Biomamman gick i taket, ge mig hopp.

Mamman bor ju dock i en hyfsat billig tvåa men får inte ihop tillräckligt med jobb då hon bara rings in vid behov där hon är nu. Det är väl lite därför hon vill flytta också, dels för att få ihop ekonomin tillsammans med sin nye, dels för att få hela barnbidraget och dels för att min kille ska behöva betala fullt underhåll om han inte kan ha dem varannan vecka. Just denna biten är min kille förkrossad och skitförbannad över. 

Han betalar alltså inga jättestora summor varje månad. Men ibland behöver hon hjälp med blöjor, mat, kläder o.s.v. Det är ju ändå till barnet så att han får en dräglig tillvaro. Och jag tycker det är fint av honom och helt okej. 

Vår ekonomi är ju bra ändå och jag skulle gjort likadant för mina barn om det behövdes. De älskar ju sin pappa och behöver honom. 

Jag är mest orolig över att hon ska börja baktala mig inför barnet och att barnet inte kommer vilja komma hit pga mamman. Barnet är som sagt fortfarande väldigt litet och än så länge fungerar det jättebra mellan oss. Men tänk om han känner sig skuldmedveten och känner att han måste stötta mamma senare? Jag är rädd att hon ska börja trakassera mig och min kille, det snackas redan otroligt mycket om mig som inte är sant. Enligt henne lider jag av det ena och det andra, är alkoholist (dricker inte ens alkohol) o.s.v. Min kille bryr sig inte om sitt barn med mera....