Vi som försökt 10 månader
Testade såklart CB plus nu och inte något plus överhuvudtaget. Ingen mens än heller. Detta känns hopplöst!!! Kan 2 test visa så olika, helt galet. Förstår varken ut eller in!
Testade såklart CB plus nu och inte något plus överhuvudtaget. Ingen mens än heller. Detta känns hopplöst!!! Kan 2 test visa så olika, helt galet. Förstår varken ut eller in!
Mensen har sakta visat sig tyvärr. Precis pratat med Sophiahemmet och fått tid på tisdag för att kolla livmodern och äggledarna. Hon kunde redan säga att blodproven såg väldigt bra, lågt på sköldkörtel vilket enligt dom var bra! Äggreserven såg också bra ut så än så länge goda nyheter! Hon tyckte också det var väldigt märkligt att jag fått positivt med lloyds och igår då negativt på cb. Kunde ev vara någon biokemisk reaktion, att ägget kanske hade blivit befruktat men så hände något. Men det kan de se på tisdag. Så det var denna uppdatering:)!
Idag är jag på Äl+13 och bim om jag utgår från att mensen normalt kommer dag 28. Men jag brukar samtidigt ofta ha en lutealfas på 16 dagar o cykeln kanske rubbats lite då jag haft två missfall på raken så ingen av mina senaste 2 blödningar har ju varit mensblödning utan missfall.
Imorse tog jag iaf ett cbplus och inom tiden så anar jag ett svagt plus. Svårt att få det på bild samt har jag svårt att tro på det.... jag har de tre ggr jag tidigare varit gravid alltid fått plus på äl+10 o sen på äl+13 så har plusset varit starkt. Så känns konstigt när det är så annorlunda... fast det kanske är bra i sammanhanget eftersom ingen av de 3 tidigare graviditeterna gått vägen?
Lägger upp bilden o undrar ifall någon mer än jag ser det svaga plusset?
Tror tyvärr att det är kört...tog ett cb test nyss o kunde möjligen ana ett svagt plus men det försvann sen efter tiden gått ut. Och det var i vilket fall svagare än det jag fick i lördags så känns kört :(
Just nu känns det som om det aldrig kommer gå! Ägg o spermier som lyckas möta varandra har vi ju men är det kvaliten det är fel på eller nåt i livmodern? Tänk om vi aldrig kommer kunna få egna barn? Sånna tankar snurrar nu o jag är såå ledsen...:(
Då har jag varit på Sophiahemmet. Började med att göra ultraljud och jag hade haft ett väldigt tidigt mf. Livmodern såg helt normal ut och hon kunde också se att äl var på gång inom ca en vecka. Hon sprutade in kontrastvätska för att kolla äggledarna och spola dom. Vänster sida var bra passage på. Höger hade hon väldigt svårt att se och hon kunde inte säga om det var mindre passage där eller om den låg så att man inte kunde se. Oavsett sa hon att man kan bli gravid ändå för att äggledarna hjälper varandra eller hur man nu ska förklara. Men enda sättet man ni kan se höger sida är via titthålsoperation och det är ju inte aktuellt! Hade hellre vetat rakt av om höger funkar eller inte. Lite blandade känslor här!
Någon här inne som börjar närma sig 13 månader av försök...?
Vi har aldrig nämnt till våra vänner att vi försöker och helt ärligt börjar det kännas lite ensamt att jag inte kan prata med de om något som tar upp en så stor del av mitt liv. På nåt sätt känns det svårare att ta upp det nu, känns lite som en stämningsdödare. Ingen som direkt frågar heller, tror de misstänker att det kan vara en känslig fråga. Men jag vet inte.
Mensen kom på besök idag också. Känns såklart tufft men väljer att se framåt. Den 29e ska vi på vårt första läkarbesök och förhoppningsvis få svar på proverna vi lämnat.
Kämpa på tjejer!
Uppdatering från mig:
Tog Lutinus vagiatorier i en dag o fick en hemsk jobbig biverkning (som enligt läkare o läkemedelsverket inte hörde ihop m vagiatorierna) restless legs men DYGNET RUNT :( Usch o fy va otäck känsla! Det stack, kröp o typ domnade bort i hela vänsterbenet o höll i sig konstant trots att jag gick o gick o gick. Slutade med Lutinus o nu 1,5 dygn senare är det i stort sett helt borta så jag vågar iaf inte ta de där igen :( Jag som typ tjatat till mig progesteron o så blir det så där.
Igår började jag blöda brunt o igår kväll tog jag ett digitalt test som visade Gravid 1-2 så hcg verkar på väg ur. Så det blev alltså ett 4e missfall för oss.
Hur fan ska man orka fortsätta kämpa? Vart hittar man orken o tron till att det kommer vända nångång? Alternativet att leva utan barn finns inte på världskartan för mig, så man måste ju fortsätta kämpa o orka på nåt sätt.
KRAM till er alla
Och lite uppdatering från mig:
Imorse lämnade sambon spermaprov. Jag fick i fredags gå och lämna ytterligare ett blodprov för att komplettera sköldkörteln som de tyckte var lite konstigt. Nu ringde hon upp mig precis och det ser inget bra ut. Har jättelågt på tsh 0,2 men väldigt högt på t4, 35. Sköterskan vill inte säga för mycket utan en annan endokrinolog läkare ska ringa mig i veckan då han vill träffa mig. Känns sådär att höra:(. Vet inte om det räcker med att sätta in medicin då det ändå är så olika värden. Hade det ena legat inom ramen hade det vart ok för då vet man ju hur man ska behandla. Men 2 avvikelser... Vet inte hur jag ska ställa mig till detta. Tungt:(
Nenna9, jag läste lite om tsh och det verkar som att om man har lågt tsh så har man oftast också högt t4 som en följdeffekt. Vet inte om jag missförstått men tror också att de kommer att hitta en lösning till dig. Kram