Behöver tid UTAN hans barn!

Nu var det ju inte bara på sem ts vägrade torka utan jämt sen 1 år tillbaka

Har följt den här tråden men inte tänkt "lägga mig i" ...men nu kan jag inte hålla tyst längre ... Jag är både bio /bonusmamma och förskollärare..... För det första vad det gäller diskussionen om huruvida Ts ska hjälpa 8 åringen på toa eller inte ( hur nu en diskussion om Ts besvikelse över en instäld resa kan hamna där men nu är ju det här fl ) ... INGEN " normal" 8 åring behöver hjälp att torka rumpan!!! Det ska man kunna när man är 5-6 år..under mina drygt 20 år som förskollärare har vi alltid börjat träna o kräva detta av "våra " 5- åringar efter jul deras sista år på förskolan ,dvs det år de fyller 6 och under dessa drygt 20 år så är det kanske 2-3 st barn som INTE kunnat detta när de slutat hos oss, 2-3 av nästan 200 barn ! OCH då har det varit en annan problematik bakom...en diagnos av något slag som gjort att de antingen inte fysiskt eller psykiskt kunnat eller varit mogna. Sen till alla er andra som inte kan förstå varför Ts är besviken,varför det överhuvud taget finns ett behov av att vara barnfria.... Hur gärna man än vill att man ska vara " en enda stor lycklig famlij" så ÄR det skillnad på biobarn o bonusbarn... Man kan mycket väl ÄLSKA sina bonusbarn MEN samtidigt känna att det är jobbigare att ta hand om dem än sina bio barn! Jag har varit bonusmamma i 17 år, mina bonusbarn var 4 o 7 år när jag kom in i bilden, jag har haft dem på 1/2 tid i alla år och jag kan ärligt säga att jag älskar dem för dem DE är,MEN den kärleken ÄR anorlunda än den jag har till mina biobarn som jag varit med sedan de var 4-7 SEKUNDER gamla ! Jag har känt att jag har mandat att säga i från och att vi gjort upp regler för vårt hem gemensamt MEN trots det så har det alltid varut psykiskt mer jobbigt men bonusbarnen... Att ta konfliketer etc att "stå ut " med tonårstrots etc etc... Jag fick kämpa i många ÅR med att få min man att fatta att VI behövde tid för oss själva ,tid med våra små det krävdes att vår famlij var nära att splittras innan min man förstod att det inte räckte med att jag fick vara med o bestämma här hemma utan att jag faktiskt behövde få " vila" från de äldre barnen att VI behövde tid för oss som par för att VÅR relation skulle orka med och inte dö ut. Att det nte funkade att jobba 50-60 timmar minst den veckan vi inte hade de stora barnen för att kunna vara ledig mer den veckan de var hos oss,att lägga sin semester helt efter de stora barnen så att vi aldrig fick någon tid med bara den " lilla" famlijen ( flexarbetstid ) ..... Det handlar INTE om att man inte "tycker om" sina bonus barn, att man är " egoistisk" det handlar om att vårda sin relation så att bonusbarnen inte måste vara med om ännu en seperation! Är det bara biobarn i en relation har man hunnit bygga upp en grund,en bas som ( förhoppningsvis) gör att man orkar de jobbig åren UTAN att behöva " barnfri tid" MEN när man kommer in i en famlij där det redan finns barn så har man inte den tiden att bygga den där grunden....framför allt inte om man som TS jobbar skift så att man inte har em/kvällar/helger lediga tillsammans vv!

Är väl mer pappas fel som gick med på att ta barnen extra , han har ju kunnat vägra ?

Om ett barn tycker det är äckligt att torka sig själv så ska dom ha bajs i rumpan då ? Dom ska straffas helt enkelt o riskera sår istället ?

Vem vill ett barn så illa ?

Varför inte försöka få barnet att torka sig själv på ett pedagogiskt sätt istället för att straffa på det viset ?

Du menar att barnet på fritids får gå med bajs i rumpan på skolan för att personalen inte hjälper ett barn som har problem med detta ? Då skulle jag anmäla skolan .

Alla barn är olika , finns barn som har problem med att kissa på sig oxå trots att dom är 6 år , får dom gå med blöta byxor på skola/ fritid om dom inte kommer sig för att byta själv ?

Var ska barnen vara då om han vägrar menar du? Sommarkollo i sista minuten? Tycker du fortfarande mamman gör rätt som bara levererar nyheten att de får ta barnen för att hon ska på semester? Tycker du verkligen verkligen det?!

Oavsett hur man lär barnen att torka rumpan så är det inte TS huvudsakliga ansvar. Det yngre syskonet kan det själv, det äldre tycker det är bekvämare att någon annan gör det. Behövs kanske något slags "straff" då för att man ska inse att vissa saker måste man fixa själv? Som jag har förstått det handlar det alltså inte om "kan", det handlar om "vill".

Har följt den här tråden men inte tänkt "lägga mig i" ...men nu kan jag inte hålla tyst längre ... Jag är både bio /bonusmamma och förskollärare..... För det första vad det gäller diskussionen om huruvida Ts ska hjälpa 8 åringen på toa eller inte ( hur nu en diskussion om Ts besvikelse över en instäld resa kan hamna där men nu är ju det här fl ) ... INGEN " normal" 8 åring behöver hjälp att torka rumpan!!! Det ska man kunna när man är 5-6 år..under mina drygt 20 år som förskollärare har vi alltid börjat träna o kräva detta av "våra " 5- åringar efter jul deras sista år på förskolan ,dvs det år de fyller 6 och under dessa drygt 20 år så är det kanske 2-3 st barn som INTE kunnat detta när de slutat hos oss, 2-3 av nästan 200 barn ! OCH då har det varit en annan problematik bakom...en diagnos av något slag som gjort att de antingen inte fysiskt eller psykiskt kunnat eller varit mogna. Sen till alla er andra som inte kan förstå varför Ts är besviken,varför det överhuvud taget finns ett behov av att vara barnfria.... Hur gärna man än vill att man ska vara " en enda stor lycklig famlij" så ÄR det skillnad på biobarn o bonusbarn... Man kan mycket väl ÄLSKA sina bonusbarn MEN samtidigt känna att det är jobbigare att ta hand om dem än sina bio barn! Jag har varit bonusmamma i 17 år, mina bonusbarn var 4 o 7 år när jag kom in i bilden, jag har haft dem på 1/2 tid i alla år och jag kan ärligt säga att jag älskar dem för dem DE är,MEN den kärleken ÄR anorlunda än den jag har till mina biobarn som jag varit med sedan de var 4-7 SEKUNDER gamla ! Jag har känt att jag har mandat att säga i från och att vi gjort upp regler för vårt hem gemensamt MEN trots det så har det alltid varut psykiskt mer jobbigt men bonusbarnen... Att ta konfliketer etc att "stå ut " med tonårstrots etc etc... Jag fick kämpa i många ÅR med att få min man att fatta att VI behövde tid för oss själva ,tid med våra små det krävdes att vår famlij var nära att splittras innan min man förstod att det inte räckte med att jag fick vara med o bestämma här hemma utan att jag faktiskt behövde få " vila" från de äldre barnen att VI behövde tid för oss som par för att VÅR relation skulle orka med och inte dö ut. Att det nte funkade att jobba 50-60 timmar minst den veckan vi inte hade de stora barnen för att kunna vara ledig mer den veckan de var hos oss,att lägga sin semester helt efter de stora barnen så att vi aldrig fick någon tid med bara den " lilla" famlijen ( flexarbetstid ) ..... Det handlar INTE om att man inte "tycker om" sina bonus barn, att man är " egoistisk" det handlar om att vårda sin relation så att bonusbarnen inte måste vara med om ännu en seperation! Är det bara biobarn i en relation har man hunnit bygga upp en grund,en bas som ( förhoppningsvis) gör att man orkar de jobbig åren UTAN att behöva " barnfri tid" MEN när man kommer in i en famlij där det redan finns barn så har man inte den tiden att bygga den där grunden....framför allt inte om man som TS jobbar skift så att man inte har em/kvällar/helger lediga tillsammans vv!