Majbebisar 2016

Hahah men gud så gulligt!! Fan visst är det coolt att berätta? :)

Finns det några här i tråden som är från Malmö eller i närheten?

Hej! Jag är ingen expert på livmoderns höjd/storlek i olika veckor. Själv går jag in i vecka 21 idag och jag kände första rörelserna för cirka fem veckor sedan så det är fullt möjligt att du känt bebisen   Om det är första barnet brukar man dock känna lite senare vanligtvis.

Hej! Var länge sedan jag skrev i den här tråden. Vi var på RUL i förrgår och allt såg bra ut. Blev flyttad bakåt 3 dagar, så nytt bf är den 19 maj. Vi hade en oerfaren bm som gjorde UL.et och vi bad henne kolla könet. Hon var efter ett tag tvungen att gå och hämta en annan bm för att få hjälp att kolla hjärtat. Hon kollade också på könet och sa att hon tyckte att det såg ut som en snippa men hon var absolut inte säker. Sedan frågade hon den första bm om hon hade sett någon snopp, varpå hon svarade nej, jag tyckte att jag såg 3 tydliga streck. Men de var noga med att poängtera att de absolut inte var säker...Efter 2 grabbar så skulle det vara väldigt välkomnade med en tjej. Men nu känner jag mig bara ännu mer förvirrad, och jag vågar inte ställa in mig på att det är en flicka. När jag varit på UL med grabbarna så har de varit 99% säker på att det varit killar, det har liksom inte varit någon tvekan om saken. Men nu har jag läst lite olika trådar där det står att det är ganska vanligt att de tar fel på flickor som är pojkar... Ni andra här inne som fått veta att ni väntar en tjej, hur övertygad har era bm varit?

Har ni andra bestämt namn än?

Elis står högst upp på vår favoritlista! Sen kommer Thor för mig och Viking för sambon (Viking är ett släktnamn på hans sida och sambon heter det i mellannamn). Men det blir nog en Elis, passar med storebror som heter Isak tycker jag:) En hård och en mjuk;)

På min sambons sida är alla barn pojkar (7 och vår blir nummer 8) så där var det väl resignerad suck när könet avslöjades. Men barnet är så önskat så önskat av alla där, de trodde aldrig att min sambo skulle bli pappa då han sagt att han inte vill ha barn i alla år (om han inte träffade RÄTT tjej). Så träffade han mig^^ Vi firar ett år tillsammans (kände varandra sedan tidigare men inte setts på många år) i februari och lilla sprattel kommer nu i maj på hans initiativ :) Så lyckliga!

Jag är ganska glad att det blir en pojke, en flicka hade blivit så gäääsligt bortskämd av farfar;) Men för min del spelar det ingen roll alls egentligen!

Namnhjälp? verkar vara en liten tjej som ska få ett namn. Så nu känns det bara så svårt att hitta ett fint namn. Freja, Ronja, Hilde är mina favoriter. Sambon gillar Lee (Li) kanske jag också gör, har inte riktigt känt efter än

Hej alla!

Denna tråden är ju "död" sedan länge så jag är osäker på om detta kommer att läsas men jag chansar.

Först och främst ville jag höra hur det gått för er alla? Jag slutade vara aktiv i tråden i början av april om jag minns rätt då jag gick igenom ett minde helvete med den blivande fadern som helt plötsligt fått "kalla fötter" angående att få barn. Jag hade en extremt tuff tredje trimester, dels för att pappan jobbar i ett annat land men allra mest pga detta. 

Jag skrev ett långt och sorgset inlägg om detta och jag vill nu tacka Chreool och mom2be (kanske var det flera?) som gav mig uppmuntrande svar som jag läst först nu.  Sedan vill jag även uppdatera er om att det hela tog en väldigt lycklig vändning. Idag är vi stolta föräldrar till en fantastisk flicka. Hon kom till världen den 1 maj och om man i vanliga fall hör historier om att små barn sliter på förhållanden så har denna lilla ängel fört oss närmare än någonsin. 

Om någon läser detta så får ni mer än gärna berätta hur det gått för er och era små.

Härligt att det gick bra! Och så himla modigt av dig att klara dig utan bedövning. Jag var ju utan bedövning mot min vilja under min första förlossning och det var en mardrömsupplevelse så jag körde på med så mycket ryggbedövning det bara gick nu, ha ha. Denna förlossning var dock helt fantastisk och jag slapp att ha stora minnesluckor orsakade av smärtan. Jag har även sluppit förlossningsdepression denna gång och jag är så oerhört tacksam att jag kunde få en helt annan bild av en förlossning än den jag hade tidigare.

Din tjej är riktigt stor jämfört med min lilla då  Mathilde som nu är snart 7 månader och ändå normallång (tror jag) är cirka 68 cm. Hon är en liten spinkis och har varit sen födseln. Väger nu cirka 6900 gram.

Oroa dig inte för mycket för maten. Det ger sig med tiden. Vi började med smakportioner strax innan 6 månader och det tog några veckor innan Mathilde fattade grejen. Ett tips är att låta flickan känna och peta på maten. Bebisar är ju generellt nyfikna och om hon får röra tallriken och dess innehåll så kanske hon även stoppar fingrarna i munnen sedan och på så vis bekantar sig med smaken och konsistensen.  

Ja visst är det fantastiskt att vara mamma. Tycker faktiskt att det är ännu lite roligare nu när jag har två. Storebror som är 8 är ju så himla stolt och att se honom krama sin lilla syster eller att se henne skratta åt allt han gör i princip det får mig att smälta totalt :)