Vecka 36, första barnet. Har tänkt mig fler barn i framtiden men ärligt talat. Jag måste nog lobotomeras emellan så jag glömmer allt det här om jag ska ge mig på det igen. Alternativt bli rik så jag kan ta ett friår utan förpliktelser på nåt isländskt spa med nanny.
Men Knäck! Grattis till att snart vara i mål. Förbaskat bra jobbat! Har du mått likadant hela vägen eller lättade det nånstans?
Blir både glad och ledsen över att konstatera att vi är så många som delar upplevelse av att vara gravida. Så sorgligt att det inte finns mer forskning kring vad det beror på - påverkas vi olika jävligt av hormoner eller vad? Och vad beror svängningarna på, att det kan vara nattsvart ena stunden och ganska lugnt nån timme senare? Det skulle jag vilja veta. Och det MÅSTE finnas fler sätt att må bättre än att liiiida sig igenom 40 jävla veckors piss eller peta i sig medicin. Yoga, kanske? Greppar efter halmstrån här.
Lider med er som har lång tid kvar. Om jag kunde göra något annorlunda så skulle det vara att älska mig själv mer. Alltså, inget dåligt samvete för hur det känns. Jobba så lite som möjligt. Inte lova att gå på fester och åka på resor. Köpa fina kläder även om det är dyrt och i god tid så man slipper upptäcka allt man blivit för tjock för att ha på sig. Jag skulle gjort mer yoga och mindre hushållsarbete.
Tyvärr svårt att genomföra i praktiken...
Trött på att varje liten grej ska vara sånt projekt. Vända sig, sätta sig, resa sig, ett steg, två steg, trosor, byxor, strumpor, skor, och sen blir man kissnödig och kissar nästan ner sig, tappar nåt på golvet, mår illa, får sammandragning, når inte, hinner inte, orkar inte.
Och det är ÄNDÅ den bästa tiden i min graviditet just nu tycker jag. En vecka kvar. Sen ska jag sätta in en spiral och glömma alltihop.
Ta hand om er tjejer!