Hjälp, mina barn är accepterar inte min pojkvän

Lite hyfs du lärt dem. Fast de är kanske bara helt enkelt inte vana vid att dela dig med någon annan som de flesta barn. I så fall är åtminstone det övergående.

Förklara för de som tidigare sagt att du har rätt att vara lycklig precis som alla andra. Och att de inte behöver gilla din nya pojkvän men att de åtminstone ska visa respekt. Var stenhård. 22-åringen som är vuxen borde åtminstone fatta. Släng ut'na i värsta fall för att visa vart skåpet ska stå. Och dra in fickpengarna för 14-åringen :)

Märkligt att du bortprioriterar din egen lycka så där. Om det vore min morsa som tänkte så där så skulle jag bli orolig och känna ett oönskat ansvar för att fixa till hennes liv eftersom hon själv inte fixar det.

Du är precis som min morsa och jag tål inte när hon säger så där. Hon säger också att hon blir lycklig av att se mig lycklig. Men what the fuck kvinna kan jag tänka om min morsa. Klarar du inte vara lycklig utan min hjälp ditt mähä?? Anledningen till att jag blir sur är för att jag inte vill ha ansvaret för hennes lycka på mina axlar. För min del är det nog med att jag ansvarar för min egen lycka. Egentligen vet jag att jag inte är ansvarig för hennes lycka men stör mig ändå.

Det spelar ingen roll att du är lyckligt gift sedan länge. Det är själva inställningen. Det är att göra sig själv till offer att hänga upp sin lycka på andra på det sättet. Jag växte upp med en mamma som du. Hon är för övrigt också lyckligt gift. Vågade aldrig berätta för henne om mina svårigheter under min uppväxt. Visade upp en fasad av lycka för att inte göra henne olycklig med. Det är först som vuxen som jag insett hur hennes inställning skadat mig. Därför jag blir irriterad på henne och såna som dig som likt min mamma som inte påstår sig kunna skapa sin egen lycka oberoende av sina barn. Det är egoistiskt och lägger en alldeles för stor börda på andra. Andra vuxna kan oftast värja sig och bara strunta i att bry sig men barn kan inte det.