Varför är inte folk ärliga nu för tiden med hur mycket dom pluggade per vecka i snitt?

Som många andra redan skrivit, det beror på vilken skola och utbildning man går. Jag gick en ingenjörsutbildnings första 1,5 år. De två första terminerna var det föreläsningar, labbar och obligatoriska övningar varje dag 8-17 plus egna studier på den egna kammaren efter det. Sedan bytte jag inriktning och högskola och samma sak där. Fjärde och femte terminen var det lite lugnare men sjätte så blev det återigen sjukt mycket att göra och dagarna blev långa. Sedan så läste jag en termin med socionomer samtidigt som jag jobbade heltid. Nu var det i och för sig distans men ändå hade jag gott om tid till fritidsintressen.

Så vissa ämnen kan man enkelt läsa effektivt, andra ämnen är det inte bara att skumma sug igenom och tro att man klarar det, som tex lite svårare matematik som linjär algebra och analytisk matematik på ingenjörsnivå. När jag pluggade till ingenjörs så visst fanns det de som jobbade vid sidan om, men det var också de som körde på flest tentor.

Jag har inte påstått att det inte pågår ett förfall vad det gäller barn och vuxnas kunskaper och skolans förmåga att lära ut. För det gör det. Ta bara när jag läste analytisk matematik. Av bortåt 200 studenter klarade 3 tentan på första försöket. Tre år senare hade dock de flesta klarat det, men först efter några försök. Tentorna var inte lättare, de som gick första året klarade sig inte.

Däremot så kan man i ditt tidigare inlägg, som jag också citerade, få uppfattningen att ALLA högskole- och universitetsutbildningar har låg nivå och att det inte krävs många timmars studier för att klara sig igenom. Det var det jag argumenterade emot, och det är även där jag tog mitt anonyma alias "Beror på". Mitt exempel är de utbildningar jag har gått, dvs ingenjör där det inte är så lätt att glida sig igenom vs en mer "läsautbildning" där man kan läsa sig till allting och med sunt förnuft så klarar man sig på bara några timmars studie i veckan