Underhållsstöd

[quote=75890254][quote-nick]Anonym (Xx) skrev 2015-10-18 09:54:37 följande:[/quote-nick]Varför kan du inte jobba heltid? Mediciner är väl gratis till barn numer? Varför inte köpa en begagnad cykel ist? Å varför ska han ta cykeln på sin försäkring det är väl du som äger den så att säga? Höjningen kommer han ju inte ifrån om ni tar d via FK men han har givetvis rätt å göra avdrag om han uppfyller avdragsregler. Du får underhåll + barnbidrag med höjning 2623:- vilket är rätt mycket pengar utan att du ens lagt en krona själv. han behöver inte betala mer om han inte vill. Har han villa å bil etc har han ju mer utgifter än dig och det räknas också in. Fickpengar behöver du väl inte skicka med. Fickpengar till vad? Isf måste du stämma honom i tingsrätten men det är heller ingen garanti, kan kosta mer än det smakar, men dom kommer räkna upp din lön till heltid om du självmant väljer att jobba mindre. Och som det verkar har han inte gjort avdrag innan trots han varit berättigad det. Kanske ska du försöka få vv ist eller att han blir bo-förälder ist om du inte har råd att ha barnet?[/

Det handlar inte om att jag inte har råd. Det handlar om att jag vill veta vad som gäller eftersom han hittat en anledning till att skapa nya intriger. Och förstås att komma undan så lindrigt som möjligt. Han skulle egentligen betalat underhåll redan tidigare. Jag har inga som helst problem i att han ska ha ersättning.

Att ha vv eller att han är boende förälder funkar inte. Dels har han flyttat 9 mil från oss, han vill inte ha barnet mer än han redan har (har varit i tingsrätten och det händer titt som tätt att umgänget ställs in), och dessvärre är pappan emotionellt instabil (vredesutbrott, psykisk misshandel och problem med att hålla sig till sanningen) så att han skulle vara boförälder är inte tänkbart.

Jag har valt att jobba deltid för att kunna umgås med mitt barn. Skulle jag jobba heltid skulle jag tre dagar i veckan hämta kl 18 och läggdags är kl 19. En dag i veckan jobbar jag så sent att jag måste ha barnvakt. Den tiden går inte heller att ändra på.

Mediciner är inte gratis, läkarvård är det däremot.

Ny cykel köpte jag för att det inte skilde mycket i pris mot begagnad och för att jag hade avsatt pengar till en cykel. När cykeln strax efter den blivit inhandlad blev stulen frågade jag pappan om han kunde ta det på sin försäkring då det även är hans barn och jag alldeles nyligen köpt den. Dessutom skulle han betala hälften eller mer om vi bara åkte tillsammans och köpte cykeln. Vilket jag vägrade då jag dels skulle få det emot mig vid ett annat tillfälle och dels pga den instabilitet han har.

Fickpengar vill jag minnas att jag läst jag måste skicka med. Kan ha fel.

Naturligtvis är det en del pengar jag får i bidrag för barnet, men det är inte gratis med barn heller.

Jag försörjer mig själv. Har aldrig ifrågasatt eller bett att han ska betala mer än det lagen säger. Jag har valt att vara med mitt barn, det bekostar ingen mer än jag. Jag ifrågasätter inte lagen om att han ska pengar av mig då han har sitt barn. Vet att det handlar om att skapa konflikt, då han är konfliktsökande.

Han krävde att vi tillsammans skulle åka och köpa cykeln. Jag valde att göra det själv pga att han är emotionellt stabil och att jag inte ville få det emot mig. Det handlade inte om att vi skulle mötas upp en kort sväng i vänskaplig anda och betala en cykel. Hans krav var att vi tillsammans skulle åka och köpa cykeln. Vad han skulle ha ut av mig i gengäld är jag inte säker på men han har tidigare tvingat mig till sex, han har ringt mig mitt i natten, kommit hem till mig och vägrat gå när jag bett honom och han har bankat på dörren under lång tid medans han utanför skrikit. Han har misshandlat mig psykiskt, även barnet. Han har angripit sig fysiskt på mig. Därav att jag inte ville åka och köpa cykel ihop med honom. Men vad din fråga har att göra med vad underhållet ska räcka till vet jag faktiskt inte.

Och ja, möjligt att mediciner för barn är gratis från årsskiftet. Men där är vi inte nu.

[quote=75893093][quote-nick]Anonym (sant) skrev 2015-10-18 20:55:07 följande:[/quote-nick]Men alltså, du kan arbeta heltid och har ett barn i skolåldern men du väljer att arbeta deltid och tycker att pappan är snål?

Som umgängesförälder behöver man inte hämta barnet för umgänge.

Om du har köpt cykeln så är det du som ska ha en försäkring på den... Att du vägrade låta honom åka med och välja ut cykel till barnet är ditt eget problem. Jag skulle inte heller slänga pengar till den andra föräldern men skulle utan problem kunna handla allt mitt barn behöver utan att gnälla.

Samhället och pappan står för ca 2600 kronor av barnets kostnader varje månad. Om du väljer att barnet ska kosta mer än 4100 kronor per månad så är det ditt eget val.[/

Inte i någon enda rad har jag skrivit att jag begär att pappan ska betala för att jag har valt att gå ner ett par timmar/vecka på jobbet för att mitt barn ska ha möjlighet att hinna med att träffa mig och inte enbart äta och sova direkt efter att blivit hämtad. Inte någonstans! Ni som läser det, VAR står det? Jag frågade om han kunde betala försäkringen på cykeln som blev stulen när den var ny. Thats it!

Han begärde inte att vi skulle mötas i affären. Vi skulle åka tillsammans i hans bil! Han tvingar sig på mig, han har perioder då han skickar uppåt 50 sms och ringer lika mycket. När vi möts har jag min pappa med. Men, detta är ett sidospår! Tråden handlar inte huruvida jag inte jobbar 100%, köper cykel eller vad jag betalar varje månad för mitt barn.

Jag har INGA problem att försörja mig och mitt barn. Jag har problem med att han vill skapa en konflikt med mig kring detta. Precis som med allt annat. Jag ville veta vad som gäller. Jag har inte klagat på att han har rätt att dra av då barnet är där. Han har däremot klagat på att betala 300kr mer till barnet varje månad. Trots att han har råd. Som sagt för att skapa konflikt.

Hade jag kunnat kommunicera med pappan hade jag mer än gärna gjort det. Önskar inget hellre än att vi hade kunnat vara goda vänner. Men det funkar inte, då han gör allt till en konflikt. Han kräver att vi ska vara kompisar, men då jag vid flertalet tillfällen försökt och det varje gång slutat på de sätt jag tidigare beskrivit så är det inte längre aktuellt. Det är inte ok att trakassera någon enbart för att man har ett barn ihop. Sista försöket då vi träffades urartade fullständigt. Han slog mig ihop med barnet på offentlig plats och vi fick hjälp av okända människor att fly.

Jag har varit sjukskriven och jag har gått på samtal på kvinnojour. Socialtjänsten erbjöd mig efter detta tillfälle ett jourboende.

Umgänge med barnet har han i den mån han vill. Han vill dock inte ha mer umgänge än det som är nu och tingsrätten påtalar att man inte kan tvinga honom till att vilja ha barnet.

Det är ett evigt malande om varför jag inte jobbar heltid och vad jag lägger pengarna på.

Dels är jag tvungen att bo någonstans när jag har barn. Måste anpassa bostaden efter att jag inte är ensam. Barnomsorg kostar och barnvakt då pappan inte vill ha barnet då jag jobbar sent kostar också pengar. Jag kräver ingenting av pappan. Frågade enbart om försäkringen. Jag går ca 1 ggr/mån tidigare från jobbet för att gå på samarbetssamtal på familjerätten. Vi har gått där i 1,5 år och vi står kvar på samma punkt. Trots att fam.rätten påpekat att han måste ta ett steg tillbaka, sluta med sina trakasserier blånekar han och säger att min mamma ringer och skickar massa sms. Vilket hon naturligtvis inte gör.

När vi levde tillsammans delade vi 50/50 på hyra, el osv, han köpte aldrig något till barnet. Den första tiden som sambo bodde han gratis hos mig, han sa att han inte hade råd med hyra. Visade sig senare att han hade pengar från husförsäljning och möbler. Under denna tid var jag också tvungen att betala bensinpengar om jag åkte med i bilen. Korta som långa resor. Blev han bjuden på middag eller fika hos någon var det så man fick skämmas då han hetsåt.

Han ville gifta sig, men det kom fram att det var för att han skulle få halva lägenheten utan att själv ha köpt den när vi skilde oss. När jag sen lämnade honom betalade han inget underhåll alls den första tiden, trots att han bodde gratis i en kompis lägenhet. Barnet ville han absolut inte träffa, om han nu skulle träffa barnet var det hos mig och då skulle han också sova över. I min säng, bredvid mig. Sa jag nej vägrade han träffa barnet alls.

Han ger bort presenter från andra och utger sig från att det är han som köpt dom. Jag skickar alltid med kläder till barnet och barnet har även fått med kläder som ska ligga där.