mig bekväm med. Så jag har faktiskt tagit illa vid mig pga detta ointresse, men vet liksom inte hur mycket involverade de antas vara? Kanske är det jag som sätter för höga krav?

Mariro

Äldre 17 Oct 16:34

#333

Kroa skrev 2016-10-17 14:52:56 följande:

Idag känner jag mig lite ledsen och uppgiven faktiskt..

Var hos bm som började med att fråga hur jag mådde "som vanligt, men jag har ganska mycket förvärkar. Var inne hos fl förra veckan" och hon svarade bara "jaha, ja så kan de ju va." och så var det färdigpratat där.

Sen berättade jag om att han hade vänt sig till tvärläge under tiden vi var på fl och sen flyttat sig ner huvudläge igen direkt efteråt och att de på fl sagt att han var väldigt rörlig trots att han tidigare varit fixerad enligt bm. Till det svarade min bm bara att man inte gör något åt det utan man får lita på naturens kraft eftersom det är naturens gång att barnet ska lägga sig med huvudet neråt inför förlossningen. När jag sa att jag var orolig över att förlossningen skulle starta när han låg i tvärläge eftersom jag absolut inte ville göra kejsarsnitt så sa hon att har man tur så hinner de vända tillbaka honom om man åker in snabbt vid första värkarna annars har man ju inget annat val än att göra kejsarsnitt, så återigen skulle jag bara "lita på naturens kraft".

Vid undersökningen av magen så låg han vääääldigt långt ner och var fixerad igen enligt min bm, så hon ville inte riktigt tro på att han legat i tvärläge veckan innan trots att ultraljud bekräftade det och när jag sa att jag kände hans hicka på höger sida över naveln istället för under naveln sa hon bara att de va lätt att inbilla sig sånt..

Tillslut gav jag bara upp. Hon frågade om de var något mer vi hade att fråga och då sa min sambo att han undrade om de var okej att jag svullnade upp så mycket eftersom jag klagat igår och idag på att mina händer, fötter och läppar svullnat upp så att de gör ont, hon svarade "Jaaaaaaadå, ingen fara. Sånt kommer och går, helt normalt."

Vi bara gav upp efter det, orkade inte ens prata med henne mer.. Allt är aaaaalltid så himla normalt, aaaaallt!

Det känns inte ens värt att byta barnmorska såhär sent, men samtidigt vet jag inte heller vad jag ska behöva göra för att få någon tröst eller hjälp när jag väl vill ha det..

Uscha, det var tråkigt bemötande. Rent generellt så känns det som att bm finns där för att ta prover och mäta magen. Inget snack, och vad det än handlar om så får man svaret att "så ska det vara, det gååår öööver", trots att man säger att man är orolig och kanske lider för att man har ont.

Jag tycker faktiskt att man har rätt i din sits att kräva ett extra ultraljud för att kolla hur bebisen ligger med säkerhet, det är liksom inte lugnande att höra att "att man ska lita på naturens kraft". Vill du inte föda med kejsarsnitt och det verkar vara lite osäkert med bebisens position, just eftersom du har känt hicka längre upp än naveln (det är ganska svårt att inbilla sig, för man känner ju det man känner). Jag tror faktiskt om du hör av dig till bm och verkligen beskriver hur jobbigt det här känns för dig, just för att du inte vet, har haft ont länge osv, och tjatar dig till ett ul, så kommer du nog må bättre :)

Mariro

Äldre 18 Oct 09:29

#343

Kroa skrev 2016-10-17 22:35:18 följande:

Ja, tyvärr kan det ju de! Fortfarande täta sd, men känns inte så regelbundna än. Jag har iofs inte klockat, men ändå. Smärtan är densamma, ibland blir de en aning intensivare men inte varje värk så känns mer som förvärkar. Toalettbesöken har nu blivit 5 st sen jag skrev förra gången, men nu kommer det inte lika mycket direkt. Mer känslan av att jag behöver, men när jag väl sätter mig där så kommer inget längre. Senaste halvtimmen har det börjat sticka i livmodertappen också, men kanske bara är bebisen som trycker.

Kanske är det latensfasen eller så är det bara jobbiga förvärkar, återstår att se!

Hur går det? Har det hänt något under natten?

Mariro

Äldre 22 Oct 16:54

#376

Kroa skrev 2016-10-22 15:49:15 följande:

Frågade Mvc om jag kunde byta barnmorska och de svarade "ja, men tyvärr har ingen annan tid förrän den 16/11, så isåfall kan ni få en ny då" haaaaahaaa ja, med BF 17/11 så är det ju skitsamma då! Typiskt!

Har vart lite bitter över graviditeten de senaste dagarna. Tänk vad mycket man tog för givet utan att ens tänka på det, som man saknar nu! Jag längtar efter att få sova på mage: guuuud vad skönt det är! Tänk att kunna ta på sig sockar eller skor utan att få andnöd, haha. Eller att slippa tänka på vad man äter hela tiden bara för att slippa illamående, magknip eller halsbränna. Och vad skulle man inte göra för att få slippa känna sig kissnödig i bara 5 minuter! Åh som jag saknar att leka och mysa med barnen. Att kunna sätta sig eller lägga sig ned utan att känna sig som en strandad val varje gång man ska resa sig upp, eller att överhuvudtaget slippa alla grav komplikationer - jag längtar efter den dagen jag kan få sova ordentligt eller vakna upp utan huvudvärk. Att slippa behöva stoppa i mig tabletter för att klara av dagen, och slippa somna på soffan av dåsighet mitt på dagen utan anledning. Att kolla sig i spegeln och känna sig sexig å snygg, istället för att leva på sambons kommentar "men det är ju fint att vara gravid iallafall".

Det är en fruktansvärd tur att allt är värt det, men jösses vad jag trött jag är på detta nu! Några dagar till kan han få stanna, sen får han minsann komma ut tycker jag!!

Usch vad tråkigt att det inte finns någon annan bm. Speciellt då ni inte fått något trevligt bemötande med den ni har nu. Den personkemin är ändå väldigt viktig då man är i vårt "tillstånd".

Jag kan hålla med dig om att man tar mkt för givet. Varje gång jag behöver vrida på mig vaknar jag, det ska stoppas kudde mellan knäna och buffa upp täcket. Sen upptäcker man att blev typ akut ontkissnödig, rullar ut från sängen för att väl på toan upptäcka att det kmr två droppar för bebis ligger på blåsan. Känns som man vaknar minst 10 ggr per natt. Och det spänner över magen, spec nu då bebis tar mer plats och sparkarna når alla inre organ. Och jag blir alltid så orolig då jag får ont/molande värk nånstans för jag vet inte hur det känns, vad jag ska/inte ska lyssna efter osv. Men ändå, jag vill själv inte klaga egentligen, jag har hittills varit väldigt lyckligt lottad och blivit besparad på många krämpor...

Mariro

Äldre 25 Oct 17:54

#403

Nu har jag en förlossningsorelaterad fråga. Utbetalningarna man får från försäkringskassan, är de skattade och så? Jag har fått reda på hur mycket jag får i månaden (det är inte kanonmycket alltså), men hittar ingenstans om det är det beloppet jag får eller om det ska skattas ytterligare?

Mariro

Äldre 25 Oct 19:41

#405

Björckan skrev 2016-10-25 18:33:07 följande:

Jag har för mig att FK drar "för lite" i skatt. Vill minnas att jag fick restskatt efter förra mammaledigheten :/

Men asså. FK - jag orkar inte. Kan man göra något för att det ska bli rätt från första början? Så alltså den summan per månad man får i papprena från FK, den är inte färdigskattad, man får alltså ännu mindre?

Mariro

Äldre 27 Oct 15:34

#410

Elisa77 skrev 2016-10-27 15:05:53 följande:

Gällande FK så är väl beloppet som vi får fram efter skatt (hoppas jag innerligt). Däremot så tror jag FK har som standard att dra 30% skatt och jag tex har 33% skatt i min kommun, så jag får alltid kvarskatt om jag inte justerar.. eller har tur att det jämnar ut sig med annat i deklarationen.

Imorgon är sista dagen på jobbet (känns sjukt konstigt) och sen har jag höstlov med barnen (jag har kvar lägstanivådagar som jag tar ut så jag börjar med en vecka föräldraledighet med dom) sen tar jag föräldrapeng på nya barnet i magen tills dess att den kommer och fortsatt framåt.

Jag tar rätt och slätt ut 4 dagar i veckan 100% i ett år. Allt är ju relativt till vad man har för inkomst, men nu första månaden kommer jag bidra med 5 000 kr till hushållet. Jippie. Känns som jag får börja sticka tröjor till barnen i julklapp...

Som tur är har jag föräldralön i fyra månader om jag inte minns fel, och det blir nog ca 1 000 kr extra i månaden. Och sen räknar jag bort all bensinkostnad (jag bilpendlar till jobbet ca 100-150 mil i veckan) så det tar ju också bort extra utgifter. Men några sötebrödsdagar är det ju inte tal om nu...

Ja, även om vi är väldigt lyckligt lottade i sverige att vi faktiskt får pengar för att sitta hemma med våra barn så är det inte speciellt mycket man får ut... måste dubbelkolla det där med skatten, fattas bara att man blir återbetalningsskyldig när man inte direkt har mkt att röra sig på.

Skönt att det är sista dagen för dig, jag ska jobba hemifrån hela november, men allt kan jag släppa from 1 dec. Längtar tills dess, behöver denna årspaus, är less på jobbet, kollegorna och allt det där...

Mariro

Äldre 27 Oct 16:25

#412

Elisa77 skrev 2016-10-27 15:42:14 följande:

Nu när jag insett hur lite pengar det blir första veckan (1100 kr, lägstanivå) så ångrar jag djupt att jag inte härdade ut och jobbade hemifrån jag med. Men men, jag ska tänka positivt. : ) Jag längtar väldigt mycket att få träffa filuren i magen nu.

Vi har så mycket positivt att se fram emot! Även om det blir aningen kärvt så klarar man sig alltid. Härda ut och härda ut, det finns nog ett tak för hur mycket man klarar av, och i just vår situation kanske man inte ska pressa sig på samma sätt :) nu ska vi njuuuta av ledigheten!

Mariro

Äldre 1 Nov 13:12

#445

Var på kontroll hos bm idag och det visade sig att bebis har fixerat sig, trots att jag har trott att den ligger på tvären, känns som så ibland! Någon som också har haft en fixerad bebis i v.33+5? Är det på något sätt kopplat till att bebisen kan vilja komma ut tidigare, eftersom den redan är förberedd tänkte jag?

Mariro

Äldre 15 Nov 09:51

#507

Var hos bm idag, v.36 (35+5), och hade blodtryck 140/75. Jag tycker själv att det är rätt högt, då jag i mitt ogravida tillstånd har typ 110/60. Inget protein i urinen dock, men bt har höjts för varje besök, men det verkar inte vara något som barnmorskan är bekymrad över. Fick tid om en vecka för att mäta blodtryck+lämna urinprov på nytt. Är väldigt orolig över att få havandeskapsförgiftning... :(

Bad även bm att göra en kvalificerad gissning på när hon tror att det är dags (innan/efter bf), och hon trodde stenhårt på senare än bf, vid jul eller ännu senare, vilket inte lät så uppmuntrande för stunden. Sover så himla dåligt, börjar få mer och mer ont i bäcken och fogar, har en massa hjärnspöken, det är skithalt ute så går knappt ut, är liksom... helt trött. Har även nu börjat bli orolig över att det kommer vara lite personal över jul, så att man riskerar att bli skickad någon annanstans...

Mariro

Äldre 15 Nov 17:23

#511

irrbloss_83 skrev 2016-11-15 10:03:08 följande:

Jag har lite samma problem som du, igår hade jag BT 160/100, min BM säger att det antagligen beror på belastning av kroppen. Nu är jag ju längre gången än du, 40+5 idag, men mina problem började ungefär i samma tid som du. Så länge du inte har protein är det bra, och skulle du mot förmodan få havandeskapsförgiftning blir den sannolikt "mild", den brukar bli det när den kommer sent i graviditeten. Dessutom är ju bebis snart färdigbakad.

Håll ut och försök håll dig lugn bara. :)

Ja, snart är bebis färdigbakad, det känns längre bort än vad det är. Men man blir lite otålig mot slutet! Hoppas att det händer något för dig snart också! :)

Björckan skrev 2016-11-15 15:34:06 följande:

Jag förstår att du oroar dig men 140/75 låter inte föt högt. Det är en press på kroppen att vara gravid och det märks ju på BT. Mitt gick också upp mot slutet. Med första barnet hade jag 140/90 och lite protein i urinet, men ingen havandeskapsförgiftning! Som jag har förstått det så är det undertrycket som är viktigast att ha koll på.

Sen har jag en bekant som födde den 22:e dec för några år sedan och som jag förstod det så var det väldigt lungt och skönt på BB och lite julmys sådär så det ska du nog inyte oroa dig för...

Jag har dock full förståelse för att du är trött nu på slutet! Försök att göra saker som du tycker om, i den mån du kan. Alla små glädjeämnen är bra liksom för att hålla humöret uppe!

Tack för pepp! Jobbar hemifrån nu november ut, och har inte direkt möjligheten att vara social. Vill inte klaga för mycket för sambon, vill liksom vara på gott humör när han kommer hem, men det är så skönt att kunna prata av sig med någon som förstår.

Okej, det var ju skönt att höra, då kan man äta obegränsade mängder pepparkakor och lussebullar (kanske får man det istället för födelsemackan) ;)

Glädjeämnen just nu är mest att äta nått gott, haha så himla simpelt. Var sjukt sugen på chokladbollar, men trött, så slutade med att jag gjorde chokladbollssmet, hällde på pärlsocker och åt direkt med sked ur bunken. Inget glory moment precis.

Mariro

Äldre 1 Dec 12:23

#557

Ligger inne för misstänkt havandeskapsförgiftning, v. 38+0. Tal om att sätta igång mig inom en ganska snar framtid. Väldigt nervös och stressad då jag är förstföferska och har fattat att om man sätter igång processen för tidigt kan det dra ut på tiden, bli väldigt jobbigt och kanske sluta i ks. Någon som har erfarenhet i att bli igångsatt med första barnet får väldigt väldigt gärna dela med sig av sin berättelse.

Mariro

Äldre 4 Dec 16:20

#560

Björckan skrev 2016-12-04 11:09:04 följande:

Hur går det för dig? Jag har tyvärr inga tips eller råd men tänker på dig och håller tummarna för att allt går eller har gått bra!

Tack så mycket för din omtanke! Jag låg inne för observation i ett dygn och blev utskriven i fredags med konstaterad havandeskapsförgiftning, men läkarna tyckte att det var en mild form samt att min tapp inte var redo. De sa även att de med preeklampsi oftast brukar föda tidigare, så jag sitter här hemma och hoppas att det sätter igång snart av sig själv. Är riktigt tung, trött och metalt utmattad nu.

Hur går det med din amning?

Mariro

Äldre 30 Dec 08:21

#583

Hej alla! Nu var det ett tag sen det skrevs här. Vi fick vår lilla tjej den 12e och det har varit en väldigt stor psykologisk pärs för mig. Jag har varit överlycklig för att sen förvandlas till en blöt pöl på golvet. Har haft problem med urinvägsinf och två penicillinkurer, har fortfarande rätt stora blödningar med koagler som kommer ut, problem med amning och till råga på allt så har jag blivit dunderförkyld.

Så min fråga till er erfarna mammor - hur tusan ska jag bära mig åt nu när jag är förkyld, hur minimerar jag risken att smitta ner vår lilla bebis? Jag skulle troligtvis känna mig som världens hemskaste människa och gå under psykiskt om hon blev sjuk när hon är såhär liten.... snälla hjälp.

Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

INNEHÅLL