Varför kan inte skilda personer förstå att, om de ska slippa en separation till, så måste de även vårda förhållandet med sin nya partner. Annars kommer de en dag stå där ensam igen .... och ensam igen .... och ensam igen.
Självklart måste ert förhållande få vara i fokus emellanåt.
Du gör helt rätt att arbeta en vecka då, nej, din semester behöver inte gå till att umgås med hans barn. Den saken får han ta sin semester till (delvis).
Svårt det där med barn. Just maten är så körigt också. Mitt tips är i allt elände att bulla upp i frysen med lagad köttfärssås, pastagratänger, tacofärs, pizzabullar och underlätta den biten. Förbered sedan med spel, pyssel, puzzel, memory, playdolera, insektshåvar och sånt som kan underhålla barnen och få dom att samarbeta med varandra. Värt några hundra att köpa lite nya grejer som fångar deras intresse
Finns det ingen liten farmor eller nån som kan ha dom några dagar under era veckor. Du gör rätt som jobbar. Det är periodvis ett heltidsjobb att underhålla barn.
Så intressant, här är en man som vill tillbringa så mycket tid som möjligt med sina barn och prioriterar dem framför sambon. Han betraktas genast som en dålig partner som inte bryr sig om relationen och blir det separation är det hans fel.
Men om TS varit en man och skrivit likadant hade han blivit avrättad tvärt, en usling som bara tänker på sig själv och inte begriper att barn är det viktigaste i världen och i synnerhet viktigare än alla karlar. Han ska stötta och hjälpa mamman på alla sätt, annars kan han gå.
Jag kan tillägga att jag tycker att TS har rätt.
Men det hade TS haft även som man...
Men barnen är ju inte där på heltid, utan vv. Så det måste ju trots allt bli en hel del tid de får tillsammans utan barnen. Ts säger ju också att då har de det jättebra.
Att "sätta den andra föräldern på plats" är ett mycket populärt fenomen bland unga barnlösa bonusföräldrar som inte förstått att det är BARNET som står i centrum, inte föräldrarna.
Om man bryr sig om sitt barn så gör man inga som helst försök att sätta den andra föräldern på plats. Man kämpar sig blå för att ha ett så smärtfritt förhållande som möjligt med den andra föräldern eftersom den som betalar det högsta priset för alla bråk är barnet. Den förälder som bryr sig mest om barnet är alltid den som får ta det tyngsta lasset, oavsett om det är mamman eller pappan, och SÄRSKILT i de fall när den ena föräldern sätter sig själv först kan det innebära en del tvära kast.
Därmed inte sagt att man ska acceptera dåliga scheman som inte håller, men man protesterar inte mot ett brutet schema genom att "sätta någon på plats", man försöker så smidigt som möjligt föreslå en förändring till nästa år för att det inte ska bli tokigt igen.
Varför kan inte hans föräldrar ha barnen så ni kommer iväg på er resa? Lever dom inte längre?
Viskar lite tyst nu, eftersom jag vet att alla med lite för mycket ego kommer hoppa på mig med högafflar och baseballträn nu... Men...
Skaffar man sig en ny sambo med barn sedan tidigare så ska du vara lika mycket mamma för barnen som den riktiga mamman är. Är själv skilsmässobarn, där varken min biologiska ELLER min "plastpappa" brydde sig om mig. Fick förödande konsekvenser långt upp i vuxen ålder, kan jag lova. Jobbar fortfarande på att bli av med mina problem relaterat till att ingen tog mig till sig.
Barn plockar snabbt upp om du inte uppskattar deras närvaro. Det gör riktigt ont. Kan du inte hantera barn så ska du inte skaffa dig en man med barn. Jag håller således inte med folk som menar att du borde kunna kräva ensamtid just här. Barn, djur osv är ansvar, kan man inte ta det, eller vill kunna leva ett fritt liv, så innebär det att man inte kan ha barn, djur eller annat. Man kan inte ställa undan barn som en liten hobby åt sidan, man är huvudansvarig.
O M G !!!
Hade min man kommit hem och sagt något sådant hade han fått veta att vilka bråk han än haft med mamman till sitt ena barn så hade han fått uppleva sjudubbelt värre med mig!
Han hade raskt fått se sig om efter någon annanstans att bo för hos mig hade han inte blivit kvar iaf! (Vi bor dock i en bostad som står på mig och jag har större behov av den än vad han har) Jag hade krävt att han ordnat en resa för mig den veckan och när jag kom hem skulle han varit ute ur min bostad. PUNKT! Jäklars vad förbannad jag hade blivit och då tycker jag inte hans barn är ett dugg jobbig!
Ja, TS tex har en man som fixar det att vara förälder.
I
Lekpappa? Oj, så fördomsfullt det låter!
Verkar ju som att han klarar dem alldeles galant själv, för när TS backat från saker som hon tidigare av eget val hjälpt till med så fixar han det. Att hon ska ha dem sista veckan på semestern handlade ju om att de gemensamt prioriterat att spara pengar för att resa istället för att ha barnomsorg ordnad.
Men, tur för barnen att deras pappa i alla fall ser till att de får känna sig trygga med att han inte skulle lämna dem på gatan. För vad kan han annars göra som situationen nu ser ut?
När han insåg att exet inte gav med sig om längden på sin resa försökte nog han också komma på vem han kunde fråga om barnvakt, men TS själv har berättat att det inte finns någon som skulle kunna ta barnen en vecka. Det är lätt att säga att han skulle prioriterat TS men vad skulle resultatet ha varit för barnen då? De kan ju inte direkt vara ensamma medan båda föräldrarna reser.
Ja, tråkigt om det blir ytterligare en separation, men barnen klarar nog det bättre än att placeras i jourhem av socialen för att båda deras föräldrar prioriterade "egentid" framför att se till barnens basbehov.
.