anmäla skolsköterska

Tror inte att skolsköterskan och hela skolan har som mål att sätta dit er som du skrev. Vad har ni gjort för att följa upp handlingsplan, har ni varit på skolan om att ni vill ha info osv? Jag menar givetvis inte att skola har rätt eller att ni har rätt. Jag vetju såklart inte men jag tror inte att skolans mål är att vrida och vända på varje ord för att sätta dit föräldrar. De har anmälningsplikt, skola och sköterskan. Kanske de ser ngt som ni inte gör! Man blir ju lätt hemmablind när man kör på som vanligt. Om ni bemöter skolan med sur attityd och negativ energi så hjälper det inte. Har ni pratat med rektor och sköterskan? Suttit ner i lugn och ro och samtalat om vad de anser ligger till grund för anmälan?

... eller så har skolan gått på sin magkänsla, hamnat helt åt fanders, och försöker nu leta fakta som stämmer överens med magkänslan. Det är tyvärr så många människor funkar, även personal som borde veta bättre.

Att anmäla en skolsköterska för att hon har tillämpat sin anmälningsplikt är nog svårt. Om hon och klassläraren har den minsta lilla anledning till oro, så måste de göra en anmälan. Det är bättre att anmäla en gång för mycket än för lite, och om det inte är så att ni behöver stöd i ert föräldraskap eller liknande, så har ni ingenting att oroa er för. Inte annars heller, förresten, eftersom alla kan behöva extra hjälp ibland. Det kan ju faktiskt till och med vara så att socialen i sin utredning kommer fram till att bekymret är skolans, och därför gör upp en plan med skolan och er föräldrar, kring hur ni ska underlätta skolgången för ert barn.

För övrigt så undrar jag varför ni inte har bytt skola åt barnet om det är så att skolan inte har kunnat hjälpa till med de kränkningar och mobbing som ert barn utsätts för? Hur kan ni som föräldrar tillåta att det fortgår i flera år?

Tycker ni ska satsa på att få sonen att må bra istället för att slösa energi på att sätta dit någon.

Då är det väl kanske bra att det blivit en anmälan om han har ont i huvudet och magen? Jag menar om det beror på nånting som händer i skolan så har ni en grund att stå på när det kommer till soc, kräv att få hjälp av dom, dom kan skriva intyg av olika slag. Hade det gällt min son som far illa i skolan av olika anledningar så hade jag blivit glad om det uppmärksammades. Om skolan av någon anledning brister i sin omsorg gällande barnen så kommer det att komma fram. Och det här tycker jag låter som en bra start. Försök att se positivt på det här även om det är skit svårt. Båda vårdnadshavare kommer få möjlighet att berätta er syn på saken.

Om det skulle visa sig att skolan har fel som det låter på dig kommer soc att avskriva ärendet helt.

har ni varit i kontakt med skolsköterskan tidigare, känner ni henne sedan innan eller finns det någon bakomliggande anledning till att hon vill "sätta dit er"?? 

för det låter ju underligt att hon har som mål att ställa till bekymmer för er - förhoppningsvis beror anmälan på att hon har varit bekymrad för er son och då är det ju jättebra att en anmälan görs - finns det ingen anledning till oro som kommer ju inget mer att hända. 

I vilket intresse skulle en skolsköterska vilja " sätta dit" föräldrar? Jag tycker att det låter som om hon gjort sitt jobb då hon har anmälningsskyldighet om hon tror att ett barn mår dåligt p.g.a. hemförhållanden. Sen görs ju en utredning av soc om det förhåller sig så eller ej. Om problemet ligger i skolmiljön så har ni chansen att få stöd i det av dem. Det viktiga är väl ändå att ni får rätsida på varför barnet mår dåligt och hur han ska få hjälp att må bra, eller?

Hur gammal är sonen förresten? Nu kanske jag tolkar in helt fel när jag läser och du får rätta mig isåfall.

Du skriver att din son springer hos skolsyster ofta och detta sker ju på skoltid utan ditt vetande. Jag antar att han kommer hem sen och berättar för dig? Du får inte skuldbelägga honom för att det blivit en anmälan till soc. Han har gjort helt rätt som gått till skolsyster när han mått dåligt och det är inte hans fel att det blivit en anmälan.

Kan tänka mig att han hamnar i ett svårt läge och mår ännu mer dåligt då han hamnar i mitten av allting. Han har gått till skolsköterskan, han har pratat med skolsköterskan om hur han mår, skolsköterskan ställer följdfrågor, han svarar, det blir en anmälan till soc pga det han sagt, mamma och pappa är arga på skolan, och han har "gjort fel", om du förstår hur jag menar? Det är mycket möjligt att han tar på sig skulden för det som händer vilket han absolut inte ska göra.

Jag hoppas du inte tar illa upp av det här.

Ge din son en stor kram och tala om att du är stolt över honom :)

Så blev till exempel min syrra anmäld till soc av en skolsköterska för att hon har blöjor på sin sängvätande dotter. Blöjor som hon FÅTT utskrivna av sjukvården. Hur går det ihop sig? Bara för att dottern klagade till skolsköterskan för att hon fick ha dom.

Vilket märkligt nick. Alla myndighetspersoner är INTE likadana! Vad lär vi ungarna med ett sånt resonemang? Att alla myndigheter är farliga!

Men TS om du vet att ni inte har gjort någonting fel så kommer anmälan inte att leda någon vart. Det går inte att anmäla skolsyster för att hon har anmält er. Det enda jag kan komma på är att ni kan klaga till hennes chef då på hur hon jobbar.

Det blev fel. Skulle varit rubriken på inlägget

Skolsköterskan fick en oro efter att ha pratat med dottern. Vad har dottern sagt? Tror många skulle bli fundersamma om ett skolbarn säger att föräldern tvingar dem att ha blöjor. Visste skolsköterskan att hon var sängvätare, visste skolsköterskan att sjukvården skrev ut blöjorna? 

Sen kanske blöjor inte är det bästa alternativet för just den flickan. Kanske hade larmmatta, kissskydd och extra sängkläder varit ett bättre alternativ. Blöjor är ofta väldigt kränkande för större barn då det är nått som associeras med bebisar. 

Hon kunde ju ha frågat i alla fall

TS, du är inte ensam! Vår skola har orosanmält flera ensamstående mammor som varit ?besvärliga? och sökt hjälp för sina barn med funktionshinder. Bra och engagerade mammor, eftersom jag känner två av dem sen många år och umgåtts tillsammans med barnen. När skolan inte klarar att tillgodose barnens behov, det kan gälla dyslexi, autism eller adhd, försöker de peka på en svag förälder istället. I det ena fallet bad mamman skolan om kuratorstöd till dottern men blev nekad. Hon har lagt enorm energi på att få till barnens NPF-utredningar som skolan förhalat. Och så kom då en orosanmälan kring rena tramsigheter och tydligt hittepå (som

Nära vänner vet vi att hennes barn alltid har varma och rena kläder t ex). Min mamma har arbetat som stödfamilj och jag har flera vänner som jobbar inom socialtjänsten. Hade aldrig kunnat tro att ett fall skulle kunna skötas så illa som dessa båda! Flickan har t ex berättat för mig att skolsköterskan ställt ledande frågor med uppenbart syfte att få henne att ?säga nåt dåligt om mamma?. Båda dessa familjer har varit så hårt pressade och i ena fallet bytte man skola. Men Att byta skola i Sthlm är inte lätt då det inte finns skolplatser. Men ni som tror att en skolsköterska alltid har rent mjöl i påsen och barnens bästa i åtanke får nog tyvärr ta in att så inte alltid är fallet. Tror som någon skrev ovan att människan ?gått på magkänsla? eller snarare sina fördomar om ensamstående mammor och sedan, ingen desperation för att slippa stå med byxorna nere, försökt pressa fram och klippa ihop nåt slags underlag för denna anmälan. Kompletteringarna som skickades in till socialnämnden är nämligen än mer uppåt väggarna och hon ?gissar? tydligt olika scenarion utifrån skärvor av vad ett litet, autistiskt barn berättar under press. Den ena fördomen efter den andra målas upp trots att det inte finns någonting som tyder på att dessa saker skett eller uttalats. Tvärtom är somligt så knasigt att vi som känner de anmälda väl blir rejält upprörda. Lider så med denna mamma och har skrivit ett brev till socialtjänsten om de upplevelser jag har av att hon och hennes barn behandlats på ett annat sätt av personalen än jag och min man, helt utan grund. Det finns as i alla yrkeskategorier. Och fördomar växer till monster i myndighetshänder. Tyvärr lyssnade socialtjänsten på den galna skolsköterskan under en lång tid. Tills båda mammorna bad att få tala med deras chef. Men en av flickorna hann placeras i jourhem som gjorde henne illa under tiden! Och den andra familjen utsattes för en granskning i hemmet som pågick i månader. En granskning som slutligen kom fram till att allt såg bra ut. Vad kostar inte sånt skattebetalarna? När de istället kunde lägga pengarna på en kontaktfamilj någon helg då och då så dessa stackars trakasserade mammor fick vila lite. Nej, fy för alla dessa människor som tror att ?en anmälan i onödan inte gör skada?! Jag kan inte ens föreställa mig den press de levt under i månader och ena fallet, år, medan utredning och förhör pågick. Skäms åt alla som orosanmäler funktionnedsatta barns föräldrar istället för att ställa frågor om det som oroar, samt erkänna och stötta barnen! Anmälningarna har ökat med 50 procent under pandemin. När människor inte träffas och talar med varandra växer fördomarna. Något att fundera på. För alla. Men i synnerhet skolpersonal.

Skolsköterskan har skött sitt jobb och ni har ingen aning om hur de där samtalen gått till för ni var inte där. När det gäller nån slags anmälan mot hen har ni precis ingenting att komma med. Invänta soc utredning och försök bete er lite mer tillmötesgående än vad man kan inläsa i trådstarten, t ex genom att inte prata om anmälningar mot sköterskan och konspirationer gentemot er familj. Ta också till er att er son faktiskt kan må dåligt av hur ni har det hemma och att allt kanske inte beror på mobbningen på skolan. När det gäller den senare biten ska ni kontakta Skolinspektionen men det jag inte fattar är hur i h-vete ni har väntat med det här i flera år av kränkningar mot er son innan ni funderar på att ta det vidare.

Nu tror jag inte att hon är direkt ute efter er, vill tro att dom gör vad dom tror är bäst. Men påminner mig om en skolsjuksköterska jag hade på skolan, jag slutade att gå i 6an,mamma och pappa gjorde allt dom kunde för att få i väg mig till skolan varje dag, men sköterskan som åkte förbi vårat hus på morgonen påstod att det alltid vad mörkt, och på så vis försökte inte mamma och pappa tillräckligt så det var deras fel typ. Grejen är att man ser inte in till där köksbordet är från fönstret och på så vis ser man inte att det är tänt, och så hade vi aldrig alla lamporna tända på morgonen eftersom vi var nyvakna. Inte heller var jag det ända barnet som skulle till skolan. Så folk var vaken. Så dom kan ju ändå ha fel om man säger så. Och så trodde BUP att jag inte fick tillräckligt med stöd hemifrån och att mina föräldrar var inte villiga på nått vis. Och det är helt i motsatsen av vad som stämde.