Förstör jag för pappan och barnen?

Vad får du det från att vandrarhem kostar 150 kr natten? Möjligen utomlands. Det kostar snarare runt 400 - 700 kr natten om man utgår från exempelvis Stockholm och Linköping (tittade nyss). Med andra ord skulle 14 dagar i månaden kosta runt 6000 - 10 000 kr beroende på ort. En stor summa som ts och mannen i så fall skulle dela på tycker jag.

Nu såg jag att utgångspunkten var Stockholm. Ja då kostar det ju 10 000 kr i månaden att bo på vandrarhem varannan vecka, vilket jag såg att du ts redan konstaterat. Möjligen ett alternativ en gång i veckan?

Tycker att ni som beskyller ts för att vara en dålig mamma och person lägger ner! Kom istället med konstruktiva och realistiska förslag på lösningar, inte på fantasilösningar som att man bor för 150 kr natten i Stockholm. Det kostar det möjligtvis i en sovsal på en småort i Sverige.

Tycker ni verkligen det är rimligt att ts ska flacka runt hos olika vänner varannan vecka på obestämd tid? De flesta i Stockholm bor litet så inte så lätt att inhysa vänner mer kontinuerligt utan att det blir kaotiskt. De flesta vännerna kommer tröttna på detta rätt snart ( bor inte själv där men har vänner som gör). Eller att hon ska ta in på natthärbärgen i mån av plats? Hur ska hon då klara av att sköta arbetet och vara en bra mamma?

Tycker ts kommit med bra och konstruktiva lösningar. Som möjligen kan komplettera med en natt i veckan på vandrarhem.

Återigen, det är en fantasilösning att tro att det på kort tid går att hitta en 1a i Stockholm före att mannen hittar en större lägenhet åt sig. Smålägenheter är ju det som oftast är svårast att hitta lediga i de flesta städer, men särskilt i Stockholm. Dessutom får man ofta betala en större summa för kontrakt (svart under bordet).

Många tar dessutom idag extremt mycket betalt även för att hyra ut ett rum. Detta sedan de ändrade reglerna för några år sedan om att det inte finns några gränser för hur mycket betalt man kan ta för ett rum. Dvs att ta 12000 kr i månaden för ett rum är idag helt ok. Ni som kommer med era "lösningar" verkar ju ha liten kunskap om hur det ser ut idag.

Är väl väldigt vanligt att det bara är en i relationen som har släkt omkring sig. Så har det varit för mig och många jag känner. Särskilt om man bor i större städer som ts eller om man som jag bott i olika delar av Sverige. Ens nätverk blir utspritt.

Alla mina nära vänner bor därför 15-30 mil bort, så skulle jag och min man gå skilda vägar skulle jag absolut inte veta vem jag skulle kontakta om boende. Hade nog fått bli en efterlysning på Facebook och hoppas att någon eller några ställer upp även om man bara är ytligt bekanta.

Men att erbjuda en del av sin lägenhet till en person är ju oftast sådant som bara släkt och riktigt nära vänner ställer upp på någon längre tid.

Känns som att ni som går så hårt åt ts och pratar om krossade hjärtan och annat är bittra på något sätt. Ni utmålas ts som en skurk för att ha avslutat en relation där de inte kunde gå vidare. Hon har inte varit otrogen eller på annat sätt betett sig grymt svinaktigt.

Har ni själva en besvikelse bakom er eller varför annars denna hårda ton mot ts?