Någon mer runt 30 som längtar efter sitt första plus?
Får jag vara med här? Jag är 29 och min sambo är 31. Vi har försökt bli gravida med vårt första barn sen i april i år.
Jag fick min mens igår och för första gången sen vi började försöka bröt jag ihop helt och allt kändes bara hopplöst.
Orsaken är dels mitt jobb..Jag jobbar heltid som flygvärdinna och älskar verkligen det. Men, det ställer till det som bara den nu när vi vill ha barn för jag är sällan hemma på rätt dagar, vilket leder till stress och oro...Det finns inget värre än att få positivt på äl stickan samma morgon som man gör sig färdig för att jobba över Atlanten till USA...
För att minska lite på stressen åkte vi nyligen till en privat fertilitetsklinik och kollade upp att allt är som det ska. 1500 kr senare fick vi veta att mina ägg var många och jätte fina, slemhinnorna såg bra ut och min sambo hade friska och snabba 50 milj. spermier/droppe (eller hur de nu räknar). Vi fick till och med se de på skärmen och ja, de var väldigt aktiva! En stor sten lossnade från mina axlar. Slutade dessutom med p-piller julen 2014 så alla hormoner är definitivt borta ur systemet.
Jag försöker tänka positivt men det känns som att jag aldrig kommer bli gravid pga mitt jobb...
Har regelbunden cykel och nästa äl blir 9 oktober. Vet inte om jag är hemma då (pga stand-by) men jag hoppas såklart på det och ska isåfall ge bisolvon en ärlig chans den här gången, hört så mycket bra om det.
Du behöver inte heller känna dig ensam om att bryta ihop har gjort de de senaste månaderna även fast jag vet att vi inte ens varit närheten att pricka ägglossningen.