Utredning september 2015

Hej!

Vi ska på vårat första möte inför utredning nästa vecka så vi ligger ganska lika. Vi har akrivt försökt ett år och tre månader nu, fick regelbunden mens direkt efter att jag slutat med p-piller.

Vad är pregotime för någonting? Känner du dig mer nöjd nu efter du bytt klinik, vart bor ni? Har ni fått något svar på era prover? När ska ni dit igen? Vad ska ni göra tills nästa gång? Hehe massa frågor som kom där :)

Jag känner verkligen igen mig i känslan över att bli ledsen varje månad och rädslan över att aldrig kunna få bra eller att det är mitt fel. :/ väntar bim nu i veckan.. vågar inte hoppas på att den inte ska komma...

Det enda vi har fått veta är att vi ska ha hälsosamtal och att jag ska göra vul. Senare kommer blodprover och ett spermaprov på killen min. Tycker vi fått lite dålig info inför detta, jag hade velat ha ett informationsbrev eller liknande innan så vi vet lite mer vad vi har famför oss. Men de ska blir skönt att få komma dit och få veta vad som kommer att ske.

Okej, hoppas att ni ska trivas bättre på det nya stället. Vi bor i Sundsvall men ska på utredning i Härnösand. Det var så lång väntetid till kvinnokliniken här, så vi valde att söka oss privat.

Jag känner redan nu att mensen kommer imorgon, blir så ledsen, allt runtomkring känns så meningslöst. Kändes som att den här gången kanske, kanske de skulle gå.. men inte.. hopplösheten. Och pms på det, perfekt! Ironin i det hela ;)

Nä jag vet ju inte om jag har ägglossning, men enligt äl-test så ställer kroppen in sig på det i alla fall. De testerna visar ju att jag har äl, men sen om något ägg verkligen lossnar kan ja ju inte veta. Men mensen är regelbunden iaf.

Ja precis det beror på testaren såklart. Men det känns ju alltid bättre när man vet vad som kommer härnäst.

Ja min mens har inte riktigt kommit. Kroppen håller på att göra mig galen. Har haft väldigt sparsamma tunna bruna flytningar i tre dagar nu, vilket jag aldrig haft förut. Skulle fått mens igår. Så jag började tro att jag kanske skulle vara gravid, men har testat och de visar negativt. Så fattar inte vad kroppen håller på med, dumt av den att ge mig falskt hopp! Känner mig besviken på min kropp, ingen kul känsla.

Ja jag förstår att det gkänns så, min brytpunkt blev när vi fick en tid för utredning. Det blev då definitivt då, så verkligt. Jag fyller 28 snart, men jag önskar lite att jag börjat tidigare med allt de här, skulle ju vilja hinna med något till barn sen med men ska de ta flera år för varje barn så tar de ju massa tid altså.

Du får uppdatera om hur det går imorgon!