Fast det är kanske så att du får hjälpa till med att se till att det "stora" sakerna händer så att det sen kan hjälpa dem prata om de "små" sakerna. Hjälpa dem att uppleva saker tillsammans så att de får en gemensam plattsform att prata om, gemensamma upplevelser.
Be någon vara barnvakt och åk alla tre på nåt som passar elvaåringen, som bowling eller laserdome? Då behöver ni inte dela upp er.
Jag tror dock precis som Brumma att du bitit dig lite i svansen när du så tydligt gått in och gett din sambo restriktioner i hans relation till ditt barn. Man närmar sig inte någon man inte får komma nära.
Man kan bowla flera gånger så kan lillen vara med nån annan gång, eller hur? Att du tycker det är trist får du väl sätta dig över? Eller är det bara sambon som har krav på sig att lösa det här?
Jag menar inte heller att en nära relation innebär att man går in och tillrättavisar, men du har tydligt satt en gräns för var din sambos mandat tar slut när det gäller ditt barn, och det kan nog kännas lite fjärmande. När det gäller spilld mjölk på bordet tolkar jag det också att ni har olika regler - din sambo tycker att man torkar upp själv om man är 11, och du torkar upp det ändå för lillen spiller så mycket så det spelar ingen roll. Det är kanske nåt ni vuxna måste sätta er ner och prata om, vilka gemensamma regler gäller för era barn?
När jag träffade min man så hade vi tillsammans tre barn -15, 13 och 5 år. Så snacka om ålderskillnader.
Vi gjorde en massa saker tillsammans det första året som funkade för alla barnen. I princip gjorde vi något varje helg. Och delade inte upp oss den dagen. Det går, men man får anstränga sig lite. Vi gjorde det till en grej att testa alla äventyrsbad (och betygsätta dem) som fanns runt om vår stad. Det var en hel del visade det sig. Vi var på zoo, museum, cafeer etc etc. Det är inte så svårt att komma familjeaktiviteter som alla kan vara med på. Och är ert yngsta barn en anledning till att det inte funkar med den äldre, så desto större anledning att göra saker utan den yngsta emellanåt.