Våga släppa ut katt eller ej?

Hade samma tankar som dig. Sen sa min granne som har två utekatter att hellre lycklig och död i förtid än olycklig så länge det går. Och de är verkligen lyckliga nu när de får vara ute.

Sen tänk alla elaka människor som hatar katter som går lösa :( men ja, jag förstår att man tänker på det andra sättet också. Vet inte om något är direkt rätt eller fel... Lyssna på din magkänsla. Om den säger att katten borde vara ute ska du nog gå efter den.

Hur bor du? Lägenhet eller villa?

Förlåt! Det var inte meningen. Men om inget hänt grannkatterna låter det ju bra, bor ni nära stora vägar? Alltså, om katten verkligen älskar att vara ute så är det ju helt klart värt det för den säkert... Om något skulle hända så har den ju förhoppningsvis varit lyckligare än den hade varit inomhus. Men jag håller med dig. Vilken typ av liv är mest värt i en katts ögon liksom? Min katt gillar inte ens att vara ute så jag slipper det dilemmat. Bor du på nedre våningen förresten? Hur gör man med en katt i lägenhet, hur kommer den in igen och så?

Jag skulle säga att det är en bedömning utifrån hur du bor. Vi har utekatter, två stycken, och bor i ett villaområde med ingen större väg i närheten. De hittar hem. Mina föräldrar tog hand om en vilsen katt, höll den inne i två veckor, och den hittar hem. Katter som är präglade på hemmet hittar hem.

Det handlar en hel del om filosofi också. Det finns helt klart risker med att släppa ut katten. Den kan bli påkörd, skadad m.m. Det måste man vara beredd på och man blir orolig när den inte kommer hem. Samtidigt är det för mig viktigt att katten mår bra och får leva ut sina naturliga instinkter. Där tänker jag nog som din granne. Det är jag som oroar mig när katten inte kommer hem, men jag ser på våra katter hur otroligt bra de mår när de får gå ut, smyga bland ormbunkarna, jaga möss och leva ut sina instinkter. De lider när de är instängda. Därför tar vi risken att släppa ut dem. För de mår bra av det. Jag hade dock aldrig skaffat katt om jag bodde i lägenhet och våra katter har alltid möjlighet att komma in. De är inte heller ute på natten eller om vi är bortresta.

Där vi bodde innan var det någon sjuk jävul som fångade in folks katter och spikade upp dom på träd. Samt slängde ut förgiftade köttbullar och köttbitar ute där folk rastade sina hundar samt där katterna även gick. Jag hade inte vågat släppa ut min katt i alla fall.

Ahh okej. Vet inte hur det funkar med en utekatt och lägenhet. Vi valde själva att skaffa katt först när vi flyttade till hus. Men vi hade honom inne ett par månader innan vi vågade släppa ut honom. Och de första gångerna var vi ute i trädgården med honom. Men det var jättenervöst de första veckorna. Man vill ju inte att något ska hända. För ett par veckor sedan skaffade vi oss en katt lucka så nu går han in och ut som han vill. Funkar kanon.

Jag tycker att det är så grymt att inte låta utekatter vara ute! Om de fått vara ute sen helt plötsligt ska bli innekatt är så elakt tycker jag! Annat om de alltid varit innekatter då vet de ju inget annat.

Bryr man sig om katten är det klart man känner oro. Jag resonerar så att den oron finns hos mig, det är mina känslor. Liksom sorgen om något händer. Det som är viktigt för mig är dock att katten mår bra. Våra katter har mått bra av att gå ut och det har de gjort i flera år (och kommer förhoppningsvis fortsätta göra det). Blir de mot förmodan påkörda har de haft många års välmående innan det.

Sen finns det vidriga galningar som skadar djur, men jag vägrar anpassa mitt liv efter dem. Precis som jag vägrar anpassa mig efter andra galningar som finns, t.ex. våldtäktsmän, de som dödar kvinnor i motionsspår, de som kidnappar och dödar, mobbare m.m. Om jag skulle anpassa mig efter dessa galningar hade varken jag, min familj eller mina husdjur fått lämna hemmet.

En katt brukar kunna veta vad som är hemma :) 
Hoppas den är kastrerad bara.. 

Usch, vad hemskt. Förstår att du måste vara förtvivlad. Blir själv ledsen när jag läser det.

Du får vara glad över att han åtminstone kom hem och ni förhoppningsvis kan ha många trevliga år framför er. Men släpp nu bara inte ut honom igen!!! Låt honom va innekatt så vet du han inte råkar illa ut nåt mer.

Hoppas på god bättring för din kisse!

Ta hand om varandra! :)

Hemskt tråkigt om den visar sig vara skjuten. Jag skulle informerat lokalpressen om någonting liknande hade inträffat.

Nu har det gått någon dag. Har du fått hem katten? Hur är det med honom?

För det lät ju som han mådde efter omständigheterna ganska bra då när du skrev inlägget.

Lambada, vart bor du?

Jag tycker katter ska få gå ute, de behöver stimulans och få klättra i träd och nosa efter spännande dofter, men man får tänka på var man bor, så man inte bor precis bredvid en stor väg eller så. Vi har alltid valt att bosätta oss så det ska funka för katterna och det har alltid fungerat jättebra. Under åren har vi sammanlagt haft sex katter och det är aldrig någon som sprungit bort eller råkat illa ut. Men det är några andra saker att tänka på också:
1. Kastrera katten (som tur är är det ju självklart för de flesta idag!)
2. Släpp inte ut en för ung katt själv, nu var ju din ett och halvt, så det är nog ok, men när vi hade kattungar väntade vi tills de var nästan ett år innan de fick gå själv och då hade vi gått med de i band eller följt med de ut i ett halvår. Yngre katter tycks oftare försvinna.
3. Gå först ut med katten i koppel. Där vi bor nu gjorde vi det flera månader tror jag. Då lär sig katterna var de hör hemma.  Och gå alltid på det håll du vill att katten ska gå, om det är en väg på ena sidan så gå på den andra, katter är vanedjur, det tycks faktiskt fungera. 
4. Följ med katten ut ibland även sedan den får gå själv för att ha lite koll (dessutom mkt uppskattat av katten när man följer med!) 
    Hoppas det kan lösa sig för dig så din katt kan få vara ute! Jag vet inte hur just du har det, men i regel tror jag det blir bättre för både katten och ägaren om den får gå ute, katten blir gladare och ägaren slipper ha en orolig katt som kräver stimulans i tid och otid. Lycka till!

[/

Jag borde ha hört av mig snabbare med tanke på frågan om tratten. Förlåt.

När min katt kom hem från steriliseringen hade hon också tratt och pälsen bort rakad på magen. Hon gillade väl inte heller ha tratt på sig. Som tur var hjälpte familjen till så hon aldrig behövde va ensam. Kan inte du lösa det så tills tratten tas bort?

Jag försökte också förebygga att katten hoppade upp och ner på soffan, sängen mm. för att skona operations såret. Säkert bra göra så med honom också så benet kan läka ihop bra.

Han verkar iaf va på bättringsvägen även om det kan ta ett tag. Djur åter hämtar sig ofta snabbare än människor. Måste va skönt slippa sjukhuset och va hemma hos matte (säger man så också för katter?) och kattkompisen. :)

Du ska se att han snart repar sig och pälsen växer ut. Roligt att höra att han e vid gott mod, den lilla stackaren ;)

Jag är ju inte veterinär på nåt vis men tänker att han kanske behövde vilan för och återhämta sig. Feber är ju ett led i kroppens självförsvar.

Min mamma sa alltid att det bästa är att vila när jag eller syskonen fick influensa eller så. Sen är han säkert utmattad efter den hemska upplevelsen att bli skjuten, ta sig hem till dig och hamna på sjukhus.

Bra att passningen löste sig. Märks att du bryr dig om din katt. :)

Jag är Sabas matte. :)

Fast säger ofta typ "hoppa upp i mammas knä, Saba" eller "mamma ska ge dig mat". Familjeliv haha.

Hälsa Zorro! :)