Aniiee skrev 2015-08-26 21:13:48 följande:
Egoism är väl en bra etikett på sådana som bara tänker på sig själva och inte "delar med sig" av sitt mående.
Det du anser är inte en sanning, särskilt inte för sådana som alltid ska hjälpa. Läs lite om "duktig flicka-syndromet". Det handlar till 100% om att hjälpa andra och glömma bort sig själv. Det handlar inte om "självutplåning" på det sätt du vill ha det till. Det är inte martyrskap, det är riktig på fullaste allvar, självbortglömning. Man vill inte annat än att andra ska må bra, man vill inte annat än att alla utom en själv ska komma först, för man glömmer att man själv har behov. Att du har mått bättre av att hjälpa andra är bra, men du har haft "rekylen" som du kallar det. Du har förmodligen haft något form av utbyte, ge och ta, tjänster och gentjänster så att säga. Du har fått när du har gett. Och du har tagit emot. Det gör inte alla. Många bara ger och ger och ger och ger av sin ork och sin hjälpsamhet och sin vänlighet och sitt psyke utan att få något, utan att begära något, och alltid med ett "nej då, jag mår bra".Inte för att de är martyrer, utan för att de är vana.
Det du ger exempel på i sista stycket har ingenting med din TS att göra. Du frågade om hobbypsykologer. Det är en helt annan sak än att "dela med sig av sina intressen, bjuda på sig själv och försöka få andra att få ett annat fokus i tillvaron." Det är inte att vara hobbypsykolog, det är att vara människa och eventuell vän. Och så är du där igen "hjälpa på riktigt", och tror att det är samma sak att dra ut en kompis som är lite nere till biljardhallen som att agera psykolog, eller ens som vän hjälpa en person till riktig psykologkontakt. Om det är detta du menar med "hjälpa på riktigt" så använder du ord väldigt svajigt. Du kanske skulle frågat om "medmänniska" istället?
Handlar för mig inte så mycket om att vara "duktig", men att använda sin inneboende kapacitet till att hjälpa andra. Du vet, det finns människor som är ensamma och olyckliga. De blir ofta glada för ett enda samtal med någon som visar förståelse för dem. För att ta ett exempel. Du har säkert, som många andra, haft dagar då du varit glad och trivts med dig själv, då du tyckt att det mesta gått som på räls. Det är just detta man ska och bör dela med sig av! När du känner dig misslyckad och olycklig i största allmänhet, har du ingen ork att hjälpa andra, det är helt naturligt. Det handlar om att ta vara på de dagar och stunder då man faktiskt mår bra, och överföra sitt välmående på dem som inte mår så bra.
Kalla det amatörpsykolog eller vänskap, men oavsett om du hjälper någon annan att må bättre har du gjort en välgärning. Allt för många är inte insatta i psykologi och vet inte själva vad det är som får dem att må dåligt. Men om man kan ge olika vinklingar, tips och försöka hjälpa utifrån sitt förnuft, så är mycket vunnet.
Jag försökte en gång hjälpa en tjej som hade blivit övergiven av sin kille,som hon älskade högt. Det visade sig att hon medvetet hade isolerat sig och slutat umgås med andra människor för att hon var besatt av honom och att han hade svikit henne. Jag påtalade för henne att det finns så många hyggliga och trevliga män som är kärleksfulla och att det inte bara finns en för henne i livet, utan att det kan finnas många. Hon tänkte till och började aktivt leta efter en ny partner och dag är hon förlovad med en kille som hon har stark kärlek till. Som sagt det är bra om man får människor att förflytta fokus och tänka i nya banor.
