Hur lätt/svårt är det att få bli sjukskriven några dagar pga sorg?

Alltså, ni som ger er på TS i det här fallet, saknar ni empati helt och hållet?

Har ni aldrig själv läst/hört om en annans persons öde och blivit påverkade?

Alla människor är olika, och reagerar på olika saker. Sen om TS känner sig påverkad pågrund av att saker hon upplevt vet väll ingen annan människa.

Samma natt som jag fick mitt första barn så tog en klasskamrat från grundskolan livet av sig, det var ingen jag umgicks med utöver eventuella grupparbeten. Jag hade endast pratat med denna person någon enstaka gång när jag väntade på bussen vid gymnasiet efter att vi slutade grundskolan. Det var endast via gemensamma kontakter jag hörde något om honom. Det var 6 år sedan jag ens sett personen när han gick bort. Och jag mådde skitdåligt när jag fick reda på det morgonen efter förlossningen (visst hormoner kan ha påverkat). Men idag flera år efteråt så är jag fortfarande påverkad av det. Jag tänker ofta på om vi som var klasskamrater hade kunnat förändra. Jag tänker på hans barn som inte får växa upp med en pappa som var en genuint snäll människa som bara behövde få hjälp. Jag kan inte låta bli att inte bli påverkad när jag själv som tonåring mått väldigt dåligt periodvis. 

Man behöver inte berätta sjukdomsorsak för arbetsgivaren.

Finns ingen befintlig överenskommelse om förstadagsintyg redan så har h*n inte rätt att begära in det nu heller. Dessutom kan man stryka över eller låta bli att lämna in den delen där sjukdomsorsak/diagnos står.

ÅTER: Inte plötsligt när frånvaron är ett faktum utan det ska finnas redan för att de ska ha rätt att kräva det och man behöver bara visa hur arbetsförmågan påverkas men inte eventuell diagnos.