Kvinnor ofredas sexuellt i Kalmar, är jag en hemsk människa om jag inte bryr mig?

Nej, det fanns inget överslätande i den texten.

Däremot finns det väldigt mycket av kvinnoförakt i TS inlägg, exempelvis:

"Europas och Sveriges kvinnor fick rösträtt, de fick ett val och nu har de kollektivt valt att avskaffa sin egen frihet eftersom de uppenbarligen är obekväma med den"

Eller uttryckt på ett annat sätt: Kvinnor förstår inte sitt eget bästa och värjer sig mod de nationella krafter som vill skydda dem mot invandrare

Fast det blir hyckleri när FI i detta avseende bedriver en politik som leder till inskränkningar i rörelsefriheten.

Precis!

De får skylla sig själva eftersom de inte uppfört sig som SD-klanen föreskriver.

Herregud! De här tomtarna upphör aldrig att förvåna.

Hur? De förespråkar öppna gränser. En politik som utmynnat i händelserna vi sett i Tyskland och Sverige. För du tror väl inte att det är en slump att just dessa två länder som fram tills i höstas tog varje chans att skryta över hur många flyktingar de tagit emot.

Värt att notera är att FI kraftigt kritiserat den nya tuffare flyktingpolitiken.

Måste ni två alltid försöka flytta fokus så att varenda tråd skall handla om SD?

Det var säkerligen några tusen sdare som har använt skokräm i kamouflage syfte för att sedan åka eu runt för att våldta och terrorisera oskyldiga vita kvinnor, allt i syfte för att skapa propaganda.

 

Look, du måste sätta saker och ting i en kontext. Sanningen är den att det som skedde i Köln är unikt och mig veterligen har vi aldrig beskådat en liknande händelse av samma magnitud i Europa - åtminstone under fredstid. Det faktum att män våldtar är ingen nyhet, utan nyheten är den att flera kvinnor blivit antastade av ett tiotal invandrare. 

Att då börja svamla om att svenska män också våldtar, är att släta över det unika i sammanhanget och det direkt oärligt mot de som är oroade och direkt utsatta. Finns ingen kompetent nyhesredaktör som gör en annan bedömning, om vi ska förbise den journalistiska gärningen som är etablerad. Det vore som att jag skulle börja svamla om att barn även blir våldtagna inom Islam, i samband med att Boston Globe kunde avslöja att fem katolska präster begått övergrepp på flera barn under flera års tid. Det var de facto många katoliker som ville skylla ifrån sig och flytta fokus från den groteska epidemi som fanns i kyrkan, vilket de också kritiserades för. 

Det är precis samma prioritering FI gör med sin debattartikel.

Sedan innehåller artikeln en massa faktafel, och de reflekterar inte kring vilka män som gör vad. Det är en tröttsam debatt, men du kan inte recensera män som en och samma grupp  om din målsättning är att minimera de reella skadorna på samhällets invånare. Faktum är att vissa grupper våldtar mer än andra. I Sverige finner vi en överepresentation av våldtäkter utförda av invandrare. Det är verkligheten. Jag är inget fan av denna verklighet, men det är vad vi har att förhålla oss till. Varför kan ingen vara ärlig? 

Det är även rätt paradoxalt att faktiskt inte göra skillnader på män från olika kulturer i frågan om våldtäkter, eftersom vad de indirekt säger är att feminismen är och har varit totalt verkninglös de senaste hundra åren.

Allt jag säger är ... låt oss ha en ärlig debatt! 

Det finns ett flertal högt uppsatta poliser som talar om en ny typ av sexbrott som vi inte sett tidigare. Att du slätar över det faktum ligger i linje med det övriga feministiska etablissemanget. Man vill inte se problem då dogmen om mångkultur och öppna gränser uppenbarligen är viktigare än allt annat, inkl kvinnors säkerhet och rörelsefrihet.

Jag har tidigare påtalat ointresset bland det feministiska etablissemanget för utsatta kvinnor och de senaste dagarna har det blivit helt uppenbart att så är fallet. Bland annat har det nu framkommit att svenska medier negligierade ett liknande massövergrepp mitt i centrala Stockholm under sommaren 2015.

mobil.dn.se/nyheter/varlden/kvinnors-ratt-att-festa-sakert-kan-inte-offras/

Polisen i flera länder pratar om en ny form av kriminalitet som vi inte sett tidigare i västvärlden. Så ja, att påstå att att detta är något som vi haft i västerländsk kultur är felaktigt.

"He (polischefen) called it "a completely new dimension of crime"

www.bbc.com/news/world-europe-35239503

Trots det går ett flertal ledande feminister som Gudrun Schyman och Hanna Fahl ut och påstår att detta inte har något med kultur eller etnicitet att göra.

Att man slätar över dels omfattningen, dels typen av brott och dels skillnaden i kultur är definitivt att släta över det hela. Man vill inte röra vid orsakerna utan maler på med samma trötta uttalanden om patriarkat.

Det är ingen som påstår att vi inte har långtgående problem med sexualbrott i detta land, utförda av svenska män. 

Men du måste förstå att det unika i sammanhanget är den stora volymen under ett och samma tillfälle.

Det känns dock lite underligt, att diskussioner som vaknar i en direkt kronologisk koppling till en händelse - inte fokuserar på just händelsen, utan på helt andra händelser. Varför finns det ett behov för diverse krönikörer och skribenter att göra så? - undrar nog många.

Det ena fokuset utesluter såklart inte det andra men när det ena tas upp som "i munnen" på det andra och så att flera får känslan av "istället för" - så kanske det kan ligga någonting i det; i ett land där stora fackeltåg mot rasism startas när egentliga offer och brottsdåd borde uppmärksammas, i ett land där rättsväsendet ser mellan fingrarna för att inte ge Sverigedemokraterna vatten på sin kvar, i ett land där nättidningar dämpar ner nyhetsteckningen vid allvarliga bombattentat när misstankar rör sig åt ett visst håll och så vidare.

Vi gör olika bedömingar helt enkelt, varav jag gör den rätta bedömingen. Om jag hade skrivit en krönika efter attacken på Utöya, där jag beskriver att vi också måste komma ihåg att muslimer utför terrorattacker, vore det då en bra text? Är inte det att skifta fokus från den aktuella terrorattacken? Det är precis samma princip. I detta fall, talar vi även om något som svenska män aldrig juridiskt fällts för d.v.s där hundratals män misstänks för sexualbrott under ett och samma tillfälle. Det är något helt nytt för västvärlden. Alla förtrycker vi kvinnor, men det är som att prata om ett enskilt dråp i samband med en planerad terrorattack. Strukturen och mekaniken bakom är två helt skilda saker som kräver två skilda debatter. 

Vi kan fokusera på svenska mäns förtryck av svenska kvinnor i denna tråd, om ni vill. Men jag förväntar mig mer av dem som skriver debattartiklar med utgång i det som skedde i Köln. 

Ja, lite, då det handlar om två skilda fenomen som direkt eller indirekt jämförs med varandra och i ett nyhetssammanhang som enbart berör det ena fenomenet.

Förklara behovet av att ha med ett skilt fenomen i samband med händelsen i Köln.

Låt oss säga att chockerande många konstsimmare gör ett synkroniserat och storartat uppträdande som får nyhetsteckning; hur relevant känns det att nämna att det finns duktiga konstsimmare överallt i världen/Sverige, i det reportagesammanhanget och på ett motsvarande vis?

Följdfråga; anser du att ett sådant repotage - om det specifikt tar upp Sveriges konstsimmare på ett motsvarande vis - försöker lyfta fram svenskt konstsim och lägga fokus på det i repotagesammanhanget?

En till följdfråga; om journalistkåren som författade ovanstående repotage (med motsvarande fokus på svenskt konstsim) vore allmänt kända för att ta upp svenskt konstsim så fort andra nationer lyckas göra bravader i konstsimsvärlden - hade du fått känslan av att de kanske har ett motiv och kanske är lite väl intresserad utav just svenskt konstsim?

Om svaret är ja på ovanstående fråga; vad tror du dessa journalister har för motiv och intresse med att ta upp svenskt konstsim på ett sådant vis?

Här kan vi manipulera lite ur en tidigare länk här i tråden, bara får att göra en konkret reflektion:

"Svenska konstsimmare är lika bra

Suveräna konstsimmare är inte reserverat åt andra länder. Jag är svensk och har sedan decennier fått lära mig att simma i grupp.

Konstsimmare får stående ovationer i Köln i Tyskland. De blir firade på allmän plats som om det våre nyårsafton och gatlopp.

Detta trots att de inte är ett erkänt konstsimmarlag. Men den ovetande publiken får syre och tar täten i ett arrangemang som faktiskt berör en konstvärld. De ventiler sin beundran. Specifikt om konstimmare från länderna X, Y och Z.

På sociala medier delas hyllande inlägg med vittnesskildringar från dessa ståt och ståhej medan svensk syn på konstsimning handlar om utbildning och diciplin.

Som svensk konstsimmare reagerar jag mot den självgoda uppfattningen som uppstått.

Svenska konstsimmare som utan att blygas kan berätta om vi har det här som specialintresse. För att vi är flitiga och målmedvetna.

Svenska konstsimmare som andra säger att de önskar att de vore ? som inte backar för något och dessutom följer regler. Och så finns det en del som blir upprörda när jag säger ifrån. Eftersom de själva tycker att de kan få göra som de vill. Och så det obligatoriska ?Vi är visst konstsimmare! Åk tillbaka till Sverige!?.

Jag förvånas över hur blind världen har blivit för svenskt konstsim. Klarar vi verkligen inte av att vara mer sofistikerade än så här och låta fler parametrar än en (det flashiga) belysas åt gången? Vad hände med förra sommarens svenska konstsimsbravad? Vad hände med hyllningen av landslaget som tog sig igenom OS utan en enda anmräkning på programmet? Vad hände med alla uppmuntrande ord när Sveriges landslag har gjort bra ifrån sig?

Vi behöver verkligen lyfta konstsimningen i Sverige.

[Bla, bla, bla.. och så vidare.]

Ja, just det. Simmarna i Köln var ändå riktigt bra!"

tinyurl.com/jbzoysw

Ok. Jag tycker iallafall att det framgår jämförelser redan i rubriken "Svenska män har inte bättre kvinnosyn" samt på ett ställe till och indirekt på några andra. Skenet som rubriken kastar gör även att jag uppfattar hela artikeln som en jämförelse per se, även om enbart den ena eller den andra parten nämns i textpassagernas specifika sammanhang - det är dock inget konkret exempel att ta upp men så uppfattar iallafall jag det.

Personligen så är jag inte oroad för att det kommer hit människor ifrån andra kulturer i sig. För även om deras kvinnosyn kan skilja sig ifrån vår västerländska (och då menar jag inte något automatiskt negativt eller relativt negativt, med den saken) så tror jag att det likväl skulle handla om, mer eller mindre, marginella skillnader, i den stora bilden. Jag är snarare orolig för att vi har släppt in väldigt många människor som vi inte vet någonting om och som vi först om ungefär två år i Migrationsverkets belamrade och ineffektiva system, har en bättre bild utav, samt - enligt myndigheters egna rapporter - har låtit ungefär lika många (men totalt okända) människor få vandra helt spårlöst i landet.

Jag personligen är alltså inte nämnvärt orolig för allmänt främmande kulturer, utan jag är snarare orolig för direkt onda uppsåt och att de kan ha riktats mot Sverige - medan regeringen har hanterat den här flyktingkrisen på ett helt okontrollerat vis, fram tills relativt nyligen (och när de i min mening har fått göra på tok för snäva val som konsekvens, sett till alternativen).

Rent empatiskt så fungerar jag inte heller som så att jag jämrar mig mer över drabbade kvinnor i Sverige än i exempelvis Köln eller Syrien. Det är bara olika avstånd rent geografiskt, till exakt samma lidande.

"Faktum är att jag inte kan komma på någon annat fall av sexuella trakasserier som fått så stor uppmärksamhet i media."

Jag tror att det handlar om både brottens natur, att de upplevs som exotiska för oss - om det sedan beror på att identiska brott inte har fått tillräckligt med ljus tidigare eller ej, kan jag inte svara på - samt att gruppen förövare verkade (i vägande majoritet) vara just asylsökande eller illegala migranter (hur det ser ut med fördelningen numera har jag dock inte hunnit kolla upp än, kom ganska nyligen hem ifrån skolan och satte mig så gott som direkt framför Familjeliv - så såg iallafall nyheten ut när det begav sig).

I övrigt finner jag det inte konstigt att sexualbrott diskuteras mer brett vid sådana här händelser och större mediateckningar, reagerar bara på aktuella och dylika jämförelser och när de verkar komma som "i munnen" på det andra. Och jag vet inte när enskilda sexualbrottsoffer skulle få en sådan omfattande mediateckning.

"Jag undrar lite om du faktiskt läst debattartikeln och vad jag skrivit kring det? Eller om du numera rakt av sväljer det som skrivs av de medlemmar som smeker ditt ego ömmast?"

Eftersom du väljer att misstänkliggöra mig som person så vill jag se på vilka grunder du gör det. Kan du vara god och leva upp till den förfrågan?

Gick inte det heller. Älskar detta forum. 

Jag har länkat till den artikel som jag kände var ett relevant exempel på vad jag menar, som jag också länkade till i tidigare inlägg och som ursprungligen Konstatera länkade till. Det finns en diskussion och vilka källor man hänvisar till som stöd för sin sak, är naturligtvis fritt. Hur som helst så var missförstånd naturligtvis ingenting önskvärt. Tyckte att saken blev tydlig när jag både länkade och (om än gravt manipulerat) så gott som citerade ur artikeln tidigare. Aja, det är nog inte så myckrt värt att lägga något huvudbry på den saken, så kan det gå helt enkelt. Vad tyckte du dock om just den artikeln, i sammanhanget?

Jag gillar utan tvekan idén med att verka för attitydförändringar men är - relativt med många andra feminister - något sparsam med medlen. Statliga tvångsmedel och väldigt många former utav (dagens) propaganda går bort, för min del, men positiv stimulans och en fantastiskt mycket högre grad av transparens - ser jag väldigt gärna. Fick faktiskt en tanke utav frågan du ställde förut; varför inte tillägna en hel tidningssektion, lika självklar som sport- och nöjessektionen i etablerad tidningsmedia, åt just sexualbrottsrapporter och relevanta artiklar - och låta den täcka alla sorter av sexualbrottsformer och i verklighetstrogen offerfrekvens, det vill säga att de drabbade får verklighetstrogen mediaplats därefter? Något sådant skulle göra både problemet mer synligt och samtidigt ge läsaren en god känsla för utbredningen bland offergrupperna.

Jag känner tyvärr igen det beteendet men lyckligtvis inte i mig själv. Jag har daskat en kvinna i baken när jag var i ungefär 18-årsåldern - och jag har inget annat försvar för den saken mer än att det är enda exemplet på ett sådant beteende som jag bär på, allt som allt. Några repressalier blev det dock inte, mer än att det känns allmänt fånigt för egen del. Själv har jag dock fått flera nyp i baken och även skammgrepp. Ingen större skada skedd även om det är samma tråkiga mentalitet då. Funderingar om varför kvinnor verkar tendera att nypas istället för att daska, dyker dock upp, hmm.. Bekanta kvinnor - inte klasskamrater eller dylikt då utan som jag umgåtts lite med under någon period eller så - har dock daskat på ett smått obekvämt vis men det spelar nog inte i samma liga, som så och relativt till fallet främlingar.

Hur som helst en tråkig mentalitet och som tyvärr kan överspelas till allvarligare saker i vissa fall. Och att de fallen främst representeras utav män är givetvis ett problem för mig som man. Jag gör dock vad jag kan i vardagen för att inte fortsätta uppmuntra mentaliteten och att snäsa åt eller om så stira ner eller oskadliggöra svin (oavsett kön), är näst intill en ära. Är lite svår att ha att göra med, på det viset. Är dock inte den som delar ut slag nummer 41 i ordningen (om du undrar varför jag inte markerar på alla ställen som tänkas kan, i dessa forum). Väljer mina strider där, lika väl som jag väljer andra - alla strider tar tid och energi.

Och ja, jag kan utan problem meddela att jag spiller ur mig onödigt mycket ovan - enbart för att rentvå mig själv och ifrån skammen av diverse manskulturer i allmänhet. Kan både blöda (symboliskt) och blotta mig, för rätt sak. Inga problem.

Jag beklagar dina omständigheter men jag har inte så mycket med dem att göra. Valet att använda en trasig mobil var ditt och en omständighet som jag omöjligen kunnat veta om. Det gick även att efterfråga länken och jag hade föredragit att du gjort det, istället för att skuldbelägga mig för din vardag och dina val. Jag ansvarar nämligen inte för någotdera. Ansvarar dock för min "schysst":het som debattör och hade givetvis gett dig länken, om den hade efterfrågas. Aja.. beklagar omständigheterna, som sagt.

Diskussionen handlade om huruvida jämförelser gjordes samt vart fokuset låg. Annars så håller jag med om att artikeln har sina poänger. Det hade dock gått att skriva en helt separat artikel och nå exakt samma mål - alltså att belysa Sveriges situation - istället för att direkt inleda en artikel med rubriken "Svenska män är inte bättre" och hålla ton och resonemang därefter. Skribenten gör en snarlik fokusförflyttning som dessa "vissa" du nämner, fast grövre - då svenska män inte hade med händelsen i Köln att göra på något sätt eller vis, medan förrövarnas härkomst/religion iallafall är fakta som berör händelsen i Köln (vissa slutsatser kan dock och såklart diskuteras).

Jag anser inte att det är för tidigt, snarare för långt gånget. Det får dock göras bra och i skuggan av någonting annat är inte alltid det bästa - speciellt inte när saker jämförs med varandra alldeles kors och tvärs.

För artikeln i Metro tycker jag att samma sak som i stycket ovan kan appliceras även där, även om den var bättre formulerad och höll en mer generell ton till sin fördel.

Underkänner dock ingendera artikel i sig, som just artikel - utan ifrågasätter behovet och effektiviteten i att klumpa ihop saker huller om buller och i skuggan av någonting som, på flera ställen, är någonting helt annat.

Ja, mentaliteten att "Män får tåla." är djupt rotad och härstammar troligen ifrån att män har använts väldigt exklusivt som vapen i storskaliga krig och för en maktelits intressen.

Var inte förslaget om tidningssektioner värt att kommentera? Kopierar in det här så att du slipper leta;

" Fick faktiskt en tanke utav frågan du ställde förut; varför inte tillägna en hel tidningssektion, lika självklar som sport- och nöjessektionen i etablerad tidningsmedia, åt just sexualbrottsrapporter och relevanta artiklar - och låta den täcka alla sorter av sexualbrottsformer och i verklighetstrogen offerfrekvens, det vill säga att de drabbade får verklighetstrogen mediaplats därefter? Något sådant skulle göra både problemet mer synligt och samtidigt ge läsaren en god känsla för utbredningen bland offergrupperna."

Hehe.. delad olycka är mindre olycka!

Jo, Sverige har helt klart attitydföröndringar att jobba med. Några förslag på hur det kan göras?