1:a IVF behandlingsstart oktober/november
Kass, sorry, Har du inte börjat så kan du absolut be om att få byta preparat! Bara be om ett nytt recept! :)
Jag tänkte mer att man nog inte kunde byta mitt i behandling. Ansluta lutinus och ta gelén istället. Sorry!
Med Planerad insättning menade jag återförandet av en av äggen som förhoppningvis är redo i morgon. :)
Man gör ju utplock av äggen, befruktat dem på utsidan och återför dem sedan befruktade i hopp om att dem ska fästa och fortsätta växa där inne. Hela processen med peogesteron är ju för att förbereda kroppen på att ta emot och påbörja graviditet!
Vi har varit med om en del bakslag och gått igenom: 3 st stimulerad inseminering med Gonal-F resultatraden = ingen graviditet
Sedan Totalt 3 IVF med äggplock;
1 IVF med Gonal-F | 6 ägg 0 återförda
1IVF med Menopur | 5 ägg varav 5 befruktade, blev 1 åter 1 frys - resultat "gravid v 5" men släppte.
1 FET (frozen embryo transfer) - blev inställt samma dag då vårt lilla 5 dagars embryo inte klarade upptining
Nu: IVF med menopur | 13 ägg > status i morgon
Du får väldigt gärna fråga om du vill.. . Eller bara dela erfarenheter. Jag svara eller ger råd om jag kan! :)
Det blir lätt en lite svängig resa då man mår högt och lågt i processen. Speciellt om den blir lite mer utdragen. Och det enda man vet är att man liksom inte kan ge upp. Och jag upplevde verkligen att det uppstår frågor emellan åt, då vården i bland är ganska rutinmässig. Samt emellanåt också ett stort behov av att ventilera med någon/några som genomgått/går samma sak. Man känner sig annars lätt väldigt ensam.
Då man, hur förstående och underbar partner man än har, som kvinna ÄR ensam om den kroppsliga delen, även i sitt förhållande. Har en underbar och enormt stöttande, förstående och öm partner. Man ibland kan man känns att maktlöshet och hopplösheten tar över. Då har jag känt att det varit skönt att dela det med någon som varit med om ungefär samma utmaning. Utomstående HAR svårt att förstå sorgen, oron, svängningarna, rädslan, hoppet, styrkan, drivet och den ev tomheten och besvikelserna. Framför allt bär man inte alltid är sig själv och helt rationell pågrund av det delikata läget, ämnet och hormonerna man tar.
Det kommer att gå prima din första gång, allt är värt det och drivet inuti en är en jäkel till motor och ett skydd starkare än något. Man kommer in i det och accepterar det!
Men jag har insett att man måste våga acceptera att det är svårt stt greppa hela den här karusellen och det man faktiskt, till viss dem "mot sin vilja", tvingas utsätta sig för. För hade man fått välja hade man dyrt köpt en plus-sticka på närmaste ställe!
Hur som! Det är mycket nytt. Man ska våga fråga om man vill veta. Att förstå varför och vad som sker har hjälpt mig! :)
Har ÄP imorgonbitti och börjar bli väldigt nervös. Känns som att jag kommer få lite sömn inatt :(
