inga vänner kvar
Hej
Jag är 19 år och jag tog studenten för mindre än 2 månader sen. I skolan hade jag ett gäng som jag umgicks med mest men inte utanför skolan så mycket. Våran klass var väldigt upp delad och jag och mina vänner umgicks aldrig med dom andra i klassen.
När jag skulle börja trean så valde jag att gå ur från min grupp vänner i skolan eftersom de utfryste mig. Efter en tid så märkte dom att jag aldrig var med dom längre, och så därför ville dom boka ett möte med mig och tiderna passade aldrig mig eftersom jag hade andra lektioner än vad min klass hade just då. Det slutade med att dom tvingade mig att stanna i en korridor och skrika på mig. Eftersom dom tyckte inte om att jag var inte med i deras grupp längre. När dom väl pratade med mig så kändes det som att jag skulle svimma för det var så hemskt. Jag som person är väldigt blyg så det var väldigt hemskt att dom skrek till mig mitt i en korridor bland andra elever.
Det slutade med att jag gick tillbaka till mitt gamla gäng men det kändes aldrig bra att vara med dom. Den sista veckan i skolan, studentveckan var jag med dom andra i klassen på en hemma fest hos i klassen. När mitt gäng fick veta det så kände jag och upplevde allt värre, dom började hata mig, men ville ha mig nära ändå.
På student kvällen var jag själv med dom andra i klassen utan mitt gäng, men senare under kvällen hittade dom mig och tvingade mig att vara med dom resten av kvällen.
Efter studenten så jobbar jag inom vården och har ingen kontakt med mitt gamla gäng eller dom andra i klassen som jag gick skola med. Jag har inga vänner utom en som jag verkligen tycker om som är ett år yngre än mig. Jag var mobbad i grundskolan så jag hade verkligen ingen och prata med.
Jag känner att mitt liv är hopplöst eftersom jag inte inte så många vänner och min framtid känns inte så ljus ut för om man inte har några vänner kan man knappsat hitta en pojkvän.
Just nu gör jag ingenting, jag har bekräftelse behovs hos män för jag tindrar varje dag och har träffat en del och haft one night stands. Några män vill se mig på krogen och lära känna mig men jag har ingen vän som kan följa mig till krogen därför känns allt hopplöst.
Jag vet inte alls vad jag ska göra. Jag är diagnostiserad för add och autism. På habiliteringen har jag berättat allt som har hänt men dom hjälper mig inte. Jag känner mig så ensam och mitt liv är bara sämst.
Om någon vet vad jag ska göra eller tänka kan ni kommentera eller något liknade. För jag känner att jag behöver verkligen hjälp.