Någon som sätter igång i maj 2016?

Här är en till! :D

Vår minsting fyller snart ett, och jag har tänkt att vi får börja försöka tidigast när hon är 1,5 år, men gärna lite senare. Det innebär våren/sommaren 2016.

För oss blir det i så fall det fjärde barnet. Jag kommer att vara 40 år då, så jag tar förstås ingenting för givet, även om jag nog har haft lätt för att bli gravid hittills ...

Kan kan knappt tänka på nåt annat, går ständigt omkring och räknar i huvudet: "om jag blir gravid då och då, föds barnet då och då. Då är de andra barnen si och så gamla ..." ALLT är matematik för tillfället. Önskar jag kunde stänga av den funktionen och leva mera i nuet. :)

Har du tänkt förbereda dig på något sätt? Med vitaminer eller dylikt?

Jag tänker också folsyra och kanske d-vitamin. Har inte laddat med nåt skilt inför dom andra, men varför inte? Dessutom skulle det kännas bra att få "tjuvstarta" med fabriken lite, känna att man gång, liksom. :)Våra andra barn är 7, 5 och snart 1.

Hur länge räckte det för dej att vli gravid första gången? För mej tog det på andra försöket med ettan, typ på andra också med tvåan (jag hade precis fått tillbaka min mens efter amningen då, så jag vet inte riktigt hur jag ska definiera försöken?) och trean blev till på första försöket. Hoppas på nåt linande då det är dags nästa gång!

Aha, D-uppstats? Jo, på det viset kan man ju också räkna tiden. Faktum är att jag själv är i slutskedet av mina studier, tänkte försöka skriva min avhandling under inkommande läsår. Jag har överhuvudtaget alltid sysselsatt mej med diverse projekt under varje småbarnsperiod - tycker det funkar superbra att stå med ena benet i mammarollen och andra benet i nåt alldeles eget projekt som man kan ägna sig åt alltid då situationen tillåter det.

Här lutar det snarare mot att vi (jag!) inte orkar vänta så länge som det var tänkt. Eventuellt kör vi igång redan vid årsskiftet! Fast, det beror på: vi har ju tre barn och vissa dagar känner jag bara "nej, ALDRIG ett barn till". Fast de flesta dar kan jag inte riktigt lägga band på min otroliga längtan efter en liten till. :)

Syskon är både det bästa och tyngsta med att ha barn, tycker jag. Och man kan aldrig veta hur det blir, oavsett åldersskillnad och sånt. Det mesta hänger på personkemin mellan barnen, men också den utvecklas över tid. 

Det här med syskon kan man vrida och vända på en evighet. Min personliga upplevelse är att den stora brytpunkten kom vid två barn. Med ett barn kunde ju alltid en förälder vara "ledig" åt gången om den så önskade, men med två barn blev det annorlunda. Därför tyckte jag att steget till tre knappt märktes alls, och det är också därför vi nu är sugna på en fyra - det är ju redan fullt upp som det är, och det praktiska i livet dominerar helt och hållet, så lika gärna kan man säkert fylla på med en unge till, det lär gå av bara farten, haha. :)

Hoppas jag inte skrämmer er nu, det ÄR mycket mera jobb med två, men det är också dubblet mera kärlek och glädje. Familjen känns så mycket mer ... etablerad med två barn. Som att man då blir en familj på riktigt, skulle jag kanske säga.

Vår minsting som alltid har sovit så fint, har nu hållit mej vaken om nätterna under flera veckor. Jag kan därmed meddela att våra tankar på att tjuvstarta babyfabriken redan nu i december definitivt är avblåsta! Huuu, jag skulle aldrig palla att vara gravid och så här trött samtidigt. Jag hoppas att allt är back to normal mot våren/sommaren ... ;)

[quote=76182356][quote-nick]Aprildimma skrev 2016-01-02 22:54:11 följande:[/quote-nick]Hej! Är gärna med i tråden! :)

Har ett barn som nu är drygt två år. Börjar bli mer och mer sugen på en till..

Tanken är att börja tidigast i slutet av april, då jag vill undvika att få barn i december (löjligt egentligen men tycker är så mycket med julen), Dottern är född i september så därför känns det också kul att få i början på året denna gång.

Jag har dock lite blandade känslor, någon annan som upplever det?

Har ångest inför en till förlossning då jag fortfarande inte kommit över förra :/ Plus att jag hade extremt mycket illamående förra graviditeten så det längtar jag inte till precis ;) 

Sedan har vårt barn varit mycket krävande i perioden, främst med dålig sömn så ibland undrar jag om man verkligen orkar en till. Samtidigt är det otroligt viktigt för mig med syskon till henne och vill inte ha allt för lång tid emellan. Man kan ju aldrig veta om det tar lång tid när man väl börjat, så därför känner jag lite en press att börja snart. 

Ytterligare en sak som jag egentligen vill ha klart innan ett till barn är att flytta till hus :P Vi bor just nu i en ganska liten trea och känns inte kul med en till i denna lägenheten.

Men mycket kan hända på några månader så man får väl hoppas att man har turen på sin sida ;)  Det är trots allt tidigast om ett år ca som man har fått bebisen. 

Känner ni andra inga tvivel alls? 

Jag vill verkligen verkligen men samtidigt så är det som att jag inte riktigt vågar :P

Jättekul att ha hittat denna tråden i alla fall! :)[/quote

Välkommen!

Haha, jodå, tvivel och ambivalens råder det ingen brist på här. Men så har det varit inför varje barn (har tre stycken)... och helt fantastiskt har det blivit varje gång, trots all oro och alla tvivel. Tror att det är sunt att tveka, det handlar ju ändå om en jättestor livsförändring.