Hur förbättra relationen till sitt bonusbarn?

Som jag ser det (som har haft styv/bonusföräldrar) så handlar det inte om att du stött bort henne eller att hon stöter bort dig för att hon ber pappa om hjälp, försvarar pappa eller försöker få ert gemensamma barn att förstå att pappa är bäst. Det är (för mig) helt naturligt att flickan gör så. Pappa är hennes trygga punkt hos er. Det är honom hon placerar främst. Sen är hon väl i den åldern också att man är lite "pappakär".

Kan inte du och flickan hitta på saker ihop utan pappa och det gemensamma barnet? Nåt som blir "er" grej?

Mitt tips är att ge henne mer av din tid. Umgås bara ni, hjälp med läxor. Tjata om tandborstning, gympapåse osv. Fråga vad hon ätit i skolan, om hon ätit ordentligt.
Bli mer involverad och blir mer engagerad. 

En stor del i det hela är också att prata med din partner om detta. Han kan med väldigt lite medel hjälpa till mycket. Som att tex svara "fråga XX" när barnet kommer till honom och ber om hjälp.

Jag satt i precis din situation förut, men efter att ha varit sjukskriven i ett år (med oändligt mycket tid) så är det nu så att bonusarna kommer (och ringer) till mig före sin pappa. Eftersom de vet att det är jag som är mest tillgänglig (och säger ja mer )

Mitt bästa tips är att till exempel börja kommunicera mer med henne, om du inte redan gör det så fråga hur hon haft det i skolan och om det hänt något speciellt under dagen. Har hon några speciella intressen ? Min bonusdotter älskar till exempel mat. Ha med henne i matlagningen, bakning, mm? Hitta på någonting med henne, bara ni två. :)

Hur länge har du funnits med i bilden? På vilket sätt har du valt bort henne ?

Jag har också en bonusdotter ungefär i din bonusdotters ålder och så har jag och hennes pappa ett gemensamt litet barn. Jag vet (för pappan "skvallrar") att hon tycker mycket om mig men hon gör liksom din; ber pappa om allt, tilltalar bara honom när vi är med båda, pappa hit och pappa dit. Det gör mig ingenting för han är hennes fasta punkt och jag har inte varit med från början. Som sagt är du den vuxna, inte hon. Försök hitta på saker på ditt iniativ, gå o shoppa? Fika? Något hon gillar? Ta ansvar och ställ krav, ta eget initiativ att hjälpa henne med läxor etc. Och ytterst viktigt att, om du och pappan har eller ska skaffa barn, behandla barnen lika! Även om hon då är många år äldre än det gemensamma så... Jag är väldigt tydlig med att mini också kommer få samma regler som henne etc. Och noga med att tex köpa kläder till bonusen när jag köper till gemensamma. Kanske kan du prata med pappan om hur du känner? Han kanske kan ge dig råd och stötta dig mot att ta mer ansvar? Och döm inte dig själv! Det är inte lätt att komma in som bonusmamma!(egentligen inte lätt för nån!) men det kan absolut bli riktigt bra!:)

Jag har en bonusson som jag gör mer roliga saker med än vad både pappan och mamman gör. Vi har bott ihop i drygt 3 år nu, dock helgumgänge.

Men han väljer ändå sin pappa före mig och även sin mamma före mig vilket är helt naturligt. Jag ÄR inte hans förälder även om jag gör allt som en förälder gör.

Dock, nu märker jag att han ofta vänder sig till mig, men pappa är alltid bäst iaf, när det tex är dags att sova osv. Det är jävligt otacksamt ibland att vara bonusförälder.

Men, om du känner att du vill göra mer med henne så ha egentid med henne och gör något mysigt ihop ni två ibland.

Känner igen mig lite men vad menar du med att du valt bort först?

Prata med pappan att du känner att du vill hjälpa till mer med hans barn. Det kan börja så enkelt som att han ber henne be dig om hjälp att ta ner saker i kylen. Sen får det ju va lite naturligt också, att om han är upptagen med något eller du står närmst, så hänvisar han till dig, annars gör han det själv.
Fråga henne om lite saker hon är intresserad av.

Jag tror också att du behöver prata med pappan, och att han kan hänvisa henne till dig vid lämpliga tillfällen.

Din bonus behöver väl inte nödvändigtvis känna sig bortstött av dig men vill ha sin pappa ifred. Att bara be sin pappa om hjälp är väl inte så ovanligt men däremot så borde ni kanske komma överens om att hon ska hålla sig utanför om ni bråkar, ni sköter den saken själva och att det inte är okej att säga att pappa är bäst till er gemensamma. Tycker hon bättre om sin pappa än sin mamma?

Om du vet med dig själv att du stött bort henne, kanske t.o.m. fryst ut henne, och nu vill reparera det, så gäller det ju att bygga upp ett förtroende..... och det gör man inte på en kafferast. Det är svårt att gå vidare till något bättre, om man inte först reder ut det gamla. Det tycker jag även ska gälla när det handlar om barn. Så jag rekommenderar att du pratar med henne, på en nivå hon kan förstå och ta till sig. Be henne om förlåtelse för de "fel" du gjort. Det är där du måste börja, anser jag. Sen att du ger henne av din tid.

Beväpna dig med tålamod. Det kan ta tid innan hon känner sig bekväm med dig. Men om du ärligt verkligen vill att ni ska få en fin relation, ger du henne den tiden. Du är vuxen -  hon är ett barn.