Någon mer runt 30 som längtar efter sitt första plus?

Hej. Jag är 28, min man 29 (29 o 30 detta år). Vi började försöka förra året. Fick på första försöket. Slutade tyvärr med tidigt missfall när jag gått 5,5v. Tuff tid. Jag fick upp massa i vikt. Vi kollade upp mig. Allt är okej. Men pga vikten kan jag få svårt att bli gravid. Försöker gå ner samtidigt som vi vill ha ett plus nu...

Jag överanalyserar alla symptom och gissar. Jag hade trolig äl för en vecka sedan. Och fick en vecka efter äl "mensvärk". Jag har oregelbunden mens. Så jag vet inte om mensen är på gång nu eller om det finns något i magen. Hoppet finns. Men samtidigt har jag ju min övervikt och jag tror att jag fått mensvärk flera dagar före mensen förut.

Jobbigt när man inte vet vad man det är man känner i kroppen.

Jag känner mig stressad pga ålder att jag vill bli gravid innan jag blir äldre. (Hoppas ingen tar illa upp om er ålder, bara mina känslor över min ålder) . Säkert stress över min ålder mycket pga att syrran får sitt andra barn detta år-och hon blir 26.. Jag vet att man inte ska jämföra, de har varit ihop i flera år mer än oss. Men ändå. ... oj detta blev långt ????

(Tydligen blir smiley gubbar frågetecken istället.)

Jag har testat äl-stickor flera ggr. En gång i månaden ungefär, så blir det två streck. Men ena strecket är jättesvagt. Men det blir aldrig starkare än så. Och jag måste ju ha äl de gångerna. Eftersom jag blivit gravid förut.

Smulis: ja jobbigt när man inte vet vad det är kroppen känner. Det är ovissheten som är värst!

Cfmilla+smulis: ja det hjälper ju inte när man känner klockan ticka. Jag vill gärna ha tre barn också. Frågan är om jag " hinner" utan att ha jättetajt mellan barnen.

All stress får mig att äta choklad o skräpmat, och det gäller ju inte direkt. Förstår inte varför jag gör så mot mig själv när läkaren så åt mig två saker: om du får ner i vikt så kan du komma tillbaka så hjälper jag dig med hormonstimulerande -om du inte redan är gravid då! ! Din livmoder ser jättefin ut..

Smulis: jag gick ner nästan 3kg själv på en vecka. Aå jag KAN. Bara det att sen kryper suget och /eller hopplöshetskänslor och så äter jag skit igen. Fick nu upp två kg av de tre...

Mobilen ändrar vad jag skriver. ..

Smulis85: ja det skulle vara något! ????

Haft mesvärk typ fyra dagar i rad. Idag är jag lite öm. Men inga mer symptom. Grejen är att jag har väldigt oregelbunden mens så kan inte vara säker att hon är 27e.. Så svårt för mig att veta. Men om symptomen börjar avta är det kanske tecken på att mens är på g? Jag vet inte... Önskar att jag var regelbunden så jag visste säkert när jag "är sen "

Min mens kan hoppa över två tre månader. Sen vi började försöka har sen inte hoppat över så mycket (sen jag slutade med p-stav). Så jag har ordentligt oregelbundet ????. Men men... fördelen i att gå ett mf är ju att man åtminstone får veta att jag kan bli gravid. Då blev det dessutom på första försöket. Men nu får vi väl snällt vänta.

Smulis85: vi fick missfall i maj förra året. Efter sommaren gick jag upp 10kg pga hopplöshetskänsla. Vilket förskjutit våra möjligheter till att få barn. Så det blev liksom en ond cirkel på det hela. Om jag bara stannat i vikt så hade vi säkert haft bebis på g redan... det gör det hela ännu jobbigare. Och ännu svårare att låta bli skräp-konstigt nog.

Testade mig med såna "känsliga test" idag. Blev inget denna gång. Så får börja om igen. Hoppas på nästa eller om två månader då.

Smulis85: det känns ok. Jag vill nog gå ner ett par kilon innan iallafall. Maken och jag försöker se det positivt och går ut och dansar ikväll!

Ja det var roligt att få tänka på annat och bara ha kul!

Jag med. Socker sugen. Det är min värsta bov.. ska resa bort om tre veckor. Så sista rycket nu att försöka gå ner lite!!

Hej allihop!

Smulis85: Jag har hållt mig borta ett tag. Det blev lite för jobbigt. Att varje månad få samma symptom som vid graviditet, fast att det bara är pga äl, pms och sen mens. 

Vår bakgrund: Jag blev gravid på vårt första försök. Det var förra året. Det blev ett tidigt missfall. Väldigt tungt. Det tog lång tid innan jag mådde okej igen. Vi försökte direkt. Men jag blev så besviken av allt och gick upp i vikt. Försökte gå ner lite. Lyckades gå ner lite, men inte till samma vikt som när jag blev gravid. 

Vi trodde att vi skulle bli gravida igen åtminstone inom ett halvår, eftersom det gick på första försöket första gången. Men så blev det inte. Gick med i denna grupp, och blev glad för alla som lyckades bli gravida, men det blev för tuff påminnelse att vi inte blev med barn..

Jag räknade ut min äl då min mens blev mer och mer regelbunden. Så vi lyckades pricka in den. Denna gång lyckades vi! 12 april var senaste (första dagens) mensen. Och jag testade mig med clearblue veckoindikator redan den 11 maj. Den visar 1-2 veckor! (vilket innebär 3-4v enligt barnorske/läkarberäkning).

Så nu är vi såå glada, men samtidigt så rädda för kommande veckor. Önskar att man bara kunde spola fram till v.12. Vi är så nervösa. Det tog ganska exakt ett år. Kroppen behövde väl sin vila. Tyvärr var jag inte smart nog att försöka gå ner i vikt. Utan väger 3kg mer än första försöket.. Men men, hoppas att allt går bra ändå.

Tack Deni81, bara så orolig att det ska sluta i missfall. Det skulle verkligen krossa mig. Dessutom har min tre år yngre syster ett barn och andra påväg... Jätteglad för henne, men det är såå tufft att inte kunna glädjas fullt ut med henne, då vi även är bästa vänner.
Oj, du ser. Så olika vi kan vara. Jag kan gå upp ett eller två kilo utan att jag tycker att jag ätit annorlunda. Jag förstår att det kan vara problematiskt det också.
Försök att alltid ha grädde i maten, mycket sås m.m. allt sånt som man ska akta sig för, kan du ju njuta av :)