Efter att ha försökt få barn i ca 1 1/2 år har vi precis genomgått en fertilitetsutredning. Vi fick då reda på att mannen har lågt antal spermier och därför kommer starta IVF. Väntar in min mens som ska komma nästa vecka sen startar vi vår första behandling. Nervöst och samtligt spännande!
Någon som är i liknande situation och vill dela tankar, fundering och hopp?
Va skönt att du har berättat! Det underlättar! Hos mig är det min chef och en kollega som vet. Jag jobbar på kontor så vi har ett pentry som vi äter lunch i tillsammans 
är dock ganska glad att jag har ett fritt jobb nu inte så mycket möten. Var chef för några månader sen och det hade blivit jobbigare om man skulle må illa och spy på möten med personalen. Och hitta på ursäkter att man ställer in nåt möte eller så....
Ja! Jättekonstigt. Jag har jättesvårt att sova också. Började innan vi plussade, om det nu är ett plus. Vi har inte litat riktigt på det vi gjorde. På torsdag gör vi ett nytt.
Mina kollegor är väl medvetna vad vi gått igenom. Har inte kunnat dölja mitt mående så bra. Jobbar med barn. Så jag äter tillsammans med barnen.
Vad jobbar du med? Jag försöker iaf träna minst 30 min :)
Vi som trodde att det skulle gå så bra... äggplocket gick jättebra, 7 av 8 ägg blev befruktade. När vi i söndags skulle åka tillbaka för att förhoppningsvis få tillbaka en blastocyst så ringer läkaren när vi nästan är framme för att meddela att det inte blir någon insättning :( Det fanns två ägg som kanske skulle gå att frysa men det visste som inte förrän dagen efter. Igår ringde dom och meddelade att inget av äggen gick att frysa. Jag blir gaaaalen... J*vla pisspotta rent utsagt. Så söndagen gick åt till att gråta, äta choklad och tycka synd om mig själv.
Har talat med läkaren igen (dom är ju helt FANTASTISKA måste jag tillägga) och hon tyckte också det var jättetråkigt men var väldigt positiv och menade att det nog säkert komma gå vägen tillslut. Så i feb gör vi ett nytt försök! Känns redan lite bättre faktiskt... Jag börjar få tillbaka min kropp igen om man ska säga nåt positivt om det hela. Magen börjar kännas plattare igen och träningslusten är tillbaka. Har ju kört nonstop denna hösten utan uppehåll med pergotime och två omgångar sprutbehandlingar så kroppen behöver nog vila och återhämta sig lite :)
Grattis till alla som har plussat, det är ju helt fantastiskt!
Trist att höra! J-a pisspotta är rätt ord! Håller tummarna för nästa omgång i februari!
Nu börjar det kännas läskigt, tidigare när lutinuset rann ut tänkte man bara, det är lutinuset. Men nu! Nu tror man ju att det är mensen som kommer varje gång! :-/
Vi som trodde att det skulle gå så bra... äggplocket gick jättebra, 7 av 8 ägg blev befruktade. När vi i söndags skulle åka tillbaka för att förhoppningsvis få tillbaka en blastocyst så ringer läkaren när vi nästan är framme för att meddela att det inte blir någon insättning :( Det fanns två ägg som kanske skulle gå att frysa men det visste som inte förrän dagen efter. Igår ringde dom och meddelade att inget av äggen gick att frysa. Jag blir gaaaalen... J*vla pisspotta rent utsagt. Så söndagen gick åt till att gråta, äta choklad och tycka synd om mig själv.
Har talat med läkaren igen (dom är ju helt FANTASTISKA måste jag tillägga) och hon tyckte också det var jättetråkigt men var väldigt positiv och menade att det nog säkert komma gå vägen tillslut. Så i feb gör vi ett nytt försök! Känns redan lite bättre faktiskt... Jag börjar få tillbaka min kropp igen om man ska säga nåt positivt om det hela. Magen börjar kännas plattare igen och träningslusten är tillbaka. Har ju kört nonstop denna hösten utan uppehåll med pergotime och två omgångar sprutbehandlingar så kroppen behöver nog vila och återhämta sig lite :)
Grattis till alla som har plussat, det är ju helt fantastiskt!
Nu börjar det kännas läskigt, tidigare när lutinuset rann ut tänkte man bara, det är lutinuset. Men nu! Nu tror man ju att det är mensen som kommer varje gång! :-/
Nu börjar det kännas läskigt, tidigare när lutinuset rann ut tänkte man bara, det är lutinuset. Men nu! Nu tror man ju att det är mensen som kommer varje gång! :-/
Vi som trodde att det skulle gå så bra... äggplocket gick jättebra, 7 av 8 ägg blev befruktade. När vi i söndags skulle åka tillbaka för att förhoppningsvis få tillbaka en blastocyst så ringer läkaren när vi nästan är framme för att meddela att det inte blir någon insättning :( Det fanns två ägg som kanske skulle gå att frysa men det visste som inte förrän dagen efter. Igår ringde dom och meddelade att inget av äggen gick att frysa. Jag blir gaaaalen... J*vla pisspotta rent utsagt. Så söndagen gick åt till att gråta, äta choklad och tycka synd om mig själv.
Har talat med läkaren igen (dom är ju helt FANTASTISKA måste jag tillägga) och hon tyckte också det var jättetråkigt men var väldigt positiv och menade att det nog säkert komma gå vägen tillslut. Så i feb gör vi ett nytt försök! Känns redan lite bättre faktiskt... Jag börjar få tillbaka min kropp igen om man ska säga nåt positivt om det hela. Magen börjar kännas plattare igen och träningslusten är tillbaka. Har ju kört nonstop denna hösten utan uppehåll med pergotime och två omgångar sprutbehandlingar så kroppen behöver nog vila och återhämta sig lite :)
Grattis till alla som har plussat, det är ju helt fantastiskt!
En fråga... Ska till mina föräldrar på julafton och då kommer min kusin dit med sin 6-åring som hon tror har vattkoppor ( han fick tydligen nåt utslag hör i fredags) men det var så lite så hon vet inte om det var vattkoppor.. Suck. Nu blir jag nojig. Vågar man hälsa på? Har självt haft vattkoppor och det kanske inte är farligt så härntidigt i graviditeten? Många vet ju inte ens om att de är gravida i vecka 4.
En fråga... Ska till mina föräldrar på julafton och då kommer min kusin dit med sin 6-åring som hon tror har vattkoppor ( han fick tydligen nåt utslag hör i fredags) men det var så lite så hon vet inte om det var vattkoppor.. Suck. Nu blir jag nojig. Vågar man hälsa på? Har självt haft vattkoppor och det kanske inte är farligt så härntidigt i graviditeten? Många vet ju inte ens om att de är gravida i vecka 4.