Kroa skrev 2016-09-16 10:20:40 följande:
Känner igen mig i det du skriver, de svaga värkarna kan också vara hemska!! Hoppas det går lire snabbare för dig denna gången då!
Ja, epiduralen räddade nog mig lite också. Jag var heeelt slut och den hjälpte faktiskt mycket mot värkarna. Kanske hade de vart "lättare" att föda utan epidural, men när jag tänker efter så vill jag inte ens veta hur fruktansvärt ont det hade gjort när jag fick krystvärkarna, men inte fick krysta, om jag inte hade haft den! Jag skrek i säkert 5 min och ringde in sköterskorna flera gånger och bara tjöt "NU kommer hon, snällaaaaaaa!" Och att få svaret "nej, vänta lite. Inte än. Hon är inte redo. Försök slappna av. Håll inte emot och krysta inte." HAH något förbannad att höra det när man står på alla fyra med röven upp i vädret, näsan nedtryckt i lustgasen och känslan över att trycka ut en melon genom rumpan!
Det är ju ändå en sån tur att smärtan försvinner så fort efter att det är klart, och hur värt smärtan det är!
Jag är ganska kort och har en liten överkropp så min mage blir lätt väldigt stor - gick in i v 32 idag och känner mig som en valross :p
Det är ju helt galet och fantastiskt vad våra kroppar klarar av!
Jag får förhoppningsvis planerat snitt denna gång (första akut snitt och andra sugklocka och livlöst barn som, vilket gjort att vi känner oss lite möra och skraja för att utmana ödet en tredje gång)..
Valrosskänslan har vi gemensamt.