Måste man gilla bonus för att förhållandet ska funka?

Tro fan att du känner motvilja för barnet när din egoistsambo kräver att du ska ta mer ansvar än han för ett diagnosbarn som inte ens är ditt!! Låt han och mamman ta hand om sitt barn! Du har inga skyldigheter!

Du ska säga som du känner. Att du faktiskt inte vill ta så mycket ansvar som han vill att du gör. Att det är hans barn och att du, även om du absolut vill fungera som en familj, inte är bonusens mamma och inte kan förväntas ta den rollen. Ni är en familj, men ni är inte en kärnfamilj. Familjer ser ut på olika sätt och fungerar olika. Säg att såväl du personligen som din och bonusens relation skulle må enormt mycket bättre om du inte kände ett tvång att vara lika mycket förälder som din man är. Självklart "kan" du inte säga att du ogillar hans barn (det leder inte till nåt bra), däremot kan du påpeka att du ofta känner irritation mot barnet och att det högst sannolikt beror på att du känner dig tvingad att göra så pass mycket som du gör. Att du gör det av plikt och dåligt samvete, inte för att du VILL göra det. Och att det är orättvist mot både bonus och dig.

Till exempel.

Kom ihåg att du och ditt mående, och hur du trivs i er familj, är precis lika viktigt som din mans eller bonusens.

Först av allt: 6-åringar är skitjobbiga! Jag har 2 egna barn och en bonus och när de var i 6-årsåldern ville jag sälja dom på Blocket;)
Jag tror inte att det är barnet eller dig det är fel på utan din sambo. Du känner dig pressad att älska barnet och att du måste göra saker med barnet, därav mår du dåligt och om barnet inte fanns så skulle du må bättre, detta leder till att du inte tycker om barnet. Enkel psykologi:)
Vad du ska säga till din sambo: Du ska INTE säga att du inte gillar barnet. Då slår han bakut, det gör alla föräldrar . Du ska säga att du känner dig pressad av honom, att du mår dåligt över det. Du ska säga att du faktiskt inte har något ansvar för barnet utan bara ska finnas i barnets liv som en extra vuxen . Du ska rada upp allt som du faktiskt redan gör för barnet , att du inte vill åka till simhallen ( men säg inte den riktiga anledningen) . Säg att du gör extragrejer med barnet om du VILL. Sen ska ni inte aktivera barnet hela tiden, det leder också till att du blir irriterad på honom, han är 6 år, han kan leka själv ibland.
Jag har som sagt själv en bonus, jag råkar gilla min:) Men jag har aldrig gjort saker med honom som jag inte vill göra. Tråkiga saker som läxor och allmänt tjat får hans pappa sköta . Pappan har aldrig protesterat mot detta utan vet att han har det största ansvaret för sitt barn. Hoppas jag har hjälpt dig lite:) . Lycka till!

Typ hej då? Funkar det inte så funkar det inte. 

Han kanske gör saker men han ger dig dåligt samvete för att du inte vill vara en förälder när du inte är en förälder...

Jag älskar bara mina egna barn. Att tänka att man ska "älska" ett bonusbarn känner jag som smått orimligt för de flesta. Jag skulle aldrig kunna känna så. Sympati, värme och en viss ömhet men ALDRIG kärlek.

Detta är nog första tråden på länge där man inte känner sig som världens sämsta människa för att man inte älskar sin bonus.. Rätt så skönt att läsa era inlägg!

Om jag får ställa en fråga:

Min sambo har skällt mycket på mig tidigare för att jag inte ställt upp och tagit hand om han barn när de varit sjuka, magsjuka t.ex så att han har kunnat fara på viktiga möten.

Jag som lider av Emetofobi och stark ångest har ibland tagit mina barn och åkt härifrån för att vi inte alla ska bli dåliga (5st).

Då har jag satt honom i "skiten" för att man ska ställa upp för varann.. Han har alltså behövt vabba för att jag inte varit hemma för att ta han om hans sjuka barn.. Har känt mig som världens svikare för att jag inte resonerar så.. Är mitt barn sjuk så är det mitt ansvar.. Speciellt om hen kräks.. Då är det faan jag som får vabba..

Är det fel på mitt tänk?

Han har även varit på mig tidigare om andra saker också..

Nej du tänker inte fel.... Va fan.. VEM vill vara hemma med kräkande barn... Det är man bara när man måste dvs med sina egna... Hade det varit viktiga möten och typ feber så hade jag ställt upp om det funkade för mitt jobb men aldrig, never, ever vid magsjuka...

Ja fast vi är ju en familj ändå även om du inte tar samma ansvar som han för hans barn.... Han har lite rosafärgade glasögon om hur livet ska vara tycker jag frågan är väl hur han skulle gjort om det varit tvärtom, Har han funderat på det. .. Ni kanske ska prova familjerådgivning så ni får hjälp att prata om det... Har själv funderat över det med sambon för det är lättare att prata samlat då när man har någon som kan vägleda en lite

Så länge han är frisk tycker jag du gör rätt. Då ska han vabba.