Vi som försökt 10 månader

Ja jag förstår att det kändes konstigt att inte försöka denna månad... men hoppas att ni snart är på banan igen! <3 KRAM!När man har nå fel på sköldkörteln så kan man antingen ha under- eller överproduktion o det rättas till antingen med medicin och/eller operation.  Skrev läkaren nåt om provsvaret, alltså tex tsh-värde? Att sköldkörteln inet fungerar optimalt kan iaf påverka fertiliteten o även en graviditet så är ju bra att de har koll på dig o vill kolla upp igen. Sen får du säkert mer svar på vad som gäller.

Det är jättebra att de dubbelkollar tycker jag! De kan ju sätta in levaxin om de tycker det behövs. Låter som underprod (hypotyreos) vilket är ganska vanligt vad jag förstår. Men det kan ju absolut påverka fertiliteten så toppen om du får hjälp nu då! Har du några symptom?

Det låter bra!

Så där hade jag i många år när jag var till vårdcentralen för andra grejer så kollade de oftast sköldkörteln o då sa läkaren att jag låg på gränsen till det normala men ingen medicin sattes in då. Detta var innan vi ens försökte få barn. Men detta var ju något de ville ha koll på. Men eftersom ni försöker få barn så kan ju hända att du ändå för levaxin redan nu. Får hoppas på det så att du får ordning på värdena!!

Sköldkörteln är en väldigt viktig del av kroppen, styr immunförsvaret o ämnesomsättningen mm... en sån liten körtel som jag inte ens visste fanns förut har väldigt stor inverkan på vår kropp. I mitt fall så har jag ingen sköldkörtel kvar alls då jag var tvungen att operera bort hela pga cancer. Jag har ju inte haft problem att bli gravid utan mer problem att behålla en graviditet och varken onkolog eller läkare på kvinnokliniken tror att missfallen har nån koppling till sköldkörteln eller levaxindosen.

OM dina sköldkörtelvärden påverkar din fertilitet så tror jag att det kommer justeras rätt snabbt om du får levaxin. Tycker man läser rätt mkt om det att efter att ha ätit levaxin 4-6 veckor så stabiliseras det rätt fort så håller tummarna för dig att det är det som krävs "bara".

Hade äl i lördags den 10 oktober så nu har den långa väntan till bim den 24 oktober börjat :)

Nu har jag iaf progestron hemma  att ta direkt vid ett ev plus, vilket känns bra!

Hur mår ni alla? <3

Jag har heller aldrig haft nå nidblödning däremot brukar jag ha rätt mkt symtom- men det har jag alltid mellan äl o bim även de månader det inte tagit sig så det är lite lurigt att gå på :) Än känner jag inget men är ju bara på äl+2 typ...

Att försöka tänka på annat brukar inte gå så bra här heller, man vill ju liksom inget hellre än att bara veta :) otålig är bara förnamnet ;)

Progestronet ska stödja graviditeten o hjälpa till att bygga upp livmoderslemhinnan samt gulekroppen... Vi har ju inte sett att jag har en dålig progestronhalt men detta är en enkel grej de sätter in efter upprepade missfall o för vissa hjälper det.  Så jag hoppas att jag är "vissa"!!

Tror inte att jag känt av när ägget fäst, vet att jag vissa månader känt nå stick/hugg men det har jag även gjort ett par gånger när det inte tagit sig... så jag kan nog ibland tolka in lite väl mkt i det jag känner :)

Brukar du känna av nå symtom mellan äl o bim?

Ja ibland undrar man ju hur mkt psyket o önskan kan spela in egentligen...haha... :) Kan komma på mig själv att sitta o "trycka" på brösten för att liksom hoppas att de är ömma :) Ibland kommer min man på mig o bara skrattar :)

Tiden mellan mens o äl är skönast i månaden tycker jag för då kan jag slappna av o faktiskt tänka på annat. När älperioden är har man fullt fokus på det o sen kommer den lååånga sega väntan. Och varje gång tänker jag att denna gång ska jag inte ta ett gravtest innan bim o sen på typ bim-5 så börjar jag testa iaf. Man är ju hopplös!

Ja tiden mellan äl och bim är alltid så låång.

Jag och min sambo har diskuterat andra vägar mot barn ett tag nu. Och vi båda vill ha barn oavsett om det sker här hemma, via ivf, via donation eller adoption. Vi ställde oss precis i kö hos två adoptionsförmedlare, det är ju inte läge än men vi tänkte att vi iaf kan stå i kö så vi kan använda kötiden om det blir aktuellt. Först ska vi däremot testa ivf.

Jag tror det är viktigt att prata med varandra, känna in vad den andra är någonstans i denna kamp. Jag och min sambo tycker rätt lika vad det gäller hur mycket vi vill ha barn däremot tänker jag på det mer och vi hanterar det på olika sätt. Först bara antog jag att han kände samma som mig, nu vet jag att vi fungerar olika och därför kan hjälpa varandra.